| Jesus gråter öfwer Jerusalem. | Lukas’ Evangelium. | Kap. 19, 20. | 215 |
arma folket ännu på denna nådens dag hade emottagit och hyllat sin Herre och konung; men i sjelfförwållad blindhet och otro förhärdade de sina hjertan mot Jesu tårar, wäckelserop och warningar, såwäl som emot lärjungarnes hosiannarop.
43 Ty dagar skola komma öfwer dig, då dina fiender skola kringskanka dig och omringa dig och tränga dig på alla sidor;
Kringskanka dig, d. ä. uppkasta wallar omkring dig.
44 och dig och dina barn, som äro i dig, skola de slå ned till marken, och de skola icke lemna qwar i dig sten på sten, derföre att du icke kände den tid, då du war sökt. 1 Kon. 9: 7 f. Mik. 3: 12. Luk. 21: 6.
Dessa profetior gingo i fullbordan, då Jerusalem, icke fullt fyratio år derefter, förstördes af romerska krigshärar och jemnades med marken. Den tid, då Jerusalem war sökt, betyder den tid, då Messias sjelf war der; den tid då han kallade dem till bättring och gjorde tecken och under; den tid, då han på korset utropade: det är fullkomnadt; den tid, då den Helige Ande sedan werkade tecken och under och talrika omwändelser genom evangelii predikan af apostlarna. Hwar och en menniska har en tid, då hon särskildt warder sökt af Herren; somliga känna icke den tid, i hwilken de warda sökte; andra blifwa rörda af nåden och börja söka Guds rike, men återwända till werlden; några lyda ordet, komma till tron och blifwa frälste. Detta rop öfwer Jerusalem gäller också Kristi kyrka nu i denna tiden i synnerhet.
45 Och han gick in i templet och begynte utdrifwa dem som sålde och köpte der inne, Matt. 21: 12 f. Mark. 11: 15 f.
Se Matt. 21: 21.
46 sägande till dem: Det är skrifwet: ”Mitt hus är ett bönehus”; men I hafwen gjort det till en röfwarekula. Es. 56: 7. Jer. 7: 11.
Se Matt. 21: 12.
47 Och han lärde hwar dag i templet. Och öfwerstepresterna och de skriftlärde och de förnämste bland folket sökte att förgöra honom; Mark. 11: 18. Joh. 7: 19. 8: 37.
Ju högre och innerligare Jesu kärlek uppenbarade sig, destomera ökades förhärdelsen och förbittringen hos hans motståndare.
48 men de kunde icke finna, hwad de skulle göra, ty allt folket höll sig till honom och hörde honom.
Ännu hörde folket honom gerna, och derföre kunde öfwerstepresterna o. s. w., v. 47, icke så fort, som de önskade, finna utwäg att låta den beslutna dödsdomen öfwergå honom. Detta folk, som ännu wille höra honom, blef sedan deladt; somliga blefwo fiender, och andra kommo till sann tro. Det är ej nog att höra ordet; du måste wälja, om du will bestämdt wara en Jesu wän eller en Jesu fiende. Till sådant wal drifwes slutligen hwar och en. Ack, wälj den bästa delen!
20 Kapitlet.
Jesus tillspörjes om sin magt, straffar i en liknelse öfwerstepresterna och de skriftlärde, lärer om skattepenningen, om uppståndelsen och sin Messianska sändning och warnar för de skriftlärde.Och det begaf sig, att på en af de dagarna, under det att han lärde folket i templet och predikade evangelium, framträdde öfwerstepresterna och de skriftlärde med de äldste.
2 och talade till honom och sade: Säg oss, af hwilken magt gör du detta, eller hwem är den som har gifwit dig denna magt? Matt. 21: 23 f. Mark. 11: 27 f. Ap. G. 4: 7. 7: 27.
3 Och han swarade och sade till dem: Äfwen jag skall spörja eder ett ord, och sägen mig:
4 War Johannes’ döpelse från himmelen eller från menniskor?
5 Och de öfwerlade för sig sjelfwa och sade: Om wi säga: från himmelen, så skall han säga: Hwarföre trodden I honom då icke?
6 Men om wi säga: från menniskor, så skall allt folket stena oss, ty det är öfwertygadt, att Johannes war en profet.
7 Och de swarade, att de icke wisste hwarifrån.
8 Och Jesus sade till dem: Icke heller säger jag eder, af hwilken magt jag gör detta.
Se Matt. 21: 23–27.
9 Och han begynte säga till folket denna liknelse: En man planterade en wingård och öfwerlemnade honom åt wingårdsmän och for utrikes för lång tid. Ps. 80: 9. H. W. 8: 11. Es. 5: 1. Jer. 2: 21. Matt. 21: 33 f. Mark. 12: 1 f.
10 Och när tiden war inne, sände han en tjenare till wingårdsmännen, på det att de skulle gifwa honom af wingårdens frukt; men wingårdsmännen hudflängde honom och skickade honom tomhänd ifrån sig.
11 Och han sände ännu en annan
_219.jpg&oldid=347648){kind=link}