| Kristi förmaning. | Lukas' Evangelium. | Kap. 12, 13. | 193 |
Se Rom. 2: 12–24. Icke blott efter syndens storlek, utan äfwen efter kunskapen och gåfworna afmätes straffet öfwer dem, som blifwa förtappade.
49 Jag har kommit för att kasta ut en eld på jorden, och huru gerna will jag icke, att han redan brunne!
Här wänder wår Frälsare åter talet tillbaka till v. 13, och efter förmaningen och underwisningen om det rätta bruket af de jordiska tingen, och om det ena nödwändiga för ewigheten, wisar han nu det ändamål, för hwilket han är kommen, nemligen för att på jorden upptända en eld, en nådens och reningens eld. Denna eld är Andens eld från himmelen, den eld som han sjelf nedsände öfwer lärjungarne, Ap. G. 2: 3, och som han fortfarande underhåller i sin kyrka genom ordet och sakramenten, och upptänder i den ena själen efter den andra, så att de blifwa döpte med den Helige Ande, blifwa brinnande i Anden, brinnande i tro och kärlek. Denna eld är för kött och blod förtärande, den är en reningseld, som för den gamla menniskan är smärtsam och dödande. Och samma eld werkar på werlden såsom en brand af oenighet och strid. De, som hata ljuset, blifwa upptända af hat och bitterhet deremot. ”Han talar efter ordspråket: Jag will upptända en eld, d. ä.: jag will komma en ofrid åstad med evangelium.” L.
50 Men jag har en döpelse att döpas med, och huru ängslas jag icke, till dess hon warder fullbordad! Matt. 20: 22. Mark. 10: 38.
Innan denna eld kan upptändas, måste Jesus försänkas i djupet af gränslösa qwal och lidanden, och dermed döpas och fullkomnas, för att blifwa för alla dem, som honom lyda, en orsak till ewig frälsning. Se Ebr. 5: 8, 9. Matt. 20: 22. Ps. 69: 2.
51 Menen I, att jag har kommit för att gifwa frid på jorden? Nej, säger jag eder, utan söndring; Matt. 10: 34 f. Mik. 7: 6.
52 ty härefter skola fem i ett hus söndras från hwarandra, tre mot twå och twå mot tre.
53 Fader skall wara söndrad mot son och son mot fader, moder mot dotter och dotter mot moder, swärmoder mot sin sonhustru och sonhustru mot sin swärmoder.
Härmed förutsäger wår Frälsare, huru den eld, han war kommen att tända, skulle werka på de obotfärdiga, så att de skulle hata dem, som blefwo Jesu trogne efterföljare, och att ingen slägtskap, inga blodsband kunde skydda mot detta hat.
54 Och han sade äfwen till folket: När I sen ett moln stiga upp i wester, strax sägen I: det kommer regn; och det sker så.
Det föregående har Jesus talat till lärjungarna, men här talar han hufwudsakligen till det tweksamma eller otrogna folket.
55 Och när I sen sunnanwind blåsa, sägen I: det blifwer warmt; och det sker. Matt. 16: 2 f.
56 I skrymtare, jordens och himmelens utseende förstån I att pröfwa; hwarföre pröfwen I då icke denna tiden?
Hwarföre pröfwen I icke denna tiden, då Herrens nådiga hemsökelse är kommen och uppenbarar sig med så stora och tydliga tecken?
57 Hwarföre dömen I ock icke af eder sjelfwa hwad rätt är?
Redan utan tecken kunnen I af eder sjelfwa weta, hwad I bören göra, för att undfly den tillkommande wreden och ingå i himmelriket.
58 När du nu går med din wederdeloman till en öfwerhetsperson, så winnlägg dig under wägen att blifwa förlikt med honom, att han icke må draga dig fram för domaren; och så skall domaren antwarda dig åt rättstjenaren och rättstjenaren kasta dig i fängelse. Matt. 5: 25 f.
59 Jag säger dig: Du skall icke utkomma derifrån, förr än du har betalt äfwen den yttersta skärfwen.
Denna warning står här i ett annat sammanhang än hos Matteus, och Jesus will här wisa folket, hwad som war nödwändigt att göra, nemligen att trakta efter försoning i ordets fulla mening. Är det bäst att förlika sig med en mensklig wederpart, innan man kommer inför domaren, så är det ännu wida nödwändigare, att i Kristus blifwa försonad med Gud, medan man ännu är i denna tiden, och innan man kommer inför honom såsom domare! Matt. 5: 25.
13 Kapitlet.
Jesus förmanar till bättring och framställer liknelsen om fikonträdet, botar en qwinna på sabbaten, framställer liknelsen om Guds rike, bestraffar det otrogna Jerusalem.Wid samma tid kommo några som berättade för honom om de Galileer, hwilkas blod Pilatus hade blandat med deras offer.
Denna händelse att Pilatus låtit nedhugga ett antal Galileer, då de offrade i tempelgården, omtalas här såsom nyligen skedd. Måhända war detta en af orsakerna, att Herodes och Pilatus blefwo fiender. Se kap. 23: 12.
2 Då swarade Jesus och sade till dem. Menen I, att dessa Galileer hafwa warit syndare mer än alla andra Galileer, derföre att de lidit sådant?
3 Nej, säger jag eder, utan om I icke bättren eder, skolen I alla sammalunda förgås.
_197.jpg&oldid=347606){kind=link}