| Marta och Maria. | Lukas' Evangelium. | Kap. 10. | 185 |
De Judiske skriftlärde förklarade det ordet nästa såsom om det betydde blott de närmaste anhörige. Den skriftlärde wille nu wisa, både att han sjelf motswarade denna förklaring, så att han älskade sin nästa i denna inskränkta mening, och att han genom lagens obestämdhet war berättigad till en sådan fråga. I båda delarna wisar sig hans egenrättfärdighet.
30 Och Jesus swarade och sade: En man for ned från Jerusalem till Jeriko och råkade ut för röfware; och de både klädde af honom och slogo honom och gingo derifrån och läto honom ligga halfdöd.
Mellan Jerusalem och Jeriko war en ödslig bergstrakt, som i alla tider warit en tillflyktsort för röfware.
31 Då hände sig, att en prest for ned samma wäg, och då han såg honom, gick han förbi honom.
32 Sammalunda ock en Levit; då han kom till samma ställe, gick han fram och såg honom och gick förbi honom.
Både presten och Leviten sågo den olycklige, men de bewisade intet medlidande, ehuru just de, till följe af sin kallelse, woro närmast pligtige att bewisa honom barmhertighet.
33 Men en Samarit, som for wägen fram, gick till honom, och när han såg honom, förbarmade han sig öfwer honom
34 och gick fram och förband hans sår och göt olja och win deruti och lade honom på sitt eget ök och förde honom till ett herberge och skötte honom.
Den som här bewisade barmhertighet, war en af det folk, som Judarne afskydde och hatade. Jesus will härmed wisa, att lagen fordrar barmhertighet, utan afseende på olika folk eller olika stånd. Olja och win woro wanliga läkemedel, se Es. 1: 6.
35 Och följande dagen, då han for derifrån, tog han fram twå penningar, hwilka han gaf åt wärden, och sade till honom: Sköt honom, och hwad helst du mer kostar på honom skall jag betala dig, när jag kommer tillbaka.
Då denne barmhertige Samarit måste resa widare, drog han försorg om den sårade sjuke och öfwergaf honom icke. Kärleken är icke bunden till tid och rum.
36 Hwilken af dessa tre synes dig nu hafwa warit den mannens nästa, som hade råkat ut för röfwarena?
37 Och han sade: Den som bewisade honom barmhertighet. Då sade Jesus till honom: Gå äfwen du och gör sammaledes.
”Nästa är icke allenast den, som wälgerning gör, utan också den, som wälgerning behöfwer; ty wi äro alla hwarandras nästa”. L. — Med denna liknelse twingade Jesus den lagkloke till den bekännelse, att Samariten war den olycklige Judens nästa. Hade liknelsen lydt så, att den olycklige war en Samarit, så skulle den lagkloke hafwa swarat, att ingen Jude behöfde anse honom för sin nästa. Men nu tillstår den lagkloke sjelf, att han war Judens nästa, då han bewisade barmhertighet, således skulle han också hafwa warit en Judes nästa, om han behöft barmhertighet. Wår Frälsare gör ingen skilnad emellan olika slags folk eller emellan höga och låga, rika och fattiga, då han säger: Allt hwad I wiljen att menniskorna skola göra eder, det gören I ock dem. Kristus will, att wår kärlek och barmhertighet skola sträcka sig till alla menniskor och utöfwas så långt kärleken möjligen kan sträcka sin werksamhet.
38 Och det begaf sig, att medan de wandrade, gick han in i en by, och en qwinna, wid namn Marta, mottog honom i sitt hus. Joh. 11: 1. 12: 2.
Denna lilla stad war Betanien, nära Jerusalem, se Joh. 11: 1. Marta war sannolikt den äldre af de twå systrarna.
39 Och hon hade en syster, benämnd Maria, som ock satte sig ned wid Jesu fötter och hörde hans ord.
40 Men Marta war upptagen af idelig tjenst, och hon gick fram och sade: Herre, sköter du icke om, att min syster har lemnat mig att tjena allena? Så säg henne då, att hon hjelper mig.
41 Jesus swarade och sade till henne: Marta, Marta, du bekymrar och oroar dig för mångahanda;
42 men ett är nödwändigt. Maria har utkorat den goda delen, hwilken icke skall tagas ifrån henne.
Dessa twå systrar äro en träffande lefwande bild af olika sinne hos olika klasser af Jesu lärjungar. Den ena will bewisa sin kärlek genom yttre tjenst och yttre werksamhet, och är stundom i fara att försumma hjertats stilla umgänge med sin Frälsare; den andra klassen älskar att i synnerhet umgås med honom i stilla, ostörd andakt och betraktelse, och är stundom i fara att åsidosätta lifwets yttre pligter och göromål. Af dessa twå faror är den första wida större än den andra. Detta wille Jesus lära oss, då han twå gånger nämner Martas namn och warnar henne för omsorg och bekymmer för mångahanda. Deremot gifwer han åt Maria det wittnesbördet, att hon hade utkorat den goda delen, som icke skulle tagas ifrån henne. Han will härmed lära oss, att wi skola framför allt begagna hwarje tillfälle att lära af honom och njuta hans umgänge och hans nåd. Den goda delen, som Maria hade utwalt, war Jesus sjelf och det innerliga umgänget med honom. Maria wille hafwa Jesus sjelf och helt och hållet gifwa sig sjelf. Detta ett, detta ena är nödwändigt
_189.jpg&oldid=347590){kind=link}