| Blodskändaren. | Till Korintierna. | Kap. 4, 5. | 431 |
detta i versen 15 sades om Korintierna. Desto större förtroende skulle Timoteus hos dem ingifwa med sitt uppdrag till dem från aposteln. Desto innerligare skulle han kunna påminna dem om, hwad de förut så wäl lärt känna, apostelns wägar i Kristus, eller hans sätt att gå till wäga i Kristi tjenst, och öfwertyga dem, att aposteln lärde lika allestädes och i alla församlingar; då det torde hafwa funnits de, som welat hos Korintierna göra aposteln misstänkt för att lära olika i olika församlingar, och sålunda welat förswaga werkan af apostelns sändebref.
18 Men somliga hafwa blifwit uppblåsta, i den förmodan, att jag icke kommer till eder.
Alla borde de taga Timotei ankomst såsom ett tecken af apostelns kärlek och derigenom låta sig föras till ödmjuk besinning af sina förwillelser. Men aposteln wisste, att icke alla skulle taga det så, utan twärtom att somliga skulle i ett uppblåst sinne anse det såsom ett tecken, att aposteln, som wäl war skarp i sina bref, likwäl fruktade att personligen komma till dem. 2 Kor. 10: 10 och följande.
19 Men jag skall snart komma till eder, om Herren will, och lära känna icke de uppblåstas ord, utan deras kraft.
20 Ty Guds rike består icke i ord, utan i kraft. 2 Kor. 2: 4.
21 Hwad wiljen I? Skall jag komma med ris till eder, eller med kärlek och saktmodig ande? 2 Kor. 10: 2. 13: 10.
Att ”komma med ris” will säga att uppträda såsom en straffande domare, som utesluter de uppenbart owärdiga medlemmarne ur församlingens gemenskap. Som wille aposteln säga: Hwad eller hwilketdera wiljen I? Wäljen sjelfwa: Skall jag, enligt den fadersmagt mig tillhör, komma med tukto-ris till eder, eller, såsom jag hellre önskar, med kärlek och saktmodig ande, som gläder sig att ej behöfwa anwända det strängare medlet? Emellertid war i den korintiska församlingen en förargelsesynd begången, som måste redan innan aposteln hann komma till dem, med tuktoriset bestraffas. Om denna bestraffning, som ej tålde uppskof, handlar det följande kapitlet.
5 Kapitlet.
Församlingen förmanas att öfwa tukt mot uppenbara syndare.Det förljudes i allmänhet, att skörlefnad är ibland eder, och sådan skörlefnad, som icke ens bland hedningarne omnämnes, att en har sin faders hustru. 3 Mos. 18: 8. 5 Mos. 27: 20.
Med uttrycket ”sin faders hustru” förstås ”stjufmoder”, enligt stora goda uttolkare. Förfärligheten af ett sådant äktenskapsbrott skildras dermed, att det säges wara okändt bland sjelfwa hedningarna. Det war således förfärligt, att ett sådant brott någonstädes skedde, men det war ännu förfärligare att något sådant kunde ske af en kristen församlingsmedlem, och det utan att den personen blifwit, som sig bort, utesluten ur församlingens gemenskap.
2 Och I ären uppblåste och hafwen icke snarare blifwit bedröfwade, på det att den som gjort denna gerning måtte hafwa blifwit utdrifwen från eder?
Uppblåste, såsom om ingen skuld wore hos eder.
3 Ty för min del har jag, frånwarande till kroppen men närwarande i anden, redan, såsom wore jag närwarande, dömt, Kol. 2: 5.
4 att den som detta så bedrifwit, han skall, i wår Herre Jesu Kristi namn, då I och min ande kommit tillsamman, med wår Herre Jesu Kristi magt,
5 öfwerlemnas åt Satan till köttets förderf, på det att anden må blifwa frälst på Herren Jesu dag. Job 1 o. 2 kap. 1 Tim. 1: 20.
Dessa verser innehålla det starkaste exemplet i nya testamentet på kyrkligt bann. Det fordrades ock en apostolisk myndighet för att kunna utföra det. Aposteln hade redan dömt att så skulle ske, i kraft af fin apostoliska fullmagt, i wår Herre Jesu Kristi namn. Dock, likasom kyrkotukten i allmänhet är en församlingsangelägenhet, så gäller detta äfwen om kyrkotuktens allwarsammaste del, bannlysningen. Derföre säger sig aposteln hafwa gjort, hwad han uti denna del företagit, i gemenskap med den korintiska församlingen, inom hwilken den så djupt fallna personen bedrifwit sin förargelsewäckande gerning. Således heter det icke blott: ty för min del har jag redan dömt, utan äfwen: då I och min ande kommit tillsamman. Det allwarliga domslut, som han således för sin del fattat, fastän lekamligen frånwarande, werkställer han i förening med församlingen, såsom med anden hos henne närwarande. Hon skulle alltså enstämmigt förena sig med honom i detta beslut, hwilket han för öfrigt fattar i medwetandet af sin gemenskap med wår Herre Jesu Kristi magt, som bodde i honom och i församlingen. Utan twifwel innebär detta äfwen, att de kristna i Korint skulle hålla en sammankomst i och för denna angelägenhet, nemligen att gemensamt och högtidligt förkunna apostelns domslut. Denna dom war, att den, som detta så bedrifwit hafwer, skall öfwerlemnas at Satan till köttets förderf. Beslutet att utesluta mannen ur den kristna församlingen war således ett beslut att ”öfwerlemna honom åt Satan”, ty församlingen är Kristi kropp, hwarföre den lem, som skildes från gemenskapen med församlingen, hemföll åt Satans rike. Hwartill? till köttets färderf. Med sitt kött hade mannen på ett groft sätt syndat. I köttet drabbar honom alltså, såsom det will synas, ett utomordentligt straff. Hwari det bestod, nämnes ej; men deremot se wi, att köttets förderf war här ett wilkor för andens
_435.jpg&oldid=348070){kind=link}