| 224 | Jesus inför Pilatus. | Lukas’ Evangelium. | Kap. 23. |
70 Då sade de alla: Så är du då Guds Son? Och han sade till dem: I sägen det, ty jag är så.
En klar och bestämd bekännelse derom, att Jesus war Messias, blef härmed inför dem alla öppet uttalad; men i stället för att derigenom komma till tron på Messias, kommo de till full förhärdelse och dömde honom till döden.
71 Och de sade: Hwad wittnesbörd behöfwa wi nu mera? Ty wi hafwa sjelfwa hört det af hans mun.
Hans bekännelse, att han war Messias, ansågo de såsom hädelse och såsom tillräcklig grund till hans dödsdom.
23 Kapitlet.
Jesus förhöres inför Pilatus, skickas till Herodes och åter till Pilatus, dömes, korsfästes, dör och begrafwes.Och hela hopen af dem stod upp och förde honom till Pilatus. Matt. 27: 2. Mark. 15: 1 f. Joh. 18: 28 f.
2Och de begynte anklaga honom, sägande: Denne hafwa wi funnit förwända folket och förbjuda att gifwa kejsaren skatt och säga sig sjelf wara Kristus, en konung. Matt. 17: 25. Luk. 20: 25. Ap. G. 17: 7.
Här förändras anklagelsen emot Jesus. Först gjorde de honom skyldig till hädelse, kap. 22: 71, men inför Pilatus anklaga de honom såsom folkuppwiglare och upprorsstiftare!
3 Och, Pilatus frågade honom, sägande: Är du Judarnes konung? Och han swarade honom och sade: Du säger det. Matt. 27: 11 f.
4 Och Pilatus sade till öfwerstepresterna och till folket: Jag finner intet brottsligt hos denne man.
Ransakningen skedde ganska utförligt. Se Matt. 27: 1, 2, 11-26. Joh. 18: 33–38.
5 Men de blefwo ifrigare och sade: Han uppwiglar folket, lärande i hela Judiska landet, från Galileen och ända hit.
Jemför Ap. G. 10: 36–38.
6 Och när Pilatus hörde nämnas Galileen, frågade han, om mannen war en Galileer.
7 Och då han förnam, att han war från det land, som lydde under Herodes, sände han honom till Herodes, som ock sjelf war i Jerusalem under dessa dagar.
Herodes, som war furste öfwer Galileen, war nu i Jerusalem, för att der fira påskhögtiden. Pilatus omfattade med glädje detta tillfälle att blifwa saken qwitt; ty målet war för honom beswärligt. Han war rädd för att frikänna Jesus; ty då gjorde han Judarna emot, och fruktade att blifwa anklagad inför kejsaren. Men å andra sidan insåg han wäl, att Jesus war oskyldig, och att han gjorde både mot lagen och mot sitt samwete, om han dömde honom till döden, såsom Judarne fordrade. Eftersom Jesus war från Galileen och Herodes war furste öfwer detta landskap, så bewisade Pilatus också en höflighet mot Herodes, i det han sände Jesus till honom.
8 Men när Herodes fick se Jesus, wardt han ganska glad, ty han hade länge welat se honom, emedan han hade hört mycket om honom och hoppades få se något tecken göras af honom. Matt. 14: 1 f. Luk. 9: 7.
Herodes blef glad att se Jesus; ty hans nyfikenhet blef härigenom till en del tillfredstäld, och han hoppades den skulle tillfredsställas ännu mer genom något underwerk. Men aldrig, icke ens inför en furste, gjorde Jesus något underwerk för ett sådant ändamål.
9 Och han frågade honom om många stycken, men han swarade honom intet.
Jesus swarade honom icke; ty Herodes war ej hans rätte domare i detta mål.
10 Men öfwerstepresterna och de skriftlärde stodo och anklagade honom häftigt;
11 och Herodes med sitt krigsfolk föraktade och begabbade honom och klädde honom i en lysande klädnad och sände honom tillbaka till Pilatus.
Lysande, hwita kläder brukades af Romare, som sökte något högt embete. Deraf kommer ordet kandidat, som betyder hwitklädd, således sökande. Herodes lät på spe påkläda Jesus denna lysande klädning, emedan Judarne anklagade honom, att han wille upphäfwa sig till deras konung. Också denna förnedring underkastade sig Jesus, för att åt sin församling förwärfwa rättfärdighetens hwita högtidsskrud, det rena, skinande silke, som är helgonens rättfärdighet, Upp. 19: 8, de hwita kläder, hwaruti de saliga skolo lofsjunga honom i ewighet, Upp. 7: 9.
12 Och Pilatus och Herodes blefwo wänner med hwarandra på den dagen, ty mellan dem hade tillförne warit owänskap.
En orsak till denna owänskap nämnes kap. 13: 1. Nu blef Herodes försonad, då Pilatus skickade Jesus till honom, såsom en anklagad ifrån hans landskap. Så försona sig Guds rikes fiender med hwarandra genom inbördes höfligheter, då det gäller den stora striden emot Kristus och hans sak; ty i hatet och striden mot honom äro de ense med hwarandra. Se Ap. G. 4: 27.
13 Och Pilatus kallade tillhopa öfwerstepresterna och rådsherrarne och folket
14 och sade till dem: I hafwen fört till mig denne man, såsom den der
_228.jpg&oldid=347666){kind=link}