| Om Jerusalems förstöring. | Lukas’ Evangelium. | Kap. 21, 22. | 219 |
komma öfwer folken, och de skola förtwifla wid hafwets och wågornas dån, Es. 13: 10. Hes. 32: 7. Joel 2: 10, 31. 3: 15 f. Matt. 24: 29 f. Mark. 13: 24 f. Ap. G. 2: 20. Upp. 6: 12.
26 under det att menniskor uppgifwa andan af förskräckelse och af wäntan på det som skall öfwergå werlden, ty himmelens krafter skola bäfwa;
Då hedningarnes tider äro fullkomnade, följa dessa tecken. Se Matt. 24: 29.
27 och då skola de se Menniskosonen komma i en sky med stor magt och härlighet. Dan. 7: 10, 18. Ap. G. 1: 11. 1 Tess. 4: 16. Upp. 1: 7.
28 Men då detta begynner ske, resen eder upp och upplyften edra hufwud; ty då nalkas eder förlossning. Rom. 8: 28.
Då de, som tillhöra Kristus, få se dessa tecken, v. 25, behöfwa de icke förskräckas, såsom de hopplösa menniskorna, v. 26, utan nu kunna de upplyfta sina hufwud med glad förtröstan, då de se förebuden till sin förlossares ankomst. Se 2 Petr. 3: 11. 2 Tess. 1: 7–10. Ebr. 9: 28.
29 Och han sade dem en liknelse: Sen på fikonträdet och på alla träd. Matt. 24: 32 f. Mark. 13: 28 f.
30 När de redan hafwa slagit ut, och I sen det, så weten I af eder sjelfwa, att sommaren redan är nära.
31 Likaså äfwen I, när I sen detta ske, Så weten, att Guds rike är nära.
Se Matt. 24: 33.
32 Sannerligen säger jag eder: Detta slägte skall icke förgås, förrän allt har skett.
33 Himmelen och jorden skola förgås, men mina ord skola icke förgås. Ps. 102: 27. Es. 40: 8. Ebr. 1: 11.
Se Matt. 24: 34, 35.
34 Men hafwen akt på eder sjelfwa, att icke tilläfwentyrs edra hjertan warda förtyngda af swalg och dryckenskap och detta lefwernets bekymmer, så att den dagen kommer eder plötsligt uppå; Rom. 13: 13. 1 Tess. 5: 6. 1 Petr. 4: 7.
35 ty såsom en snara skall han komma öfwer alla som bo på hela jordens yta. 1 Tess. 5: 2. 2 Petr. 3: 10. Upp. 3: 3.
36 Waken fördenskull alltid och bedjen, att I mån aktas wärdige att undfly allt detta, som skall komma, och att ställas inför Menniskosonen. Matt. 24: 42. Mark. 13: 33. Luk. 12: 40.
Emedan den dagen kommer plötsligt, såsom en snara, och för de flesta så owäntadt, så förmanar Kristus alla trogna att wakta sig för allt, som kan förtynga deras hjertan, och att waka och bedja, på det de må wara beredde då han kommer. Se Matt. 24: 42. 1 Tess. 5: 2–6. 1 Petr. 4: 7. 2 Petr. 3: 10. Matt. 25: 13.
37 Och han lärde om dagarna i templet, men om nätterna gick han ut och wistades på det berg, som kallas oljeberget,
Se Mark. 11: 11–27. Under dessa sista dagar före sitt lidande lärde han i templet och tillbragte nätterna i Betanien hos de fromma syskon, som aktade hans närwaro för sin salighet. Se Joh. 11.
38 och allt folket kom bittida om morgonen till honom i templet för att höra honom.
22 Kapitlet.
Jesus förrådes, firar påskhögtiden, instiftar nattwarden, förmanar till ödmjukhet och ståndaktighet, ängslas, beder, gripes, förnekas af Petrus, smädas, förhöres inför rådet.Och sötebrödshögtiden, som kallas påsk, tillstundade.
2 Mos. 12: 15. Matt. 26: 2 f. Mark. 14:1 f.
2 Och öfwerstepresterna och de skriftlärde sökte, huru de skulle kunna rödja honom ur wägen; ty de fruktade för folket.
Se Matt. 26: 2.
3 Men Satan for in i Judas, som hade tillnamnet Iskariot och war en af de tolf. Matt. 26: 14 f. Mark. 14: 10 f. Joh. 13: 27.
Satan hade redan förut tagit Judas’ hjerta i besittning, Joh. 6: 70, 71, och nu intog han det helt och hållet. Nu upphörde hos Judas den inre striden, så att han fast beslöt att utföra sitt onda uppsåt att förråda Jesus. Detta beslut kom ej på en gång till mognad. Se Joh. 13: 27.
4 Och han gick bort och talade med öfwerstepresterna och befälhafwarne för wakten, huruledes han skulle förråda honom åt dem.
En sådan waktbefälhafware war Pashur på Jeremias’ tid. Jer. 20: 1.
5 Och de gladdes och kommo öfwerens att gifwa honom penningar.
6 Och han gaf löfte och sökte efter lägligt tillfälle att förråda honom åt dem utan någon folkstockning.
Förräderiet skulle ske i tysthet och i hemlighet, af fruktan för folket. Se v. 2.
7 Och den dagen i sötebrödshögtiden kom, på hwilken påskalammet borde slagtas. Matt. 26: 17 f. Mark. 14: 12 f.
Se Matt. 26: 17.
_223.jpg&oldid=347656){kind=link}