| Kristus gisslas. | Johannes’ Evangelium. | Kap. 19, 19. | 293 |
och tillkallade Jesus och sade till honom: Är du Judarnas konung? Matt. 27: 11 f. Mark. 15: 2. Luk. 23: 3 f.
34 Jesus swarade honom: Säger du detta af dig sjelf, eller hafwa andra sagt dig det om mig?
35 Pilatus swarade: Icke är wäl jag en Jude? Ditt folk och öfwerstepresterna hafwa antwardat dig åt mig; hwad har du gjort?
Icke är wäl jag en Jude? Som wille han säga: icke wet jag af mig sjelf, hwad denna anklsgelse innebär, men ditt folk och öfwerstepresterna, som antwardat dig åt mig, de måste wäl weta det; hwad har du gjort, som förtjenar en sådan beskyllning?
36 Jesus swarade: Mitt rike är icke af denna werlden. Om mitt rike wore af denna werlden, så skulle ju mina tjenare kämpa derför, att jag icke blefwe antwardad åt Judarne; men nu är mitt rike icke härifrån.
Icke härifrån, icke af werlden.
37 Då sade Pilatus till honom: Så är du då en konung? Jesus swarade: Du säger det, jag är en konung; dertill är jag född, och dertill har jag kommit i werlden, att jag skall wittna för sanningen. Hwar och en som är af sanningen, han hör min röst.
Dertill, att wara en konung. — För sanningen; Jesu rike är således helt och hållet ett sanningens rike.
38 Pilatus sade till honom: Hwad är sanning? Och när han hade sagt detta, gick han åter ut till Judarne och sade till dem: Jag finner intet brott hos honom.
Pilati fråga: hwad är sanning? är den wigtigaste fråga på jorden. Han hade redan fått det hufwudsakliga af swaret, i det Jesus sagt: hwar och en som är af sanningen, han hör min röst. Men saken war för Pilatus främmande, och derutöfwer för hans otrogna sinne likgiltig. Han gör frågan, men ger sig ej ro att afwakta swaret. Han begrep icke hwad sanningen hade att göra med ett konungarike, hwarom nu war fråga, och någon synnerlig angelägenhet att få weta detta sammanhang förspordes hos honom icke. Likasom nu Pilatus stod inför Kristus, den personliga sanningen, så står mången framför bibeln, den skrifna sanningen, och frågar: hwad är sanning? Många, särdeles bland dem, som kalla sig filosofer eller wishetsälskare, fråga och forska och söka utom Guds ord efter swaret på samma högwigtiga fråga, men finna det aldrig, utan lefwa och dö med twifwel, otro och oro. Orsaken är brist på den sanningskärlek, som är ödmjuk. Emellertid hade sanningens magt gjort något intryck på Pilati sinne. Han gick och bekände för Judarna: jag finner intet brott hos honom, intet, som skulle kunna anses förtjena döden.
39 Men det är en sed hos eder, att jag wid påsken gifwer eder en fånge lös. Wiljen I då, att jag skall gifwa eder Judarnes konung lös? Mark. 15: 6 f. Luk. 23: 17 f.
Sedan Pilatus, för att slippa ifrån saken, hade skickat Jesus till Herodes, men Herodes hade sändt honom tillbaka, gjorde Pilatus nu ett annat försök att befria Jesus.
40 Då ropade de åter alla och sade: Icke denne, utan Barabbas. Men Barabbas war en röfware.
Se Matt. 27: 15.
19 Kapitlet.
Jesus misshandlas, dömes, korsfästes, dör, begrafwes.Så tog då Pilatus Jesus och lät gissla honom. Matt. 27: 27 f. Mark. 15: 16 f.
2 Och krigsmännen flätade en krona af törnen och satte henne på hans hufwud och hängde en purpurfärgad mantel på honom
3 och sade: Hell dig, Judarnes konung, och gåfwo honom kindpustar.
4 Och Pilatus gick åter ut och sade till dem: Se, jag för honom ut till eder, att I mån förstå, att jag icke finner något brott hos honom.
5 Då gick Jesus ut, bärande törnekronan och den purpurfärgade manteln; och han sade till dem: Se, menniskan!
Pilatus nyttjar twå gånger ordet se. Först will han dermed, v. 4, fästa deras uppmärksamhet derpå, att en person, som med så stilla tålamod underkastade sig krigsmännens grymma behandlingssätt, wisserligen icke hade welat upphäfwa sig till konung. Sedan, för att ytterligare beweka dem till medlidande, säger PiIatus: Se, menniskan! Se, huru jemmerligt han är medfaren och behandlad! Är det icke nog nu med den näpst, han fått? Att Pilatus tillåtit honom så behandlas war oförswarligt, men han bibehöll dock ett intryck af Jesu oskuld. Så blef Herren Jesus sargad för wåra missgerningars skull och slagen för wåra synders skull! Han led domen och straffet för oss, på det wi mätte blifwa frikände och dömas rättfärdige inför den ewiga rättfärdighetens domstol, samt blifwa helade och helbregdagjorde genom hans sår. Es. 53: 5. 1 Petr. 2: 24. Rom. 8: 3.
6 När nu öfwerstepresterna och tjenarne sågo honom, ropade de och sade: Korsfäst, korsfäst! Pilatus sade till dem: Tagen I honom och korsfästen honom; ty jag finner icke något brott hos honom.
Som wille Pilatus säga: I mågen se till,
_297.jpg&oldid=347798){kind=link}