| 140 | Kristi intåg i Jerusalem. | Marci Evangelium. | Kap. 11. |
11 Kapitlet.
Jesus inrider i Jerusalem, förbannar fikonträdet, renar templet, tillfrågas om sin rättighet att lära folket.Och när de nalkades Jerusalem, Betfage och Betania wid oljeberget, sände han twå af sina lärjungar Matt. 21: 1 f. Luk. 19: 29 f. Joh. 12: 12 f.
2 och sade till dem: Gån in i byn, som ligger midt framför eder; och strax då I kommen derin, skolen I finna en fåle bunden, på hwilken ännu ingen menniska har suttit. Lösen honom och fören honom hit.
Om fålen, se Matt. 21: 5.
3 Och om någon säger till eder: hwarföre gören I detta? så sägen: Herren behöfwer honom; och strax sänder han honom hit.
4 Och de gingo åstad och funno fålen, bunden wid porten ute på gatan, och de löste honom.
5 Och några bland dem som stodo der sade till dem: Hwad gören I, som lösen fålen?
6 Och de sade till dem såsom Jesus hade bjudit, och de läto dem wara.
7 Och de förde fålen till Jesus och lade sina kläder på honom, och han satte sig på honom.
8 Och många bredde sina kläder på wägen, och andra skuro qwistar af träden och strödde på wägen.
9 Och de som gingo före och de som följde efter ropade och sade: Hosianna! Wälsignad ware han, som kommer i Herrens namn! Ps. 118: 25 f.
10 Wälsignadt ware wår fader Davids rike, som kommer i Herrens namn! Hosianna i höjden!
Då de bekände Jesus för Messias, så wisste de också, att han skulle upprätta det rike, som åt David war utlofwadt, ehuru de icke förestälde sig detta som ett andeligt, utan såsom ett jordiskt rike, se 2 Sam. 7: 12. Ps. 84: 10. Ps. 132: 11–17. De wisste, att detta rike med Messias skulle taga sin början. Luk. 1: 68–75.
11 Och Jesus gick in i Jerusalem och i templet; och när han hade besett allt och det redan war sent, gick han ut till Betania med de tolf.
12 Och dagen derefter, då de gingo ut från Betania, blef han hungrig. Matt. 21: 18 f.
13 Och då han långt ifrån fick se ett fikonträd, som hade löf, gick han dit, om han tilläfwentyrs skulle finna något derpå, och när han kom fram till det, fann han intet annat än löf, ty det war icke fikonens tid.
14 Och han swarade och sade till det: Aldrig mer äte någon frukt af dig. Och hans lärjungar hörde det.
Det war ännu icke tid för wanliga fikon; men emedan detta fikonträd redan war fullt med löf, som på fikonträdet wanligtwis icke finnes, utan tillika med frukten, så war just löfwet en anledning, att på detta träd wänta frukt. Då frukt icke fans, så blef just derigenom detta träd en träffande bild af det judiska folket, som till det yttre skenet war ett Guds folk, men utan Andens frukter; det hade löf, men icke fikon, det hade Guds uppenbarade lära och en yttre gudstjenst, men hjertat war förtorkadt. Derföre skulle detta folk nu äfwen i yttre måtto förtorkas, se Matt. 21: 19, 20. Så är också detta fikonträd en träffande bild af hwarje namnkristen, som till skenet är from, men är utan sann tro och utan trons frukter. Märk äfwen: löfwen på fikonträden äro mycket stora och i ögonen fallande, men frukten är af ett ringa utseende, och merendels undangömd ibland löfwen.
15 Och de kommo till Jerusalem. Och Jesus gick in i templet och begynte utdrifwa dem som sålde och köpte i templet och stötte omkull wexlarenas bord och dufwomånglarnes säten Matt. 21: 12 f. Luk. 19: 45 f. Joh. 2: 14 f.
16 och tillstadde icke, att någon bar något käril genom templet.
17 Och han lärde och sade till dem: Är det icke skrifwet: ”Mitt hus skall kallas ett bönehus för alla folk”? Men I hafwen gjort det till en röfwarekula. Es. 56: 7. Jer. 7: 11.
Se Matt. 21: 12, 13.
18 Och öfwerstepresterna och de skriftlärde fingo höra detta och sökte, huru de skulle kunna förgöra honom, ty de fruktade honom, emedan allt folket häpnade öfwer hans lära. Luk. 19: 47 f.
Öfwerstepresterna och de skriftlärde försökte att genom listiga frågor utlocka af honom sådana swar, att de måtte kunna anklaga honom.
19 Och då aftonen kom, gick han ut ur staden.
20 Och när de om morgonen gingo förbi fikonträdet, sågo de det förtorkadt ifrån rötterna.
21 Då kom Petrus ihåg det och sade
_144.jpg&oldid=347500){kind=link}