| 322 | Filippus och hofmannen. | Apostlagerningarna. | Kap. 8, 9. |
arbetat på honom, bewisar hans läsande och hans långa resa; och nu fördes ett Herrens sändebud, Filippus, till honom, för att underwisa och upplysa honom, och göra honom delaktig af det heliga dopets nådegåfwa.
30 Då lopp Filippus fram och hörde honom läsa profeten Esaias och sade: Förstår du då hwad du läser?
31 Och denne sade: Huru skulle jag wäl kunna det, utan att någon underwisar mig? Och han bad Filippus stiga upp och sätta sig bredwid honom.
Den förnäme mannen tog nu den fattige evangelisten till sig på sin wagn, utan att weta hwad han af honom hade att wänta; han kände ett sådant behof af mera ljus i skriften, att han gerna sökte det äfwen hos den obekante och till utseendet ringa wandraren.
32 Men innehållet af den skrift, som han läste, war detta: ”Såsom ett får wardt han förd till slagtning, och såsom ett lam är tyst för den som klipper det, så öppnar han icke sin mun. Es. 53: 7 f.
33 I hans förnedring wardt hans dom borttagen, och hwem kan beskrifwa hans slägte? ty hans lif borttages från jorden”.
Genom Guds Andes skickelse läste nu hofmannen just detta ställe af profeten Esaias, som med största klarhet talar om Messias’ lidande och försoningsdöd, om hans förnedring och hans upphöjelse, I Jesu djupaste förnedring blef den dom, som fäldes af menniskor, såsom om han wore af Gud förkastad, Es. 53: 1, borttagen eller upphäfd af Gud. Han blef förklarad för rättfärdig, Es. 53: 11: Han skall lefwa och regera ewinnerligen, och hans slägte, nemligen mängden af hans andeliga barn, Es. 53: 10, skall wara otalig. Sitt lekamliga lif gaf han för oss i döden. Och det borttogs från jorden i så måtto, att han icke är synligen, men osynligen närwarande.
34 Och hofmannen swarade och sade till Filippus: Jag beder dig: om hwem säger profeten detta, om sig sjelf eller om någon annan?
35 Då öppnade Filippus sin mun, och begynnande från denna skrift förkunnade han för honom evangelium om Jesus.
Filippus wisade nu, att denna profetia handlade om Messias, och att denne Messias war den korsfäste och uppståndne Jesus Kristus, som med sitt blod förwärfwat åt den fallna, syndiga menniskan syndernas förlåtelse, lif och salighet, så att de, som åkalla hans namn i tron, blifwa frälste.
36 Och under det de färdades wägen fram, kommo de till ett watten, och hofmannen sade: Se watten! Hwad hindrar, att jag döpes?
Så angelägen war denne nådesökande hedning att blifwa delaktig af det heliga dopet och försoningsnåden i Kristus, att han nu strax bad derom. Det är tydligt, att Filippus äfwen hade talat om dopets nödwändighet. Se kap. 2: 38.
37 Och han befalde, att wagnen skulle stanna; och de stego båda ned i wattnet, både Filippus och hofmannen, och han döpte honom.
38 Och när de hade stigit upp ur wattnet, ryckte Herrens Ande bort Filippus, och hofmannen såg honom icke mera, ty han for sin wäg och war glad.
Filippus förswann på ett underbart sätt, se 1 Kon. 18: 12. 2 Kon. 2: 16, och äfwen detta bidrog att stärka hofmannen i hans tro, emedan det wisade, att Filippus war ett Herrens budskap; och han fortsatte sin hemfärd med glädje öfwer den stora nåd, han hade undfått. Genom honom kom nu också evangelii kunskap strax till Etiopien, ty icke kunde hofmannen förtiga dessa stora ting, eller sätta under en skäppa det ljus, som war uppgånget för honom. Hofmannen hade troget anwändt det mindre ljus, han förut hade fått, och derigenom kom han nu genom den Helige Andes nåd till evangelii klara ljus och till delaktighet i nådens rikedomar.
39 Och Filippus wardt funnen i Asdod; och han wandrade omkring och förkunnade evangelium i alla städer, till dess han kom till Cesarea.
Asdod låg wid Medelhafwet i Filisteernas land och hade fordom warit en betydlig och befäst stad, men blifwit plundrad och uppbränd af Mackebeern Jonatan. Afguden Dagon och Dagons tempel uppbrändes äfwen. Cesarea war en stor stad wid Medelhafwet, som förut haft namnet Stratonice, men Herodes den äldre hade till en stor del nybyggt den med mycken prakt och kallat den Cesarea, d. ä. kejsarestad, till kejsar Augusti ära. Här hade den romerske ståthållaren öfwer Judalandet sin boning. I denna stad blef evangelisten Filippus bosatt, och omkring 30 år efter den tid, som här omtalas, fann man honom der, tillika med fyra ogifta döttrar, som hade profetians gåfwa, kap. 21: 8, 9. En helt annan stad war Cesarea Filippi, långt i norr, se Matt. 16: 13.
9 Kapitlet.
Paulus omwändes. Petrus botar Eneas och uppwäcker Tabita.Men Saulus andades ännu hot och mord mot Herrens lärjungar och gick till öfwerstepresten Ap. G. 7: 58. 8: 1 f. Gal. 1: 13. 1 Tim. 1: 13.
2 och begärde af honom bref till synagogorna i Damaskus, att om han funne några, som tillhörde den wägen, män och
_326.jpg&oldid=347855){kind=link}