| Den Helige Ande utgjutes. | Apostlagerningarna. | Kap. 1, 2. | 303 |
rum, dit Judas gått. Hwilken skonsamhet, hwilken genomträngande warning i dessa ordalag!
26 Och de kastade lott mellan dem, och lotten föll på Mattias, och äfwen han wardt jemte de elfwa räknad såsom apostel.
Lottkastningen omnämnes aldrig mer i församlingen efter den Helige Andes utgjutelse. Och nu skall trons ljus och trons förbidan i församlingen wara en tillräcklig ledning för alla trogna, äfwen i de allra wigtigaste omständigheter.
2 Kapitlet.
Den helige Andes utgjutelse på pingstdagen. Petri tal om Kristus. Församlingens tillwäxt och förkofran.Och när pingstdagen war inne, woro de alla endrägtigt tillsamman. 5 Mos. 16: 9 f.
Namnet pingst kommer af det grekiska ordet Pentekoste, som betyder femtionde, och denna högtidsdag är den femtionde dagen efter wår frälsares uppståndelsedag. Det gamla testamentets påskhögtid fann sin fullbordan i Kristi uppståndelse, i honom, som är det för oss offrade påskalammet; och det gamla testamentets pingsthögtid, som firades på femtionde dagen efter påskhögtiden, till minne af lagens utgifwande på Sinai berg, war en förebild, som fann sin fullkomliga fullbordan i den Helige Andes utgjutelse på pingstdagen. Lagen war skrifwen på stentaflor och kunde ej gifwa ande och lif; men den Helige Ande kom med lifgifwande, pånyttfödande kraft och inskrifwer en lefwande lag i menniskors hjertan. Denna högtid kallades i gamla testamentet äfwen förstlingshögtiden och weckohögtiden, 3 Mos. 23: 15. 4 Mos. 28: 26. 5 Mos. 16: 9, 10, emedan den första skördens förstlingsoffer då offrades, 3 Mos. 23: 20, och emedan 7 gånger 7 dagar, eller 7 weckor, räknades från påskdagen, för att bestämma denna högtidsdag. Nu, på pingstdagen, började genom Andens utgjutelse den stora andeliga skörden, och alla de, som nu blefwo delaktige af den Helige Ande och omwände, woro förstlingsoffer åt Herren i denna skörd. Samma beräkning anwändes för att bestämma jubelåret, som förebildade den saliga tid, då den Helige Andes werk skall i Guds folk fullbordas.
2 Då wardt plötsligt ett dån från himmelen, såsom af ett framfarande häftigt wäder, och uppfylde hela huset, der de sutto.
3 Och dem syntes tungor såsom af eld, hwilka fördelade sig och satte sig på hwar och en af dem. Matt. 3: 11. Mark. 1: 8. Luk. 3: 16. Ap.G. 1: 5.
Detta stora under skedde således icke blott i djupet af de församlades hjertan, utan beledsagades tillika af underbara yttre tecken, en utomordentlig susning, såsom af en stark wind, som just uppfylde det hus, der de bedjande woro församlade, och flammor såsom eldslågor i gestalt af tungor nedkommo öfwer dem, för att äfwen i synlig måtto wisa profetiornas fullbordan: En ande skall blåsa ifrån mitt ansigte, och jag skall göra lif, Es. 57: 16. Joel 2: 29, 30. I gamla testamentet uppenbarade sig Herren wid flera tillfällen i eld och ljus, såsom i den brinnande busken, i eldstoden och i ljuset eller härlighetsskenet i det allraheligaste. Dessa yttre tecken woro således äfwen för alla de närwarandes yttre sinnen owedersägliga wittnesbörd och tecken, som wisade, att icke blott själen skall uppfyllas af den Helige Ande, utan också att kroppen skall warda den Helige Andes tempel och skickligen förklaras till en andelig, oförgänglig lekamen.
4 Och de wordo alla uppfylda med den Helige Ande och begynte tala på andra tungomål, efter som Anden gaf dem att tala. Mark. 16: 17.
Genom detta talande med andra tungomål uppenbarade sig allra först det nya lifwet och den Helige Andes underbara werkningar i deras själ och ande. Profeten Esaias blef inför Herren uti en syn till sitt embete inwigd af en ängel, som med ett glödande kol från altaret widrörde hans läppar, Es. 6: 4–7. Apostlarne blefwo nu omedelbarligen af Herrens Ande inwigda till sitt embete. Men icke blott för apostlarna, utan för alla de församlade trogna war detta den döpelse, hwarmed Messias war kommen att döpa, Matt. 3: 11. Wi hafwa i detta underwerk också en profetia och en pant, att Kristi evangelium skall blifwa predikadt på alla tungomål, och att den Helige Ande will werka med ordet att omwända, pånyttfödd och saliggöra alla, och så många som wilja tro och åkalla Kristi namn, blifwa salige. Joh. 3: 16. Rom. 10: 13. Också lära wi af detta underwerk, att så snart en menniska blir delaktig af den Helige Ande, så talar han med en ny tunga, likasom hon också har fått ett nytt hjerta; hon har nu lärt att tala med Gud, att bedja, tacka och lofwa, hwilket hon förut icke kunde, och deremot upphör allt syndigt tal, såsom swordomar, Guds namns missbruk och allt sådant skämt och gäckeri, som kristna icke höfwes. Jemför Es. 5: 3, 4.
5 Och i Jerusalem woro Judar boende, gudfruktige män af allahanda folk, som äro under himmelen.
Dessa woro dels Judar, dels proselyter, som förut bott i andra länder, men nu wille tillbringa sista delen af sin tid i Jerusalem, dels högtidsgäster; ty många gjorde resan från ett aflägset land, för att wara i Jerusalem öfwer påsk- och pingsthögtiden.
6 Och när detta ljud skedde, kom folket i mängd tillsamman, och de wordo bestörta, emedan hwar och en hörde, att de talade hans eget språk.
Så snart folket fick höra talas om det stora under, som skett, församlades det och fick nu höra lärjungarne tala på dessa många olika tungomål, som i det följande nämnas, och som de förut aldrig hade lärt.
7 Och alla häpnade och förundrade
_307.jpg&oldid=347817){kind=link}