Sida:Biblia Fjellstedt III (1890) 195.jpg

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
Kristi förmaning, Lukas' Evangelium. Kap. 12. 191

16 Och han sade dem en liknelse: En rik man hade ett fält, som bar ymnigt;

17 och han tänkte inom sig sjelf och sade: Hwad skall jag göra, ty jag har icke något rum, der jag kan insamla min skörd?

18 Och han sade: Detta skall jag göra: jag skall rifwa ned mina lador och bygga upp större, och i dem skall jag insamla hela min gröda och allt mitt goda

19 och säga till min själ: Själ, du har mycket godt förwaradt för många år; gif dig ro, ät, drick, war glad. Pred. 11: 9. 2 Kor. 15: 32. Jak. 5: 5.

Ehuru fjäten, genom girighet och ett orätt bruk af de jordiska egodelarne, förnedras till köttets träldom, och sedan i döden lemnas hungrig, utblottad och förstörd, så är dock den girige så angelägen om jordiska ting, som om själens wälfärd berodde derpå, och såsom om hon blott wore skapad för detta lifwet.

20 Men Gud sade till honom: Du dåre, i denna natt. skall man kräfwa din själ af dig, och hwem skall då få hwad du har tillredt? Job 20: 22. 27: 8. Ps. 39: 7. Jer. 17: 11.

Så öfwerraskas Mamonsträlen af en owäntad död, så mister han på en gång allt det goda, hwarpå han anwändt all sin omsorg och alla sina krafter, hela hans himmel är på en gång förlorad. Se Ps. 52: 79. Jer. 17: 11. Ps. 39: 7.

21 Så går det den som samlar skatter åt sig sjelf och som icke är rik för Gud. 1 Tim. 6: 17 f.

Den man, som här omtalas, fick sin winning på det allra lofligaste sätt, nemligen genom en bördig åker, och ändå woro egodelarne för honom så farliga. Själens fara består således icke blott uti förwärfwandet, utan också i egandet och anwändandet af egodelarne. Då själen hänger fast derwid och icke anwänder dem efter Herrens wilja, utan efter sin egen wilja, så är den menniskan en Mamonsträl på jorden och förtappad i ewigheten.

22 Och han sade till sina lärjungar: Derföre säger jag eder: Sörjen icke för edert lif, hwad I skolen äta, eller för eder kropp, hwad I skolen kläda eder med. Matt. 6: 25 f. Fil. 4: 6. Ebr. 13: 5. 1 Petr. 5: 7.

23 Lifwet är mer än maten, och kroppen mer än kläderna.

24 Gifwen akt på korparna! De så icke och skörda icke heller och hafwa hwarken wisthus eller lada, och Gud föder dem. Huru mycket ären icke I mer än foglarna! Job 39: 3. Ps. 147: 9. Matt. 10: 31.

25 Och hwilken af eder kan med sin omsorg sätta en aln till sin lifslängd?

Se Matt. 6: 2427.

26 Kunnen I nu icke det som minst är, hwarföre sörjen I för det öfriga?

Då det icke står i eder magt att förlänga eder lifstid så mycket som ett spann, huru dåraktigt är det då, att så anwända all omsorg och kraft på det, som hörer till det timliga lifwets uppehälle, att omtanken om det ewiga lifwet utestänges och glömmes!

27 Gifwen akt på liljorna, huru de wäxa: de arbeta icke, ej heller spinna de. Men jag säger eder: Icke ens Salomo i all fin härlighet War få klädd som en af dem.

28 Kläder nu Gud så gräset på marken, hwilket i dag står och i morgon kastas i ugnen, huru mycket mer skall han icke kläda eder, I klentrogne!

29 Söken icke heller I, hwad I skolen äta eller hwad I skolen dricka, och hafwen ingen oro;

Se Matt. 6: 28–31. Söken icke, d. ä. trakten icke derefter med misströstan, girighet eller ängslig omsorg. Hafwen ingen oro, egentl. faren icke i höjden, d. ä. låten icke edra begär flyga högt och drifwas af och an, såsom agnar i en windhwirfwel, eller såsom skeppet i wågorna.

30 ty allt detta söka hedningarna i werlden, och eder Fader wet, att I behöfwen detta;

31 utan söken Guds rike, så skall allt detta derjemte tillfalla eder. 1 Kon. 3: 13. Ps. 37: 25.

Se Matt. 6: 32, 33. Den, som söker och finner Guds rike, är rik i Gud, se v. 21, och har wunnit sann upphöjelse, Jak. 1: 9. Den, som är rik på jordisk besittning, men utan del i Guds rike, skall snart förgås, såsom blomstret på gräset.

32 Frukta du lilla hjord; ty det är eder Faders goda behag att gifwa eder riket.

Äfwen i fattigdom, förföljelsen och lidanden behöfwa Jesu lärjungar icke frukta, fastän de utgöra en swag och liten hjord. Med denna kärleksfulla försäkran om Fadrens nådiga wilja bekräftar Jesus den förmaning och det löfte, han gifwit, v. 15–31. Fadren will gifwa eder riket — himmelriket med all dess härlighet; huru mycket mer skall han då gifwa eder allt det timliga, som I behöfwen, och som för honom ingalunda är mycket.

33 Säljen hwad I hafwen och gifwen almosa, gören eder penningpungar,