| 430 | Fader i Kristus. | Pauli Första Bref | Kap. 4. |
9 Ty mig tyckes, att Gud har framstält oss apostlar såsom de allra ringaste, såsom till döden dömde, ty wi hafwa blifwit ett skådespel för werlden, både för änglar och menniskor. Ps. 44: 23. 2 Kor. 4: 11. 2 Kor. 15: 30 f. Ebr. 10: 33.
D. ä.: Men långt ifrån att tiden till det fullkomliga regerandet är för församlingen inne, wisar sig motsatsen dertill, och det allra mest hwad Kristi sändebud widkommer. Ty mig tyckes, att Gud har offentligen framstält oss apostlar såsom de allra ringaste eller (egentligen) såsom de ytterste. — De forne profeterna woro förföljda men hade likwäl stort anseende, och ingåfwo fruktan äfwen hos de store och mägtige. Men apostlaembetet war på en gång det i sig sjelf ärofullaste och det inför werlden smädefullaste embete på jorden; apostlarne, hwilka Gud satt till de förnämste i församlingen, har han tillika framstält såsom de yttersta och ringaste i werldens ögon, — widare såsom till döden dömde; ty wi hafwa blifwit ett skådespel för hela werlden, både för änglar och menniskor. Likasom det war en sed i det romerska riket, att de, som blefwo dömda till döden, stundom kastades för wilda djur eller omkommo i fäktarespelen samt sålunda framstäldes till det ömkligaste skådespel inför de folkhopar, hwilka samlades att åse deras qwal, likaså blefwo apostlarne genom sina mångahanda lidanden framstälde till ett skådespel, och det för hela werlden, d. ä. både för änglar och menniskor. Ebr. 12: 1.
10 Wi äro dårar för Kristi skull, men I ären kloke i Kristus, wi swage, men I starke, I ärade, men wi föraktade. 2 Kor. 2: 3. 2 Kor. 13: 9.
11 Ända till denna stund både hungra och törsta wi och äro nakne och warda kindpustade och hafwa intet stadigt hem 2 Kor. 4: 8 f. 11: 23.
12och sträfwa och arbeta med wåra händer. Då wi blifwa bannade, wälsigna wi; då wi förföljas, fördraga wi; Ap. G. 18: 3. 20: 34. 1 Tess. 2: 9. 2 Tess. 3: 8. Matt. 5: 44. Luk. 6: 28. 23: 34. Ap. G. 7: 60. Rom. 12: 14.
13 då wi smädas, tala wi goda ord; wi hafwa blifwit såsom werldens afskum och allas afskräde intill denna stund. Klag. 3: 45 f.
D. ä.: Då wi smädas, tala wi goda ord eller (egentligen) förmana wi, wi beswara icke försmädelserna annorlunda än med milda förmaningar, lugnt förehållande wedersakarne deras orättwisa, likasom Kristus sjelf gjorde (Joh. 18: 23; wi hafwa blifwit såsom werldens afskum, alltså såsom föremål för werldens största afsky, och just dermed icke blott deras, som förfölja oss, utan allas (hwars mans) afskräde intill denna stund. Wid ordet ”afskum” som äfwen kan betyda ”reningsoffer”, anmärker Luther: ”Så hette en menniska, som hade begått en så ond gerning, att man trodde, att Gud derföre skulle förbanna både land och stad. Derföre, om de röjde henne ur wägen, menade de, att de hade utplånat förbannelsen och renat landet”. — Sålunda menade werlden, att apostlarne och evangelii predikare woro de argaste och skändligaste menniskor på jorden, så att om de kunde blifwa dem qwitt, så stode det, menade de, wäl till, då wore de qwitt all olycka och förbannelse, och hade dermed gjort Gud en stor tjenst. Joh. 16: 2. Så mena nu många af de werldsligt sinnade i kristenheten, att om de kunde blifwa frie från kristendomen, så blefwe de befriade från ett swårt band och ett stort hinder i deras werldsliga utweckling och framåtskridande! Ps. 2: 3.
14 Icke för att komma eder att blygas skrifwer jag detta, utan såsom mina älskade barn förmanar jag eder. 1 Tess. 2: 11.
Wisst borde Korintierna icke kunna undgå att blygas, och wisst wille aposteln förmå dem att blygas öfwer deras skamliga partiwäsende, men ändamålet war att förmana dem till kärlek och enighet.
15 Ty om I än haden tio tusen tuktomästare i Kristus, så hafwen I dock icke många fäder; ty i Kristus Jesus har jag födt eder genom evangelium. Ap. G. 18: 11. Gal. 4: 19. Filem. v. 10.
Tuktomästare heter egentligen ”barnledare”. I forntiden sattes stundom öfwer barnen slafwar till sällskap och uppsigt. Om nu en sådan tuktomästare kunde hafwa ett ömt sinnelag för de honom anförtrodda barnen, så war det dock icke en ömhet såsom fadrens. Barnen kunde nu hafwa stora sådana ledare, men icke mer än ett fader. Sammalunda kunde nu Korintierna hafwa stora tuktomästare eller ledare eller uppfostrare, t. ex. Apollos och andra, men dessas kärlek till dem, huru stor den än war, kunde dock icke wara så stor och innerlig som den apostelns, hwilken warit för dem en andelig fader, genom hwilkens ord de blifwit födde på nytt till barn i Kristus. Derföre borde ock hans faderliga förmaning hafwa så mycket större eftertryck och wigt för dem.
16 Derföre förmanar jag eder: Blifwen mina efterföljare. 2 Kor. 11: 1. Fil. 3: 17. 1 Tess. 1: 6. 2 Tess. 3: 9.
17 Fördenskull har jag sändt till eder Timoteus, som är min älskade och trogne son i Herren, och han skall påminna eder mina wägar i Kristus, såsom jag allestädes lärer i alla församlingar. 1 Tim. 1: 2. 2 Tim. 1: 2.
Fördenskull, nemligen för att hos dem befrämja werkställigheten af hans faderliga förmaning, sände han till dem Timoteus. Honom kallar Paulus eljest också broder (2 Kor. 1: 1), men här (egentligen): ”mitt älskade och trogna barn i Herren.” Detta innebär att Paulus omwändt äfwen honom till kristendomen, och hade således födt honom i samma mening, som
_434.jpg&oldid=348068){kind=link}