| 182 | Den störste i himmelriket. | Lukas' Evangelium. | Kap. 9. |
frälsande barmhertigheten. Frälsningens ord behöfwa de sedan att beständigt fasthålla, ty kors och bedröfwelser wänta. Kristus blef antwardad i menniskors händer; i hans efterföljelse måste de trogna genomgå förföljelser och lidanden.
45 Men de förstodo icke detta tal, och det war fördoldt för dem, så att de icke kunde fatta det, och de räddes att fråga honom om detta tal. Luk. 2: 50. 18: 34.
De kunde icke förstå, huru en sådan död, som han förutsade, kunde stå tillsamman med upprättandet af det Messiasrike, de wäntade.
46 Och bland dem uppstod en tanke, hwilken af dem som wore störst. Matt. 18: 1 f. Mark. 9: 33 f. Luk. 22: 24.
Just sådana jordiska tankar om hans rike och om äreplatser i detta rike hindrade dem ifrån att rätt fatta Jesu ord, v. 45. Se Mark. 9: 33.
47 Men Jesus, som såg deras hjertas tanke, tog ett barn och stälde det bredwid sig
48 och sade till dem: Hwilken som mottager detta barn i mitt namn, han mottager mig, och hwilken som mottager mig, han mottager den som har sändt mig; ty den som är minst ibland eder alla, han skall wara stor. Luk. 10: 16. 14: 11. 18: 14. Joh. 13: 20.
Den som förödmjukar sig sjelf och blifwer den minste bland de trogna, blifwer af Herren sjelf upphöjd. Ju större ödmjukhet, desto större upphöjelse.
49 Då swarade Johannes och sade: Mästare, wi sågo en som i ditt namn utdref onde andar, och wi förbjödo honom det, emedan han icke följer oss. Mark. 9: 38.
50 Och Jesus sade till honom: Förbjuden honom icke; ty den som icke är mot eder, han är för eder. Luk. 11: 23.
Se Matt. 12: 30. Mark. 9: 40.
51 Och det begaf sig, att när dagarna woro fullbordade, att han skulle warda upptagen, stälde han sin färd till Jerusalem, Mark. 16: 19. Ap. G. 1: 2.
De orden warda upptagen syfta på Jesu himmelsfärd, men lidandet, döden och uppståndelsen förestodo honom först. Han stälde sin färd, d. ä. han gick med fast beslut, till Jerusalem, redan tidigt på wintern, till kyrkoinwigningsfesten, som han icke efter lagen war förbunden att besöka.
52 och han sände bud framför sig, och de foro och kommo in i en Samariternas by för att reda till för honom.
Dessa bud woro troligen Johannes och Jakob, v. 54.
53 Men de mottogo honom icke, emedan han hade stält sin färd till Jerusalem. Joh. 4: 4, 9.
Emedan det war tydligt, att Jesus war på wägen till Jerusalem, wille Samariterna icke herbergera honom, ty emellan Judarna och Samariterna war en gammal strid om huruwida templet i Jerusalem eller det Samaritiska templet på berget Garizim hade företrädet, se Joh. 4: 20.
54 Och när hans lärjungar Jakob och Johannes sågo det, sade de: Herre, will du, att wi skola säga, att eld må komma ned från himmelen och förtära dem, såsom ock Elias gjorde? 2 Kon. 1: 10, 12.
Dessa lärjungar hade kort förut sett Jesu härlighet och blefwo nu så mycket mer upptända af nit om sin Mästares ära, då de sågo detta folks owänliga bemötande.
55 Men han wände sig om och tillrättawisade dem och sade: I weten icke, hwilken andes barn I ären.
56 Ty Menniskosonen har icke kommit för att förderfwa själar, utan för att frälsa dem. Och de gingo till en annan by.
Det war icke Kristi Ande, som talade i dessa lärjungar, då de talade om eld från himmelen, utan det war deras egen ande. Jesus förebrår dem detta och lärer dem, att de måste blifwa uppfylde af hans Ande, för att blifwa hans rätte apostlar och uträtta hans werk. Hade dessa menniskor blifwit dödade genom eld från himmelen, så hade de dött i sina synder, de hade då warit förlorade, men genom hans tålamod nu och genom hans försoningsdöd och evangelium, som sedan förkunnades i Samarien, blefwo många af dem frälste. Detta är hans wilja, han är kommen i werlden till att frälsa syndare, se Joh. 3: 17. 12: 47.
57 Och det begaf sig, att medan de gingo på wägen, sade någon till honom: Jag will följa dig hwart helst du går, Herre. Matt. 8: 19 f.
Detta skedde på en annan tid, enligt Matt. 8: 18–20. Lukas anförer det på detta ställe, för att dermed wisa, huru somliga som wisade sig williga att följa Jesus, ändå gingo ifrån honom och woro icke bättre än Samariterna.
58 Och Jesus sade till honom: Räfwarna hafwa kulor, och himmelens foglar hafwa nästen; men Menniskosonen har icke någon plats, der han kan nedluta sitt hufwud.
59 Och till en annan sade han: Följ mig. Men han sade: Herre, tillåt mig först gå bort och begrafwa min fader. Matt. 8: 21 f.
_186.jpg&oldid=347584){kind=link}