| Den rätta friheten. | Johannes’ Evangelium. | Kap. 8. | 263 |
35 Men trälen förblifwer icke i huset ewinnerligen; sonen förblifwer ewinnerligen. 1 Mos. 21: 10.
Trälen, en sådan som t. ex. Ismael, förblifwer icke i huset ewinnerligen. Detta gälde den tiden så mycket mer, som en träl kunde säljas eller när sam helst drifwas ut ur fadershuset. En son deremot förblef i huset beständigt, såsom den der war friboren och arfwinge. Nu woro Judarne genom synden trälar, utan den sannskyldiga friheten, och således oberättigade att förblifwa i fadershuset. Skulle de der upptagas, så måste det ske genom Sonen. Enfödde Sonen förblifwer i fadershuset ewinnerligen, och har allena magten att göra dem fria, som äro syndens trälar, i det han gifwer dem barnarätt, barnarätt af nåd.
36 Derföre, om Sonen gör eder frie, så blifwen I werkligen frie.
37 Jag wet, att I ären Abrahams säd, men I söken att dräpa mig, emedan mitt ord icke har rum i eder.
De woro Abrahams barn efter den naturliga härkomsten. Men Abrahams andeliga barn woro de icke. Ty han war de trognas fader, men dessa Judar woro och förblefwo i högsta grad otrogne, så att de foro efter att döda Kristus, som förkunnade dem den frigörande sanningens ord.
38 Jag talar det jag har sett hos min Fader, och I gören ock det I hafwen sett hos eder fader.
Eder Fader, nemligen djefwulen. Jesus nämner dock ännu ej hans namn. Hwad sagt om deras synd och träldom, borde säga dem hwem han menade med deras fader. Men i stället togo de det så, som om han menat Abraham, och att Jesus således smädat denne deras fader.
39 De swarade och sade till honom: Abraham är wår fader. Jesus sade till dem: Woren I Abrahams barn, så gjorden I Abrahams gerningar. Matt. 3: 9.
Woren I Abrahams rätta barn, så gjorden I Abrahams gerningar och efterföljden hans tro, i ödmjukhet och kärlek.
40 Men nu söken I att dräpa mig, en man, som till eder har talat sanningen, hwilken jag har hört af Gud; sådant gjorde icke Abraham.
Sådant gjorde icke Abraham mot Guds sändebud. 1 Mos. kap. 18. Således, när I stån efter att döda mig, så är det en gerning, som I icke sett af honom. En annan måste då wara eder fader, som lärt eder det.
41 I gören eder faders gerningar. Då sade de till honom: Wi äro icke födde genom äktenskapsbrott, wi hafwa en enda Fader, nemligen Gud.
Nu märkte de, att Jesus icke talade om ett lekamligt barnaskap. Då flytta de tanken från Abraham till Gud, och säga att Gud är deras ende rätte Fader. I sådant fall wore de då icke födde genom äktenskapsbrott. Hela Israels folk kallas, för de trogna Israeliternas skull, Guds förstfödde son, 2 Mos. 4: 22. Os. 11: 1. Detta hindrar icke, att de otrogna israeliterna ofta kallas skökobarn, horobarn (t. ex. Es. 57: 3. Os. 2: 4) och således oäkta födde, i anseende till det andeliga horeri, som bedrefs genom affallet från Gud till afgudarna. Men sådana förbundsbrytare, sådana oäkta födde wilja desse Judar, till hwilka Kristus talade, icke erkänna sig wara. Som wille de säga: ”Göra wi wår faders gerningar, wälan, så göra wi Guds gerningar; ty wi äro icke andeliga horobarn eller födda i äktenskapsbrott; utan wi hafwa en afsky för afgudarna, och wi tjena den ende sanne Guden, som utwalt Israel till sin förstfödde son.” Samma döda tro och tomma stolthet, som bestraffas i Jak. 2: 19, och som äfwen herskar i kristenheten.
42 Då sade Jesus till dem: Wore Gud eder Fader, så älskaden I ju mig, ty från Gud har jag utgått och kommit, och jag har icke kommit af mig sjelf, utan han har sändt mig.
43 Hwarföre förstån I icke mitt tal? Emedan I icke kunnen höra mitt ord.
Hwarföre förstån I icke mitt tal, mitt ”tungomål”; wore Gud eder Fader, så skullen I ju af mitt tal förstå, att jag är Guds sändebud. Hwarföre förstån I det då icke? Jo, emedan I icke kunnen höra mitt ord. Jesu tal war nedslående för deras högmod och werkhelighet. Derföre kunde de icke höra det, emedan de icke wille höra det, så länge deras öra war tillslutet för den förödmjukande sanningen och blott öppet för lögnen, som smickrade deras egenrättfärdighet och fåfänga.
44 I ären af den fadren djefwulen, och eder faders begär wiljen I efterkomma; han war en mandråpare från begynnelsen, och han står icke i sanningen, ty sanning är icke i honom. När han talar lögnen, talar han af sitt eget, ty han är en lögnare och dess fader. 1 Joh. 3: 8.
Af begynnelsen, från menniskoslägtets begynnelse, har han warit en mandråpare, som i det han förledde menniskan till affall, dräpte det lif, som hon hade i Guds förening. Och han står icke i sanningen, har ingen ståndpunkt i sanningen. Sanningen hör icke till hans wäsende. Lögnen är hans natur. Men lögnen föder hat och mord och allt ondt. Detta wisade sig ock i Judarnes förhållande, som älskade lögnen, så att de icke kunde höra Jesu ord, utan sökte efter att dräpa Jesus. Derföre bewisade de ock, att djefwulen war deras fader, ty han är en lögnare och dess fader, dens fader, som älskar och gör lögnen. Likasom han genom sin lögn förförde och både andeligen och lekamligen dödade den förste Adam, så uppwäcker han nu dessa djefwulsbarns sanningshat mot den andre Adam till att döda honom. Syndaförderfwet är den giftiga säd, som ormen utsått i hjertat och
_267.jpg&oldid=347740){kind=link}