| Hedningarnes kallelse. | Till Romarne. | Kap. 10, 11. | 409 |
icke alla hörsammat det goda budskapet, det ljufwa evangelium om rättfärdighet och frid i Kristus. Ty Esaias säger ett ord, som gäller om alla tider: ”Herre, hwem tror wår predikan?”
17 Så är tron af predikan och predikan genom Guds ord.
18 Men jag säger: Hafwa de wäl icke hört? Jo wisserligen. ”Deras ljud har utgått öfwer hela jorden och deras ord till werldens ändar”. Ps. 19: 5. Kol. 1: 23.
19 Men jag säger: Icke har wäl Israel warit okunnig derom? Först säger Moses: ”Jag skall uppwäcka eder till ifwer genom ett folk, som icke är något folk, och reta eder genom ett oförståndigt folk”. 5 Mos. 32: 21.
Men jag säger: Icke har wäl Israel warit okunnig derom, har icke Israel känt och förstått det, som både säges om rättfärdigheten af tron och derom, att evangelium skulle förkunnas i alla land? De borde åtminstone hafwa känt det, och det till sin förödmjukelse; ty flera af profeterna hafwa uttryckligen skrifwit derom. Först ibland dem säger Moses: Jag skall, I trolöse Judar, uppwäcka eder till ifwer genom ett folk, som icke är något folk, d. ä. genom hedningarna, som i jemförelse med det af Gud utwalda och begåfwade Judafolket icke en gång förtjena att kallas folk, och reta eder genom ett, låt wara i andra saker ordnadt, men i religionssaker oförståndigt folk, så att det skall reta eder, då de antaga det evangelium, som I förakten. Israel, såsom en af sin man med rätta förskjuten hustru, skulle, i sitt öfwergifna tillstånd, komma att känna en djup smärta öfwer hans förbindelse med en annan (hedningarna) och derigenom upptändas till nit att återwinna hans kärlek, tro evangelium och warda frälst tillika med de troende hedningarne.
20 Och Esaias dristar sig till och säger: ”Jag har blifwit funnen af dem som icke sökte mig, jag har blifwit uppenbar för dem som icke frågade efter mig”. Es. 65: 1 f.
Esaias fördristar sig ock, oaktadt Judarnas owilja mot hedningarna, att förkunna hedningarnas kallelse till Kristus af fri nåd.
21 Men om Israel säger han: ”Hela dagen har jag uträckt mina händer till ett ohörsamt och gensträfwigt folk”.
Till Judafolket hade Herren i lång tid uträckt sina händer, då han kallade dem genom Moses och profeterna, och genom Jesus och apostlarna; men de wille icke tro och blifwa frälste!
11 Kapitlet.
Enskilde Judar hafwa redan nu blifwit troende. Det Judiska folkets återupptagande.Så säger jag nu: Icke har wäl Gud förkastat sitt folk? Bort det; ty äfwen jag är en Israelit, af Abrahams säd, af Benjamins stam. 5 Mos. 4: 31. Fil. 3: 5.
Så säger jag nu: Icke har wäl Gud förkastat sitt folk Israel såsom sådant, och förskjutit sitt egendomsfolk? Nej; bort det! Det wore en falsk slutledning af det, som i föregående kapitel är skrifwet: det skulle widare strida emot Guds löfte; och jemte så många andra omwända Israeliter är jag, Paulus, sjelf ett lefwande bewis på motsatsen: ty äfwen jag är en Israelit, af Abrahams säd eller efterkommande, och af Benjamins stam.
2 Gud har icke förkastat sitt folk, hwilket han hade förut känt. Eller weten I icke hwad skriften säger om Elias, huru han upptrader inför Gud mot Israel, sägande:
Gud har icke förkastat sitt folk, detta folk, hwilket han hade förut känt såsom sådant, att det genom hans nåd kunde wara hans folk; lika omöjligt som det derföre är, att Gud skulle hafwa bedragit sig i sitt förutwetande, lika otänkbart är det att han skulle hafwa förkastat sitt folk. Det har mer än en gång med detta folk sett så betänkligt ut, som om det hade blifwit förkastadt. Och likwäl har Gud alltid uppehållit det. 'Eller weten I icke t. ex. hwad skriften säger i det stället, som handlar om Elias, huru han nemligen klagande uppträder inför Gud mot Israel, sägande:
3 ”Herre, de hafwa dräpt dina profeter och nedbrutit dina altaren, och jag har blifwit lemnad allena qwar, och de fara efter mitt lif”? 1 Kon. 19: 10.
4 Men hwad säger honom Guds swar? ”Jag har låtit qwar åt mig sju tusen män, som icke hafwa böjt knä för Baal”. 1 Kon. 19: 18.
Låtit qwar, d. ä. qwarlemnat, behållit öfriga.
5 Likaså finnes ock i denna tiden en qwarlefwa enligt utkorelsen af nåd. Rom. 9: 27.
6 Men är det af nåd, så är det icke mer af gerningar, annars blifwer nåden icke mer nåd; men är det af gerningar, så är det icke mer nåd, annars är gerningen icke mer gerning. 5 Mos. 9: 4. Rom. 4: 4 f.
7 Huru är det då? Det som Israel söker, det har han icke fått; men de utkorade hafwa fått det, och de andra hafwa blifwit förhärdade, Rom. 9: 31.
Huru är det då eller (egentligen) hwad då? Hwad följer häraf med tillämpning på Israel? Swar: Det som Israel, nemligen den största delen af Israels folk, stolt öfwer sin härkomst, söker, det har han icke funnit och alltså icke heller fått (kap. 9: 31, 32); men de utkorade eder deras hop, som äro utwalde och med tron åra nåden, hafwa funnit och fått det; och
_413.jpg&oldid=348027){kind=link}