| Jesus botar en spetelsk. | Lukas' Evangelium. | Kap. 5. | 167 |
7 Och de winkade åt sina kamrater, som woro i den andra båten, att de skulle komma och hjelpa dem. Och de kommo och fylde båda båtarna, så att de begynte sjunka.
Båtarne sänkte sig djupt i wattnet under tyngden af den myckna fisken, och detta war en ännu ytterligare trospröfning.
8 Då Simon Petrus såg det, föll han till Jesu knän, sägande: Gå från mig, Herre; ty jag är en syndig menniska.
Nu blef Petrus fullkomligare än förut öfwertygad om, att Jesus war Messias, och i djup ödmjukhet och känsla af sin owärdighet utbrister han i detta utrop af häpenhet: Gå från mig, Herre; men dessa ord hafwa egentligen en motsatt mening. Petrus wille nu för ingen del blifwa skild ifrån sin Frälsare. Herrens tjenare hafwa i alla tider samma känsla, då de få erfara någon stor nåd eller utmärkt framgång, af hwilken de känna sig alldeles owärdige; då wilja de liksom gömma sig i stoftet inför honom.
9 Ty häpnad hade kommit öfwer honom och öfwer alla som woro med honom för det fiskafänges skull, som de hade fått;
10 sammalunda ock öfwer Jakob och Johannes, Sebedei söner, som woro Simons stallbröder. Och Jesus sade till Simon: Frukta icke. Härefter skall du fånga menniskor. Jer. 16: 16. Hes. 47: 9.
Det stora underwerket, såwäl som Jesu ord, utgjorde en mägtig kallelse, uppmuntran och lärdom till dessa lärjungar. Jesus lofwar att göra dem till menniskors fiskare, och med det underbara fiskafänget har han wisat, att han har fullkomlig magt öfwer fiskarne, det medwetslösa djurlifwet i hafwet. Då han nu lofwar ordets tjenare, att de skola fånga menniskor, så innebär det en försäkran, att han sjelf will samla själar med evangelii not, som de skola utkasta. Ordet fånga betyder på grundspråket egentligen fånga lefwande. Fiskar fångas lefwande och dödas sedan, men genom evangelii not samlas menniskor utur den andeliga dödens haf för att blifwa delaktige af ewinnerligt lif. I samma löfte, som har blef gifwet åt Simon, äro i alla tider alla trogna ordets tjenare inbegripna.
11 Och de förde båtarna i land och öfwergåfwo allt och följde honom.
De hade redan förut blifwit Jesu lärjungar, se Joh. 1: 39, men nu blefwo de kallade till apostlar, de hade efter sin första kallelse åter sysselsatt sig med sina handtwerk, utan twifwel med Jesu tillåtelse. Nu följa de honom, för att alltid qwarblifwa i hans sällskap.
Ehuru det underbara fiskafänget i synnerhet war egnadt att gifwa lärjungarne en wiss pant på deras kallelse och deras framgång, så måste det tillika utgöra en wäsentlig lärdom och uppmuntran för en kristen i alla möjliga pligter och göromål här i tiden; en kristen skall göra allt, hwad han gör, i förtröstan på Jesu ord, och wänta framgång och wälsignelse, icke af den egna wisheten och det egna arbetet, utan af Jesu magt och Jesu barmhertighet. Kol. 3: 17.
12 Och det begaf sig, att när han war i en af städerna, se, då war der en man, full af spetelska; och när han fick se Jesus, föll han ned på sitt ansigte och bad honom, sägande: Herre, will du, så kan du göra mig ren. Matt. 8: 2 f. Mark. 1: 40 f.
I en af städerna, nemligen i Galileen. De spetelska måste bo utanför städerna, se 3 Mos. 13: 46. Således hade denne man antingen olagligen kommit in i staden, då han hörde ryktet om den store profeten och undergöraren, eller war det just wid stadsporten han fick se Herren Jesus.
13 Då räckte han ut handen och rörde wid honom, sägande: Jag will; blif ren. Och strax gick spetelskan bort ifrån honom.
14 Och han bjöd honom att icke omtala det för någon; men gå bort — sade han — och wisa dig för presten och offra för din rening, såsom Moses har påbjudit, till ett wittnesbörd för dem. 3 Mos. 14: 2 f.
Se Matt. 8: 4.
15 Men ryktet om honom spridde sig än mer, och mycket folk församlade sig för att höra honom och blifwa botade från sina sjukdomar.
16 Men han gick afsides bort i ödemarkerna och bad.
Utan twifwel gjorde Jesus helbregda så många sjuka, som woro komna, och underwisade folket, innan han begaf sig bort. Men hela hans lif war ett bönelif, hwarje ord, han talade, härflöt af gemenskap med Fadren, hwarje underwerk, han gjorde, war en bön, som för de hjelpbehöfwande nedhemtade gåfwor och krafter från himmelen, ty såsom Gud egde han dessa krafter och gåfwor, men såsom menniska fick han dem genom beständig bön. Också umgicks han i den stilla ensamhetens djupaste bönelif ofta med sin himmelske Fader. Med allt detta har han wisat oss, att under allt wårt lekamliga arbete skall wara bön i hjertat, men att wi tillika ofta böra bedja så, att själen drager sig helt och hållet undan ifrån allt skapadt, för att umgås med Herren allena.
17 Och det begaf sig, att en dag, då han lärde, sutto der fariseer och lagkloke, som hade kommit från alla byar i Galileen och Judeen och från Jerusalem, och Herrens kraft war der till att göra dem helbregda.
18 Och se, då buro några män på en säng en man, som war lam, och honom
_171.jpg&oldid=347554){kind=link}