| Upplopp i Efefus. | Apostlagerningarna. | Kap. 19. | 353 |
20 Så mägtigt wäxte Herrens ord och wisade sin kraft.
Uppbrännandet af en stor mängd hemlighetsfulla böcker, som man höll i så högt wärde, war ett bewis derpå, huru mägtigt Guds ord werkade i denna stad. De efesinska skrifterna woro widt berömda trolldomsböcker (eller swartkonstböcker) i den gamla hedendomen, och allt sådant måste bort, så snart Kristi ord får werka.
21 Men då detta hade skett, föresatte sig Paulus i anden att genom Macedonien och Akaja fara till Jerusalem och sade: Sedan jag har warit der, måste jag ock se Rom. Ap. G. 18: 21. Rom. 15: 25. Gal. 2: 1.
22 Och till Macedonien sände han twå af sina medhjelpare, Timoteus och Erastus, men sjelf stannade han för en tid i Asien.
23 Wid denna tiden wardt ett icke litet buller om den wägen.
24 Ty en wiss Demetrius, en guldsmed, som förfärdigade Dianatempel af silfwer, skaffade icke ringa winst åt handtwerkarne.
Diana war en widtberömd afgud i qwinnogestalt, som hade ett stort och praktfullt tempel i staden Efesus; det räknades bland werldens sju under på den tiden. Det war 60 fot högt och hade 127 präktiga pelare. Af detta tempel gjordes små afbilder i silfwer, som enskilda personer hade i sina hus, för att kunna dyrka denna afgud hemma, utan att behöfwa besöka det stora templet. Demetrius blef nu rädd för afbräck i handtwerket, om Diana skulle förlora sitt anseende. Afguderiet har ett af sina förnämsta stöd i presternas och andras egennytta, som deraf hafwa sin utkomst.
25 Dessa och de arbetare, som sysselsatte sig med dylikt arbete, kallade han tillsamman och sade: I män, I weten. att wi hafwa wår utkomst af detta arbete,
26 och I sen och hören, att denne Paulus, icke blott i Efesus, utan i nästan hela Asien, har öfwertalat och förwändt mycket folk, sägande, att de icke äro gudar, som göras med händer.
27 Men det är fara wärdt, att icke allenast denna wår näringsgren kommer att försmås, utan ock den stora gudinnan Dianas tempel warder aktadt för intet och äfwen hennes härlighet kommer att lida afbräck, hwilken hela Asien och hela werlden dyrkar.
Denne Demetrius wisar, att han kunde klokt beräkna sin fördel, likasom så många ännu i wår tid, som söka winna genom sina medmenniskors okunnighet, synder och dårskaper. Så finnas också i wår tid ganska många, som på hwarjehanda sätt förgifta och förderfwa sina medmenniskor till kropp och själ för sin egennyttas skull, såsom t. ex. genom dåliga böcker och skrifter, genom syndiga nöjen, genom rusdrycker o. s. w. Då predikoembetet skötes blott för egennyttas skull, så är det icke bättre än denne afgudiske guldsmedens handtwerk.
28 Och när de hörde detta, blefwo de uppfylde med wrede och ropade, sägande: Stor är Efesiernas Diana.
29 Och hela staden uppfyldes af förwirringen, och de rusade alla på en gång till skådespelsplatsan och skapade med sig Kajus och Aristarkus, som woro Macedonier och Pauli reskamrater. Ps. 115: 4 f.
Bland okunniga menniskor behöfwes blott en djerf och högljudd tongifware, som wet att slå an på deras syndiga böjelser och fördomar, för att sätta dem i wåldsamma rörelser emot både lag och ordning, och ännu lättare är det att uppreta dem emot Guds ord och dess wälgörande werkningar. På skådeplatsen eller teatern höllos äfwen folkförsamlingar i hwarjehanda offentliga angelägenheter.
30 Och då Paulus wille gå in bland folkel, tillstadde lärjungarne honom det icke.
31 Och äfwen några af Asiarkerna[1], som woro hans wänner, sände till honom och bådo honom att icke gifwa sig in på skådespelsplatsen.
32 Så ropade de nu, den ene så och den andre så; ty menigheten war förwirrad, och de flesta wisste icke, hwarföre de hade kommit tillsamman.
33 Men ur folkhopen framdrogo de Alexander, hwilken Judarne sköto fram; och Alexander gaf tecken med handen, att han wille hålla ett förfwarstal till folket.
Förmodligen war det Judarnes afsigt att genom denne Jude kasta hela skulden till upploppet på de kristna och wisa, att Judarne icke hade någon skuld deruti.
34 Och när de förnummo, att han war en Jude, började de ropa med en mun och skriade wid pass twå timmar: Stor är Efesiernas Diana.
Hedningarna wisste, att en Jude icke kunde tala till förmån för deras afgudadyrkan, derföre upphöjde de detta rop till Dianas ära.
35 Men kanslern lugnade folket och sade: I män af Efesus, hwilken är wäl den menniska, som icke wet, att
- ↑ Asiarker kallades de walde fullmäktige för städerna i den delen af Asien, som lydde under Rom. Dessa hade, bland annat, öfwerinseende öfwer de offentliga skådespelen.
_357.jpg&oldid=347916){kind=link}