| 366 | Paulus inför Festus. | Apostlagerningarna. | Kap. 25. |
Judarne sig förbundne, swarade Paulus och sade: Will du fara upp till Jerusalem och der stå till rätta för allt detta inför mig?
Festus insåg, att anklagelserna emot Paulus woro falska och förrädiska, men han wille nu såsom tillträdande ståthållare ställa sig wäl med Judarna. Men emedan Paulus hade romersk borgarerätt, kunde Festus icke mot hans wilja föra honom till Jerusalem.
10 Då sade Paulus: Jag står inför kejsarens domstol, och der bör jag dömas. Mot Judarne har jag ingen orätt gjort, såsom ock du bäst wet.
11 Om jag nu är brottslig och har gjort något som förtjenar döden, så wägrar jag icke att dö, men om det, hwarför dessa anklaga mig, är utan grund, så kan ingen gifwa mig till pris åt dem. Till kejsaren wädjar jag.
Paulus wisste wäl, att om Judarna finge någon magt öfwer honom, så hade han dödsdomen att wänta, derföre hade han wädjat till högsta domstolen, nemligen till kejsaren, och dertill war han såsom romersk borgare berättigad. Detta wädjande till kejsaren förnyar han här. Han insåg, att Festus war benägen att göra gudarna till wiljes, v. 9. Paulus hade af Herren genom uppenbarelse fått den försäkran, att han skulle äfwen i Rom få wittna om sanningen och förkunna salighetens ord. Se kap. 23: 11.
12 Sedan Festus derefter hade öfwerlagt med rådet, swarade han: Till kejsaren har du wädjat, till kejsaren skall du fara.
Rådet betyder här de lagfarna romerska män, som ståthållaren hade till sitt biträde.
13 Efter några dagars förlopp kommo konung Agrippa och Bernice till Cesarea för att helsa Festus wälkommen.
Då de romerska ståthållarne woro höga personer, så ansågs det för furstar och småkonungar, som lydde under Roms wälde, wara en pligt, att hos dem göra wissa hedersbesök. Om denne Agrippa, se kap. 24: 24. Bernice war hans syster, som hade warit twå gånger gift; hennes första gemål war död, från den andra war hon skild och misstänktes för att nu lefwa i blodskam med Agrippa.
14 Och då de wistades der i flera dagar, framlade Festus Pauli sak för konungen, sägande: En man har af Felix blifwit har qwarlemnad såsom fånge, Ap. G. 24: 27.
15 angående hwilken, då jag war i Jerusalem, Judarnes öfwersteprester och äldste uppträdde, begärande dom öfwer honom.
16 Och jag swarade dem, att det icke war Romares sed att gifwa bort någon menniska till att förgöras, förr än den anklagade har fått sina åklagare personligen inför sig och haft tillfälle att förswara sig i saken.
17 När de derföre sammankommo här, satte jag mig utan allt uppskof dagen derefter på domstolen och befalde, att mannen skulle framföras.
18 Men när hans åklagare uppträdde, anförde de om honom ingen sådan brottslighet, som jag förmodade,
Både Felix och Festus hade först förmodat, att Judarnas anklagelser handlade om någon grof förbrytelse.
19 utan framhöllo mot honom några twistefrågor om deras gudsdyrkan och om en wiss Jesus, som war död, men hwilken Paulus sade wara wid lif.
”Huru spotskeligen och förakteligen talar denne stolte hedning om Kristus och wår tro.” L.
20 Och då jag war willrådig angående undersökningen härom, frågade jag honom, om han wille fara till Jerusalem och der stå till rätta i denna sak.
Festus förtiger här den sanna orsaken, hwarföre han hade tänkt att föra Paulus till Jerusalem, nemligen för att göra Judarna till wiljes.
21 Men då Paulus yrkade, att han måtte förwaras till ransakning inför kejsaren, befalde jag, att han skulle hållas i förwar, till dess jag kunde sända honom till kejsaren.
22 Då sade Agrippa till Festus: Äfwen jag skulle wilja höra mannen. I morgon, sade han, skall du få höra honom.
23 Dagen derefter kommo då Agrippa och Bernice med stor ståt och gingo in i domsalen med både öfwerstarne och de förnämste männen i staden, och Paulus blef införd, på Festi befallning,
24 och Festus sade: Konung Agrippa och alla I män, som med oss ären tillstädes! Här sen I den man, om hwilken hela mängden af Judarne både i Jerusalem och här har legat öfwer mig med sina rop, att han icke borde få lefwa längre.
25 Men då jag har funnit, att han icke har gjort något som förtjenar döden, och emedan han sjelf har wädjat till kejsaren, har jag beslutit att afsända honom. Ap. G. 23: 9. 26: 31.
26 Men jag har icke något tillförlitligt att skrifwa om honom till min herre;
_370.jpg&oldid=347942){kind=link}