| 324 | Saulus återfår sin syn. | Apostlagerningarna. | Kap. 9. |
att bära mitt namn inför hedningar och konungar och Israels barn;
16 ty jag skall wisa honom, huru mycket han måste lida för mitt namns skull.
Detta samtal mellan Herren och Ananias är ett trösteligt exempel på kristnas umgänge med sin frälsare. Ananias uttalar sin betänklighet med ödmjuk förtrolighet, och Herren gifwer ett swar, som icke blott förnyar befallningen, utan innehåller upplysning och skäl, såsom om han talade med en förtrogen wän. Ananias och de andra kristna i Damaskus blefwo kraftigt styrkta i tron genom detta exempel på underbar omwändelse.
17 Och Ananias gick åstad och kom in i huset och lade sina händer på honom och sade: Saul, min broder, Herren har sändt mig, Jesus, som syntes dig på wägen, der du kom, på det att du skall få din syn igen och uppfyllas med den Helige Ande.
Dessa ord wisa, att Herren talat mera med Ananias, än som är upptecknadt i det föregående. Han hade fått en widsträckt fullmagt.
18 Och strax föll ifrån hans ögon såsom fjäll, och han fick sin syn igen och stod upp och wardt döpt.
Att Saulus nu fick sin lekamliga syn igen, war en bild deraf, att hans själs ögon nu blefwo rätt öppnade för evangelii ljus; han kom till tron på Herren Jesus, han fick den tröst han behöfde, han stod upp och blef genom dopet upptagen i Kristi församling, som han förut hade förföljt.
19 Och han tog sig mat och stärkte sig. Och Saulus war några dagar med de lärjungar, som woro i Damaskus;
20 och strax predikade han i synagogorna Jesus, att han war Guds Son.
Saulus hade nu blifwit en Paulus, af en Kristi motståndare hade nu blifwit en Herrens apostel, full med kraftig tro, brinnande kärlek och glödande nit om Jesu ära och hans rikes utbredande. Från detta ögonblick war hela hans stora själskraft och alla hans utomordentliga gåfwor helgade åt Herrens tjenst. Genom detta utkorade redskap skulle evangelii ljus i synnerhet upptändas bland hedningarna.
21 Och alla som hörde honom blefwo bestörta och sade: Är icke detta den som i Jerusalem förödde dem som åkalla detta namn? Och hit hade han kommit i afsigt att föra dem bundna till öfwerstepresterna. Ap. G. 26: 9 f.
22 Men Saulus tilltog i kraft mer och mer och förbryllade de Judar, som bodde i Damaskus, bewisande, att denne war Kristus.
Saulus, som efter sin omwändelse blef kallad Paulus, hade en stor kunskap i den heliga skrift, och sedan han nu kommit till tron på Kristus, kunde han så klart anföra och tillämpa profetiorna om honom, att ingen motståndare kunde wederlägga honom. Men att öfwerwinna motståndare med klara skäl och bringa dem till tystnad, är ingalunda nog till en sann omwändelse. De flesta af dessa Judar fortforo wäl ändå i sin otro, emedan de icke wille gifwa sanningen rätt.
23 Men efter många dagars förlopp rådslogo Judarne sins emellan om att döda honom.
24 Och deras anslag wardt bekant för Saulus; och de höllo wakt wid portarna dag och natt för att döda honom. 2 Kor. 11: 32.
Efter sin omwändelse begaf sig Paulus till Arabien och wistades der i tre år, och blef befäst i nåden samt förkunnade Kristi evangelium, så att evangelii kunskap ganska tidigt framträngde till Arabiens folk, se Gal. 1: 17. Men då han sedan kom tillbaka till Damaskus, sökte Judarna att dräpa honom. På dem hade underwerken och evangelii ord icke werkat till omwändelse, utan titt förhärdelse. Ståthållaren i Damaskus war dem på konung Aretas’ wägnar behjelplig att bewaka staden, på det Paulus måtte blifwa gripen. Se 2 Kor. 11: 32.
25 Men en natt togo lärjungarna och släppte ned honom genom muren, nedhissande honom i en korg.
Detta hus måste således hafwa warit i stadsmuren, såsom Rahabs. Jos. 2: 14.
26 Och när han kom till Jerusalem, försökte han att sluta sig till lärjungarne, men de woro alla rädde för honom, emedan de icke trodde, att han war en lärjunge. Gal. 1: 18.
Lärjungarne i Jerusalem hade ännu ingen säker underrättelse om Pauli omwändelse, då han nu efter tre års frånwaro återkom dit.
27 Men Barnabas tog honom till sig och förde honom till apostlarna och förtäljde för dem, huru han hade sett Herren på wägen, och att han hade talat med honom, och huru han i Damaskus hade frimodigt talat i Jesu namn.
För Barnabas hade allt detta blifwit utförligt berättadt.
28 Och han gick ut och in med dem i Jerusalem och talade frimodigt i Herrens namn.
29 Och han talade och twistade med de Grekiske Judarne, men de sökte efter att döda honom.
30 Och när bröderna märkte det, förde de honom ned till Cesarea och sände honom bort till Tarsus.
Äfwen i Jerusalem sökte Judarne att dräpa honom, likasom i Damaskus, v. 23.
_328.jpg&oldid=347859){kind=link}