| Sakarias i templet. | Lukas' Evangelium. | Kap. 1. | 153 |
6 Och de woro båda rättfärdiga inför Gud och wandrade ostraffliga i alla Herrens bud och stadgar.
De woro rättfärdiga inför Gud, ty de trodde och wäntade på den utlofwade frälsaren, och deras wandel war ostrafflig inför menniskor. Att wandra ostraffligt hjelper icke till saligheten, utan trons rättfärdighet. Men trons rättfärdighet kan icke finnas, utan att medföra ett allwarligt bemödande att wandra ostraffligen, se Fil. 3: 6. 1 Tess. 2: 10.
7 och de hade inga barn, ty Elisabet mar ofruktsam, och båda woro de wid framskriden ålder.
8 Och det begaf sig, att när han i sitt skiftes ordning gjorde presttjenst inför Gud, fick han,
9 efter sedwänjan wid presttjensten, lotten att gå in i Herrens tempel och tända rökelsen. 2 Mos. 30: 7. Ebr. 9: 6.
De wigtigaste presterliga göromålen fördelades mellan de tjenstförrättande presterna genom lottning. Om rökelsen, såsom en bild af själens andeliga offer, af de trognas bön och lofoffer o. s. w., se 2 Mos. 30: 6–8. Upp. 8: 3, 4.
10 Och allt folket stod utanför och bad den stund rökelsen skedde. 3 Mos. 16: 17.
Folket förenade sig i bön utanför helgedomen, medan presten rökte derinne. Genom rökelsen skulle folkets böner uppstiga inför Gud och täckas honom. Det är genom rökwerket af den himmelske öfwersteprestens förtjenst och förbön, wi så nalkas Gud och blifwa bönhörde; han lefwer alltid och beder för sitt folk, Ebr. 7: 25, och röken af hans rökwerk uppstiget jemte de heligas böner inför Gud, Upp. 8: 2–4. När presten i templet upptände rökelsen, så bad han, och derpå gafs tecken, att äfwen folket skulle frambära bönens och lofwets rökoffer. Så blifwer Guds folk af Herrens ande manadt till bön. Utan Kristi rökwerk hjelper icke wår bön; det är i hans namn wi skola bedja. Men hans rökwerk kommer oss icke till godo, om wi icke nalkas Herren med bön i tro och förtröstan på Kristi förtjenst. Wår själ måste liksom inswepas i den wälluktande offerröken af hela hans tillfyllestgörelse, för att i honom wara Gud täckelig. Detta sker hwarje gång wi bedja i hans namn, och emedan tron också är en beständig bön i hjertat, så äro de trogna alltid inneslutne i wällukten af Kristi rökwerk.
11 Och honom syntes en Herrens ängel, stående på högra sidan om rökelsealtaret.
Samma ängel, som mer än femhundra år förut uppenbarat sig för Daniel, och tillkännagifwit tiden då Messias skulle komma — ängeln Gabriel, v. 19, se Dan. 9: 21.
12 Och Sakarias wardt förskräckt, då han såg honom, och fruktan föll öfwer honom.
13 Men ängeln sade till honom: Frukta icke, Sakarias; ty din bön är hörd, och din hustru Elisabet skall föda dig en son och du skall gifwa honom namnet Johannes,
Sakarias hade utan twifwel ofta framburit bönen om den wälsignelse, som här menas; efter utseendet hade nu denna bön alltid warit förgäfwes, ty både han och Elisabet woro wid framskriden ålder, v. 7, men de trognas böner äro alla i himmelen förwarade, somliga för att uppfyllas på ett högre sätt, än den bedjande tänkt, stundom för att underbart uppfyllas på en tid, då man ej kunde wänta det. Johannes, på ebreiska Johannan, betyder den benådade, och denne son blef i sanning högt benådad. Med detta namn antydes äfwen, att nådens tid nu war nära, Messias’ tid och Messias’ rike, som Johannes skulle förbereda.
14 och du skall hafwa glädje och fröjd, och många skola glädja sig öfwer hans födelse,
Sakarias fick icke blott den glädjen och fröjden, att få en son, utan en ännu högre fröjd öfwer denna sons stora embete och utkorelse. Alla, som förstodo Guds ändamål med Johannes’ predikan och döpelse, fröjdades deröfwer och funno nåd och salighet hos Messias, till hwilken Johannes wisade dem.
15 ty han skall wara stor inför Herren, och win och starka drycker skall han icke dricka, och han skall ända från moderlifwet warda uppfyld med den Helige Ande, 4 Mos. 6: 3. Dom. 13: 4. Jer. 1: 5.
Johannes war fattig och ringa inför menniskor, hans lif war ett ökenlif, fullt af försakelse, och hans död syntes bedröflig, men han war stor för Herren, en utkorad nasir, se 4 Mos. kap. 6. Redan i moderlifwet werkade Herren på denna menniska, för att dana, utrusta och bereda honom till det höga embete, hwartill han war bestämd. Häraf kan man lära, huru wigtigt det är, att föräldrarne höra Herren till, och att de bedja för sina barn, redan innan de äro födda; ty både med sin skaparemagt och med nåden will Herren höra sådan bön, och på den stora frågan: Hwad månde warda utaf detta barnet? är swaret i himmelen redan gifwet, innan barnet är födt, men detta swar är gifwet så, att hwar och en, som will, kan blifwa salig.
16 och han skall omwända många af Israels barn till Herren, deras Gud;
Till Herren, deras Gud, nemligen till Messias, se Joh. 3: 36.
17 och han skall gå före honom, med Elias’ ande och kraft, för att omwända fädernas hjertan till barnen och de ohörsamma till de rättfärdigas förstånd och skaffa åt Herren ett beredt folk. Mal. 4: 5 f. Mark. 9: 12 f.
Denna vers syftar på profetian i Mal. 3: 1. Johannes predikade bättring till syndernas
_157.jpg&oldid=347526){kind=link}