Sida:Biblia Fjellstedt III (1890) 388.jpg

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
384 Guds dom öfwer alla syndare. Pauli Bref Kap. 2.

Pröfwar hwad bäst är, egentligen ”gillar det förträffliga” genom noggrant bepröfwande af det skiljaktiga, ”underwisad ur lagen”.

19 och tilltror dig att wara blindas ledare, ett ljus för dem som äro i mörker,

20 oförståndigas tuktomästare, okunnigas lärare, som i lagen har kunskapens och sanningens form;

D. ä. du har i lagen ett förebildande aftryck af sanningens kunskap. Redan detta war ett företräde framför hedningarne. Judarne wisste ock att, fastän merändels i köttslig stolthet, berömma sig deraf. De lade wigt på kunskapens och sanningens form, men förglömde, att dess wäsende finnes blott i Kristus. Till bewis derpå, att de med att sin berömmelse af formen, på äkta fariseiskt sätt, glömde innehållet och wäsendet, framdrager aposteln i de twenne följande verserna trenne förskräckliga exempel af deras brottslighet, dels mot nästan, dels mot sig sjelfwa, dels mot Gud. Aposteln bestraffar de skrymtaktiga Judarne här på ett lika sätt som Herren Kristus bestraffar dem i Matt. 23 kap.

21 så lärer du ju icke dig sjelf, du som lärer andra; du, som predikar, att man icke skall stjäla, du stjäl; Ps. 50: 16 f. Matt. 23 kap.

22 du, som säger, att man icke skall göra hor, du gör hor; du, som stygges wid afgudabilderna, du föröfwar helgerån;

Du föröfwar helgerån, och utöfwar således en skändlig synd mot Gud. Judarne hade, särdeles efter Babyloniska fångenskapens tid, en stor afsky för det grofwa afguderiet i hedendomen. Men detta hindrade dem icke att utöfwa finare afguderi af flera slag. Ett af dessa slag war helgerån etter helgedomens sköflande. Man hade exempel derpå, att giriga fariseer brukade plundra de hedniska proselyternas skänker till Jerusalems tempel. Utan twifwel syftar aposteln med sitt uttryck i grundtexten på något dylikt exempel. Men för öfrigt war det ett helgerån, då de, med all sin nitälskan för den yttre gudstjensten, beröfwade Gud den ära, honom tillhörde.

23 du, som berömmer dig af lagen, du wanärar Gud genom lagens öfwerträdelse;

24 ty ”För eder skull försmädas Guds namn bland hedningarne”, såsom det är skrifwet. 2 Sam. 12: 14. Es. 52: 5. Hes. 36: 20 f.

Detsamma kan nu ofta sägas om de kristna, att för deras skull, som blott äro munkristna, försmädas Guds och Kristi namn både bland hedningar och Judar. Här klagar aposteln öfwer Judarnes ogudaktighet och skrymteri. Men när nu t. ex. i stora handelsstäder Judarne se de stora synder, som föröfwas midt i kristenheten, så föranledas de att fråga, hwad det är wärdt att blifwa kristen, när de kristna lefwa så illa, och föranledas således äfwen att i sin otro försmäda de kristnas Gud och Messias, då de icke akta på de sanna kristnas rättfärdiga wandel.

25 Ty omskärelsen gagnar wäl, om du håller lagen, men öfwerträder du lagen, har din omskärelse blifwit oomskurenhet.

Aposteln sätter här tecknet för det betecknade. Omskärelsens tecken utmärkte Judarne. Oomskärenhet war det tecken, som skilde hedningarna från Judarna. Din omskärelse har blifwit oomskurenhet, betyder alltså detsamma som om aposteln sagt: af Juden har blifwit en hedning. Tecknet war qwar, men det, som med omskärelsen betecknades, war borta, nemligen hjertats och lefwernets renhet.

26 Om nu den oomskurne håller lagens stadgar, skall då icke hans oomskurenhet räknas för omskärelse?

Om nu den oomskurne hedningen bewakar och sålunda håller lagens stadgar, skall då icke hans oomskurenhet räknas för omskärelse och således inför Gud tillerkännas samma förmåner som Juden?

27 Och den af naturen oomskurne, som fullgör lagen, skall döma dig, som, med bokstafwen och omskärelsen, öfwerträder lagen.

Lagens fullgörande sker genom evangelii kraft af den, men ock endast af den, som kommer till tron på honom, som för oss fullgjort Guds lag.

28 Ty den är icke Jude, som utwertes är det, ej heller är det omskärelse, som utwertes sker på köttet, Joh. 8: 39. Rom. 9: 7. Gal. 6: 15.

Ty den är icke Jude, som är det utwertes, egentl. ”i det uppenbara,” inför menniskors åsyn; han är wäl Jude, men också blott utwertes, icke såsom han bör wara; så är ock ej heller det en sann; och werklig omskärelse, som utwertes sker på köttet, är blott ”i det uppenbara”, i det yttre.

29 utan den är Jude, som inwertes är det, och omskärelse är hjertats omskärelse genom Anden, icke genom bokstafwen; och hans pris är icke af menniskor, utan af Gud. 5 Mos. 10: 16. 30: 6. Jer. 4: 4. Kol. 2: 11. Fil. 3: 2 f. 1 Petr. 3: 4.

”Ande kallas det, som Gud werkar i menniskan utöfwer naturen; bokstaf heter allt naturens görande utan ande”. L. — Att wara en werklig Jude genom hjertats omskärelse, som allena gaf wigt åt omskärelsetecknet, det håller aposteln för något stort. Den som nu blott och bart för den yttre omskärelsens skull ansåg sitt Judenamn priswärdt, bedrog sig sjelf med en falsk berömmelse, likasom den gör, hwilken berömmer sig af att kallas kristen, då hans hjerta och lefwerne är främmande för den sanna kristendomens ande och kraft. Men den som fått hjertats omskärelse, han har ett pris, som