| Synderskan hos Jesus. | Lukas’ Evangelium. | Kap. 7, 8. | 175 |
honom: Simon, jag har något att säga dig. Och han sade: Mästare, säg! —
Jesus började swara på Simons tankar, som han genomskådade lika klart, som han kände qwinnans förra lefwerne och närwarande inre tillstånd.
41 En borgenär hade twå gäldenärer. Den ene war skyldig honom fem hundra penningar[1] och den andre femtio.
42 Och då de icke kunde betala, efterskänkte han för dem båda. Hwilkendera af dem skall nu älska honom mest?
43 Och Simon swarade och sade: Jag förmodar den, hwilken han efterskänkte mest. Och han sade till honom: Rätt dömde du.
44 Och han wände sig till qwinnan och sade till Simon: Ser du denna qwinna? Jag kom in i ditt hus. Du har icke gifwit mig watten till mina fötter, men hon har wätt mina fötter med sina tårar och torkat dem med sitt hufwudhår. 1 Mos. 18: 5.
Om fötternas twagning, se 1 Mos. 18: 4.
45 Du har icke kysst mig, men från den stund jag kom hit in har hon icke upphört att ifrigt kyssa mina fötter.
Se 1 Mos. 29: 11.
46 Du har icke smort mitt hufwud med olja, men hon har smort mina fötter med smörjelse.
Att smörja en gästs hufwud med wälluktande olja war en ärebetygelse i forntiden, se Ps. 23: 5.
47 Derföre säger jag dig: Henne äro de många synderna förlåtna, ty hon älskade mycket. Men den, hwilken litet förlätes, han älskar litet.
Att hon fått mycket förlätet, kan du se deraf, att hon älskar mycket. Du har sjelf sagt, att den, som fått en större skuld efterskänkt, älskar mera, än den, som fått en mindre skuld eftergifwen. Således kan du se, att hon både erkänt och ångrat sina synder, och att hon har fått förlåtelse, eftersom hon wisar så stor kärlek. Ordet ty betyder ej, att hennes kärlek war grunden och orsaken, att hennes synder blefwo förlåtna, utan det wisar, att Simon af hennes kärlek borde kunna se, att hennes synder woro förlåtna. Så länge man icke har syndernas förlåtelse, så har man en trälaktig räddhåga för Gud, man wågar icke rätt nalkas honom, och man kan icke älska, utan blott frukta honom. Men när själen har fått syndernas förlåtelse, så kan hon nalkas honom med kärlek och tacksamhet, och will gerna för alltid wara i hans gemenskap, hwaremot den hwilken litet förlåtes, han älskar litet. Wår Frälsare tager här fariseen sådan han är: I fariseer inbillen eder, att I icke hafwen många och stora synder, och således blott litet, som behöfwer förlåtas; dessa tankar wisa sig uti eder ringa kärlek, och eder kärlek är ringa just derföre, att I icke hafwen genomgått någon syndaånger och förkrosselse och fått syndernas förlåtelse. Men dessa ord betyda ingalunda, att en menniska kan hafwa några få synder förlåtna och hafwa de andra i behåll. Gud förlåter aldrig till en del, utan helt och hållet, och detta sker icke annorledes, än då menniskan sjelf tycker, att hennes synd öfwerflödar, och då öfwerflödar nåden ännu mer (Rom. 5: 20); det, som förlåtes, är då i hennes ögon ganska mycket, och då får hon kärlekens och barnaskapets Ande.
48 Och han sade till henne: Synderna äro dig förlåtna.
Redan förut hade hon fått syndernas förlåtelse, men nu får hon en ytterligare försäkran derom, och denna försäkran blef också gifwen för Simons och gästernas skull, för att wisa dem alla, att om de wille hafwa syndernas förlåtelse, så måste de blifwa ångerfulla syndare, och från högmodets och den egna inbillade rättfärdighetens höjder stiga ned i syndasorgens och ödmjukhetens djup, eljest skulle på dem det ordet uppfyllas: Publikanerna och skökorna ingå i Guds rike förr än I.
49Och de som sutto till bords med honom begynte säga för sig sjelfwa: Hwem är denne, som ock förlåter synder? Matt. 9: 2 f. Mark. 2: 7.
Se Matt. 9: 3.
50 Då sade han till qwinnan: Din tro har frälst dig. Gå i frid. Luk. 8: 48. 18: 42.
Se Matt. 9: 3.
Genom tron på Messias hade hon fått syndernas förlåtelse, genom tron skänktes henne nu den sanna friden, genom tron skulle hon nu också blifwa bewarad i ett rättfärdigt lefwerne, bewarad mot frestelsen och återfall i sitt förra syndiga lefwerne. De förflutna synderna äro förlåtna; att synda widare blifwer icke tillåtet, utan genom nåden och försäkran om förlåtelsen gifwer Herren kraft att sedan i tron och kärleken wandra i rättfärdighet och renhet. Märkom äfwen, att försäkran om syndernas förlåtelse är här en ytterligare wälgerning, som bewisades denna qwinna, sedan hon förut hade fått förlåtelse. Stundom kan en längre tid förflyta emellan syndernas förlåtelse och den fulla försäkran derom; men sedan förlåtelsen är genom tron emottagen i rättfärdiggörelsen, upphöra samwetets anklagelser, den trälaktiga räddhågan och den ihållande fasan för fördömelsen. Guds rike i den trogna själen blifwer rättfärdighet och frid och fröjd i den Helige Ande. Rom. 14: 17.
8 Kapitlet
Jesus framställer liknelsen om såningsmannen. Jesu moder och bröder. Jesus stillar en storm, utdrifwer onde andar, botar en qwinnas blodgång och uppwäcker Jairi dotter.Och derefter begaf det sig, att han wandrade från stad till stad och från by till by, predikande och
- ↑ I urskriften denarer. Se Matt. 18: 28.
_179.jpg&oldid=347570){kind=link}