| 266 | En blindfödd botas. | Johannes’ Evangelium. | Kap. 9. |
De andeligen blinde ifrarne ansågo Jesus hafwa begått ett sabbatsbrott, som de wille hafwa beifradt.
15 Åter frågade honom ock fariseerna, huru han hade fått sin syn. Och han sade till dem: Han lade en deg på mina ögon, och jag twådde mig, och jag ser.
16 Då sade några af fariseerna: Denne man är icke af Gud, emedan han icke håller sabbaten. Andra sade: Huru kan en syndig menniska göra sådana tecken? Och det war en söndring ibland dem.
17 De sade åter till den blinde: Hwad säger du om honom, att han öppnade dina ögon? Och han sade: Han är en profet.
18 Men Judarne trodde nu icke om honom, att han hade warit blind och fått sin syn, förr än de tillkallade den mannens föräldrar, som hade fått sin syn.
19 Och de frågade dem, sägande: Är denne eder son, hwilken I sägen wara född blind? Huru kan han då nu se?
20 Då swarade hans föräldrar dem och sade: Wi weta, att denne är wår son, och att han war född blind.
21 Men huru han nu kan se, weta wi icke, eller hwem som har öppnat hans ögon, weta icke wi; han har sjelf åldern inne, spörjen honom, han kan sjelf tala om sig.
22 Detta sade hans föräldrar, emedan de fruktade för Judarne, ty Judarne hade redan kommit öfwerens, att om någon bekände honom wara Kristus, skulle han uteslutas från synagogan. Joh. 12: 42.
En sådan Jesu bekännare skulle alltså wara underkastad bannlysning, hwilken bestod deri, att han uteslöts från bönen och predikan i synagogan, och att ingen fick hafwa gemenskap med en sådan.
23 Derföre sade hans föräldrar: Han har åldern inne; spörjen honom sjelf.
24] Då tillkallade de för andra gången den man, som hade warit blind, och sade till honom: Gif Gud äran. Wi weta, att denne man är en syndare.
Gif Gud äran med sanningens bekännande i en så wigtig sak. De, som mest wanära Gud, föregifwa sig ofta mest nitälska för Guds ära. Den ära, dessa menniskor yrkade han skulle gifwa Gud, bestod deri, att han först skulle tilltro dem att weta i denna sak mer än han, och sedan säga ja till det de påstodo, att Jesus war en syndare och således icke en profet. De säga: Wi weta. Jemför kap. 8: 52. Genom detta deras andetiga högmodspåstående sattes mannen på ett ej ringa trosprof.
25 Då swarade han och sade: Om han är en syndare, wet jag icke; ett wet jag, att jag war blind och ser nu.
Wet jag icke, som wille han säga: tror jag icke. Ännu war hos honom en owisshet i denna del, om den menniskan, som hette Jesus, war den enda syndfria menniskan eller ej. Men det han wisste, lät han icke fråntaga sig genom deras myndiga och hotande språk, utan ger werkligen och på ett okonstladt sätt Gud äran med sanningens bekännande.
26 Då sade de åter till honom: Hwad gjorde han dig, huru öppnade han dina ögon?
Utskämda af hans förra frimodiga swar, wilja de likasom med dessa lindriga frågor locka honom att motsäga sig sjelf och förneka underwerkets wisshet och kraft.
27 Han swarade dem: Jag har redan sagt eder det, och I hafwen icke hört det. Hwarföre wiljen I åter höra det? Icke wiljen wäl äfwen I blifwa hans lärjungar?
Icke wiljen wäl äfwen I blifwa hans lärjungar, eftersom I söken så noggrant göra eder underrättade om honom? Denna fråga röjer på en gång någon otålighet öfwer deras otidiga spörjsmål, och beslutsamhet att sjelf blifwa en Jesu lärjunge.
28 Då bannade de honom och sade: Du är den mannens lärjunge, men wi äro Moses’ lärjungar.
29 Wi weta, att till Moses har Gud talat, men hwarifrån denne är weta wi icke. Joh. 8: 14.
30 Mannen swarade och sade till dem: Ja, det underliga i detta är, att I icke weten hwarifrån han är, och likwäl har han öppnat mina ögon.
31 Men wi weta, att Gud icke hör syndare, utan om någon är gudfruktig och gör hans wilja, så hör han honom. Ords. 15: 29. 28: 9. Es. 1: 15.
Wi weta, ty I mågen weta det så wäl som jag, att Gud icke hör syndare. Syndare, som bedja, under det de älska synden och ej hafwa uppsåt att öfwergifwa allt hwad synd heter, dem kan Gud icke bönhöra. Men mannen will härmed säga mer än detta. Han will likasom säga: jag har sagt för mycket, då jag, v. 25, sagt: Om han är en syndare, wet jag icke. Han wille likasom nu rätta detta misstag, sedan han äfwen tillfölje af deras syndiga tal blifwit stärkt i tron, att Jesus icke kunde wara en syndare.
32 Aldrig någonsin har man hört, att någon har öppnat ögonen på en som warit född blind.
33 Wore denne icke af Gud, så kunde han intet göra.
_270.jpg&oldid=347744){kind=link}