| Sammanswärjning mot Paulus. | Apostlagerningarna. | Kap. 23, 24. | 363 |
som angår honom. Men innan han hinner fram, äro wi redo att döda honom.
16 Men Pauli systerson, som fick höra försåtet, kom och gick in i lägret och berättade det för Paulus.
17 Då kallade Paulus till sig en af höfwitsmännen och sade: För denne yngling till öfwersten; ty han har något att berätta för honom.
18 Då tog han honom med sig och förde honom till öfwersten och sade: Fången Paulus har kallat mig till sig och bedt mig föra denne yngling till dig, emedan han har något att säga dig.
19 Då tog öfwersten honom wid handen och gick afsides och frågade honom: Hwad är det du har att berätta mig?
20 Och han sade: Judarne hafwa öfwerenskommit att bedja dig låta i morgon nedföra Paulus till rådet, såsom ämnade de noggrannare ransaka om honom.
21 Gör dem derföre icke till wiljes; ty mer än fyratio män af dem ligga i försåt för honom, hwilka hafwa förbannat sig, att de hwarken skola äta eller dricka, förr än de hafwa dödat honom; och nu äro de redo och wänta, att du skall lofwa det.
22 Så affärdade då öfwersten ynglingen och bjöd honom för ingen omtala, att du, sade han, har yppat detta för mig.
23 Och han kallade till sig twå af höfwitsmannen och sade: Hållen twå hundra krigsmän redo att afgå till Cesarea och sjuttio ryttare och twå hundra skyttar från tredje timmen i natt;
24 och han bjöd dem att anskaffa ök, på hwilka de skulle sätta Paulus och föra honom oskadd till landshöfdingen Felix.
Ök, nemligen kamel, häst eller mulåsna, som woro wanliga och ännu brukas till landtresor i österlanden.
25 Och han skref ett bref af denna lydelse:
26 Klaudius Lysias helsar den ädle landshöfdingen Felix.
Klaudius Lysias war öfwerstens namn, och Felix war den romerske ståthållaren öfwer Judeen, som hade sitt residens i Cesarea.
27 Denne man blef gripen af Judarne och war nära att af dem blifwa dödad, då jag kom tillstädes med manskapet och tog honom ifrån dem, sedan jag hade förnummit, att han är en Romare. Ap. G. 21: 27, 33.
28 Och emedan jag wille weta orsaken, hwarföre de anklagade honom, förde jag honom inför deras råd.
29 Då fann jag, att han war anklagad rörande twistefrågor i deras lag, men icke beskyld för något som förtjenar död eller fängelse.
30 Men då ett försåt, som af Judarne skulle anläggas mot mannen, wardt angifwet för mig, sände jag honom strax till dig och bjöd äfwen anklagarne att föra sin talan mot honom inför dig. Farwäl!
31 Så togo nu krigsmännen Paulus, såsom det hade blifwit dem befaldt, och förde honom under natten till Antipatris,
Antipatris war en ny stad, uppbyggd af den äldre Herodes, emellan Lydda och Cesarea.
32 och dagen derefter läto de ryttarne fara widare med honom och wände tillbaka till lägret.
33 Och när de andra kommo till Cesarea, framlemnade de brefwet till landshöfdingen och stälde äfwen Paulus fram för honom.
34 Och då han hade läst det och frågat honom, från hwilket landskap han war, och hade fått weta, att han war från Cilicien, sade han:
35 Jag skall förhöra dig, när äfwen dina åklagare komma tillstädes. Och han befalde, att han skulle förwaras i Herodes’ palats.
Den äldre Herodes, som regerade då Kristus föddes, och som till större delen hade låtit bygga Cesarea, hade äfwen der uppfört ett palats, der han sjelf brukade wistas, då han kom till staden, och i sidobyggnaderna woro äfwen statsfängelser.
24 Kapitlet.
Paulus anklagas och förswarar sig inför Felix.Fem dagar derefter för öfwerstepresten Ananias ned med de äldste och en sakförare, en wiss Tertullus, hwilka inför landshöfdingen uppträdde mot Paulus.
Tertullus war en romersk advokat, som skulle föra ordet.
2 Och då han hade blifwit förekallad, begynte Tertullus sin anklagelse, sägande:
3 Att wi genom dig hafwa mycken frid och goda anordningar, som blifwit
_367.jpg&oldid=347936){kind=link}