| 418 | Förmaningar. | Pauli Bref | Kap. 14, 15. |
han må bruka eller icke bruka sin frihet uti ätande och drickande.
19 Låtom oss derföre trakta efter det som främjar friden och den ömsesidiga uppbyggelsen.
Jemför 1 Petr. 2: 5.
20 Nedbryt icke för mats skull Guds werk. Allt är wäl rent, men för den menniska, som äter med anstöt, är det ondt.
Nedbryt icke för mats skull Guds werk, den nya menniskans byggnad, som Gud i en kristen uppfört. Allt är wäl i sig sjelf rent; men för den menniska, som äter med sitt samwetes kränkande eller anstöt, är det ondt, och det sker då t. ex. den trosswage, förledd af den trosstarkes exempel, med anstöt för sitt samwete äter något, som han har betänkligheter wid att förtära.
21 Det är rätt att icke äta kött eller dricka win eller göra något, hwaraf din broder tager anstöt eller förargelse eller warder swag. 2 Kor. 8: 13.
Det ar rätt att icke äta kött eller dricka win eller göra något, hwaraf din broder tager anstöt, i det han föranledes till onödiga betänkligheter rörande sakens rättmätighet, eller förargelse, och sålunda lockas till synd, eller warder swag, så att han förlorar kraften att följa sin öfwertygelse. Dessa föreskrifter måste tjena till exempel och rättesnöre i alla de ting, om hwilkas tillåtlighet kristna äro af olika mening, så att äfwen det som i sig sjelf icke är synd, det blir synd för den, som gör det med twifwel i sitt samwete, och äfwen för den, som gör det, fastän han wet, att det länder en medbroder i tron till anstöt. Detta strider emot kärleken till Kristus och bröderna.
22 Har du tro, så haf henne för dig sjelf inför Gud. Salig är den som icke dömer sig sjelf i det som han pröfwar wara rätt.
Den saliggörande tron hafwa alla omwända, ehwad deras tro är swagare eller starkare. Men har du en starkare tro, t. ex. i afseende på köttätandet, så haf henne för dig sjelf inför Gud, utan att yppa den för din swaga medbroder, som deraf kunde taga anstöt o. s. w.
23 Men den som är tweksam, han är dömd, om han äter, emedan det icke sker af tro, och allt som icke är af tro, det är synd.
Men den som är tweksam om huruwida Gud tillåter att han äter det eller det, han är dömd i sitt samwete, om han äter det som sålunda utgör föremål för hans twifwel, just emedan det icke sker af tro, och allt som icke är af tro, det är synd, emedan det icke werkas af Guds Ande och icke göres i Herren Jesu namn. Kol. 3: 17.
15 Kapitlet.
Aposteln förmanar till saktmod och enighet, angifwer orsaken, hwarföre han skrifwit detta bref, samt lofwar att besöka Rom.Men wi, som äro starka, äro pligtiga att bära de swagas skröpligheter och icke täckas oss sjelfwa. 2 Kor. 9: 22. Gal. 6: 1.
2 En hwar af oss söke att täckas sin nästa, honom till godo, till uppbyggelse. 2 Kor. 9: 19. 10: 34. Fil. 2: 4 f.
Se kap. 14: 19. Detta sker icke genom att smickra eller att låta fel synas såsom oskyldiga, utan så att man genom kraften af sann kärlek och wälwilja kan hafwa ett godt inflytande på sin nästa. Den, som ställer sig så, att han blir misshaglig för sin nästa, kan icke werka mycket till andras uppbyggelse.
3 Ty icke heller Kristus täcktes sig sjelf, utan, såsom det är skrifwet: ”Deras försmädelser, som försmäda dig, hafwa fallit öfwer mig”. Ps. 69: 10.
4 Ty allt hwad förut blifwit skrifwet, det är skrifwet till wår underwisning, att wi genom tålamod och genom skrifternas tröst må hafwa hoppet. Rom. 4: 23 f. 2 Kor. 10: 11. 2 Tim. 3: 16.
Ty allt hwad förut blifwit skrifwet, det allt, och således äfwen det i v. 3 anförda språk, är skrifwet till wår underwisning, att wi genom tålamod, som wi ej blott i egna swårigheter, utan äfwen wid andras swagheter måste bewisa, enligt Kristi eget exempel (v. 3), och genom skrifternas tröst eller tröstliga förmaningar må hafwa en förhoppning eller hoppet, hwarom i sammanhang med tålamodet redan kap. 5: 3 [et]c. är taladt.
5 Men tålamodets och tröstens Gud gifwe eder att inbördes wara ens till sinnes efter Kristus Jesus, 2 Kor. 1: 10. Fil. 2: 2. 3: 15 f.
6 på det att I endrägtigt med en mun mån prisa Gud och wår Herre Jesu Kristi Fader.
7 Derföre antagen eder den ene den andre, såsom ock Kristus har antagit sig oss, Gud till ära. Rom. 14: 1, 3.
8 Men jag säger, att Jesus Kristus har blifwit omskärelsens tjenare för Guds sannings skull, för att stadfästa de löften, som warit gifna åt fäderna, Matt. 15: 24. Ap. G. 3: 25 f.
Jesus Kristus, genom hwilken nåden och sanningen är kommen (Joh. 1: 17), har blifwit omskärelsens eller judiska folkets tjenare, för Guds sannings skull, för att stadfästa och fullborda Herrens löften till fäderna.
9 men att hedningarna ära Gud för barmhertighetens skull, såsom det är skrifwet: ”Fördenskull skall jag tacka dig
_422.jpg&oldid=348045){kind=link}