| 436 | Träldom och frihet. | Pauli Första Bref | Kap. 7. |
tillsamman med henne, må hon icke förskjuta honom.
Och om en hustru, nemligen som är kristen.
14 Ty den icke troende mannen är helgad genom hustrun, och den icke troende hustrun är helgad genom mannen; annars wore ju edra barn orena, men nu äro de heliga.
Ty, då i ett blandadt äktenskap den troende makan kunde hafwa allehanda betänkligheter rörande den andra och anse den hedniska makan såsom oren samt således gemenskapen med densamma böra för samwetets skull upplösas, så skola dessa betänkligheter wika för tanken på kristendomens starkare magt och inflytande, i det att den icke troende mannen är helgad i och genom den troende hustrun, så att, när han will gerna förblifwa hos henne, hon kan med okränkt samwete tillstädja det; och den icke troende hustrun är i lika måtto helgad i och genom den troende mannen; annars skulle lifsfrukten wara beroende af den otrogna makans sinnesbeskaffenhet, och så wore ju edra, i blandadt äktenskap födda, barn i samma mening orena, som de barn, hwilka födas af ett äktenskap, i hwilket båda föräldrarne äro hedningar; men nu äro de heliga, för den troende makans skull. Så stor är således wälsignelsen af äktenskapsförbundet, att äfwen då, när blott endera makan är troende, barnen äro i så måtto heliga, att de stå i en närmare förbindelse med Kristi församling, och för deras räkning den troende makans tro gäller mer än den andras otro.
15 Men om den icke troende skiljer sig, så låt honom skiljas. En broder eller syster är i sådana fall intet twång underkastad, utan i frid har Gud kallat oss.
D. ä.: Men om den icke troende makan skiljer sig, så låt honom (henne) skiljas, utan att den troende makan deröfwer skall oroa sitt samwete och ännu mindre på sin tros bekostnad söka qwarhålla den som will skiljas. (Friheten för den troende war här desto billigare, som den hedniska öfwerheten icke lemnade honom mycken hjelp.) En broder, d. w. s. en kristen man, eller syster, d. w. s. kristen qwinna, är i sådana fall intet twång underkastad eller bunden till träldom, utan har blott att iakttaga den i v. 11 gjorda inskränkningen; ty i frid har Gud kallat oss till kristendomen, hwaraf följer, att lika mycket som hwar och en bör söka hålla frid med alla menniskor, så widt möjligt är, och således den troende makan bör, så widt ske kan, werka till äktenskapets upprätthållande och till jemkning af alla missförhållanden, lika litet bör han eller han genom wåldsamt påtrugande af äktenskaplig gemenskap framkalla ofriden, der den ej skulle kunna genom annat än skilsmessa undwikas.
16 Ty huru wet du, hustru, om du skall frälsa din man, eller huru wet du, man, om du skall frälsa din hustru? 1 Petr. 3: 1.
D. ä.: Utan ängslig beställsamhet och med iakttagande af sann kärlek, förbön och sinnesro bör du i de båda uti v. 15 nämnda fallen göra och låta: Ty huru wet du, troende hustru, om du skall kunna frälsa din man från hans otro och alltså göra honom salig? Eller huru wet du troende man, om du skall kunna frälsa din hustru från hennes otro? Ingen, som älskar Herren Jesus, bör ingå äktenskap med en oomwänd menniska, i det hopp att genom sådant äktenskap den oomwända skall blifwa omwänd, ty det är ganska owisst. Huru wet du det? Ofta blifwer den omwände genom sådant äktenskap dragen tillbaka till werlden. Derföre, då sådant äktenskap ingås, bör den troende själen besinna, att faran är stor, så att hon sjelf kan blifwa wilseförd och barnen gå förlorade, ettet att en ewig skilsmessa från maken eller makan är att befara.
17 Blott wandre hwar och en såsom Herren har delat åt honom, såsom Gud har kallat honom. Och så stadgar jag i alla församlingarna.
Blott wandre hwar och en såsom Herren har delat åt honom stånd, kallelse och gåfwa (v. 7), såsom Gud har kallat honom i anseende såwäl till hans yttre belägenhet som till sitt rike, så wandre han, utan att tänka att den yttre lofliga kallelse, hwari han är stäld, behöfwer hindra den inre och andeliga kallelsens framgång.
18 Har någon blifwit kallad såsom omskuren, skaffe han sig icke förhud; har någon blifwit kallad såsom oomskuren, låte han icke omskära sig.
19 Omskärelsen är intet, och förhuden är intet; utan hålla Guds bud. Gal. 5: 6. 6: 15.
20 Hwar och en förblifwe i den kallelse, i hwilken han har blifwit kallad.
D. ä.: Hwar och en förblifwe i den yttre kallelse, i hwilken han har blifwit kallad till Guds rike, och förändre icke godtyckligt något i den kallelsen, då den är loflig, om Gud icke styr annorlunda och utwisar en annan kallelse.
21 Har du såsom träl blifwit kallad, så bekymra dig icke; men om du ock kan blifwa fri, så bruka det hellre.
Har du såsom träl blifwit kallad, så bekymra dig icke deröfwer så, att du skulle wilja ängsligt eftersträfwa den lekamliga friheten. Det lekamliga träl- eller slaftillståndet war wäl mycket tryckande, enär trälen lydde i det lekamliga under sin husherre såsom annan egendom och hade föga eller intet skydd att förwänta af öfwerheten; men likwäl war trälståndet något, hwaröfwer den omwände slafwen ej skulle göra sig bekymmer, utan tåligt skicka sig deruti för Herrens skull. Ja, i wissa fall kunde detta stånd böra föredragas framför sjelfwa friheten, då detsamma erbjöd större tillfällen för den kristne att i tålamod och undergifwenhet bewisa sig såsom Guds tjenare och prisa den sanna kristendomens helgande kraft. Men gälde detta
_440.jpg&oldid=348080){kind=link}