| 442 | Warning för olydnad. | Pauli Första Bref | Kap. 9, 10. |
må predika för andra och sjelf icke hålla profwet.
Orden ”späka”, ”underkufwa” och ”predika” eller egentligen ”wara härold” äro också hemtade från de grekiska täflingsöfningarne, och äro dessa ord mycket starka i grt. Ordet späka betyder egentligen att ”wid knytnäfskamp slå sin motståndare i ansigtet”; ordet underkufwa, att ”bortföra någon såsom träl”, likasom den i knytnäfskampen segrande gjorde med den besegrade; ”härold” kallades den som wäl ej sjelf deltog i kampen men gaf andra tecknet och högljudt uppfordrade dem till kampen, samt uppropade deras namn, hwilka wunnit seger. I den kristliga kampen åter är den, som är härold och ger andra uppmuntran till stridsallwar, sjelf med inne i striden. Så säger nu aposteln: Men jag späker min kropp, såsom min närmaste motståndare, hwilken kräfwer att behandlas med nödig försakelsestränghet, på det icke köttet må blifwa andan öfwermägtigt, och underkufwar honom, på det att jag icke må predika ellet wara en härold för andra, som uppmanar dem till redlig kamp, och sjelf i min egen strid icke hålla profwet eller wara ”owärdig” till segerlönen.
10 Kapitlet.
Warning för synd, särskildt för frihetens missbruk med hänsyn till förtärandet af offerkött.Jag will icke, mina bröder, att I skolen wara okunnige derom, att wåra fäder woro alla under skyn och gingo alla genom hafwet 2 Mos. 13: 21. 14: 21 f. 4 Mos. 9: 15 f.
Versen börjar egentligen med ordet ty, som sammanbinder detta kapitel med det föregående, så att nödwändigheten af den sjelfförsakelse, som der inskärptes, ådagalägges här genom tillämpning af historien om Israeliternas gång genom Röda hafwet o. s. w. Stora förmåner hade de i gamla testamentet, ännu större hafwa wi i det nya. För stora frestelsesfaror woro de blottstälda, wi likaså. Och war det för dem angeläget att winnlägga sig om att rätt taga wara på de andeliga förmånerna och om att öfwa sjelfförsakelse, derest de skulle undgå frestelsefarorna, så är denna angelägenhet för oss icke mindre. Ty jag will icke, mina bröder, att I skolen wara okunnige derom, jag will fastmer allwarligt erinra eder derom, att wåra fäder, dem ej blott Israeliterna efter köttet, utan äfwen de omwända hedningarne i tron kunna kalla sina fäder, woro alla under skyn, eller den skyddande och ledande molnstoden, och gingo alla, underbart räddade, genom hafwet.
2 och blefwo alla döpte till Moses i skyn och i hafwet
När de omslötos af skyn och af hafwets wågor, war detta ett dop, en förebild till dopets bad i nya testamentet. Aposteln talar nemligen liknelsewis om detta dop i gamla testamentet, på samma sätt som nya testamentets dop kan kallas en omskärelse i anden. Israeliterna blefwo döpte ”till Moses”, såsom den Guds tjenaren, hwilkens ord de börjat tro och widare borde tro. Det war således ett dop i så måtto, som de derigenom afsöndrade, renades och inwigdes åt Gud såsom hans egendomsfolk, och det war ett dop till Moses i så måtto, som han war gamla förbundets medlare, åt hwilkens ledning och wärd de öfwerlemnades; likasom de kristna döpas till nya förbundets medlare Jesus Kristus, samt derigenom afsöndras från syndens och werldens tjenst och blifwa Guds egendomsfolk.
3 och åto alla samma andeliga mat 2 Mos. 16: 14 f.
Mannabrödet, hwarom här talas, war således icke, såsom de otrogne Judarne menade, en blott lekamlig, utan äfwen en andelig mat, en spis ej blott för kroppen, utan tillika för den inwertes menniskan, hwarigenom meddelades en fortfarande förnyad wisshet om Guds uppehållande nåd och trofasta wård och framför allt en andelig kraft från den utlofwade Messias. Detta himmelsbröd war både förebild af lifwets bröd, Kristus, och ett medel för de trogna i Israel att andeligen äta af det bröd, som gifwer werlden lif. Ps. 78: 21, 25. Joh. 6: 31, 48, 51. Såsom detta manna war Israeliternas dagliga spis, så är Kristus en spis för de trognas inre menniska.
4 och drucko alla samma andeliga dryck, ty de drucko ur en andelig klippa, som medföljde dem, och klippan war Kristus. 2 Mos. 17: 6. 4 Mos. 20: 10 f. Es. 43: 20.
Denna klippa war en förebild och afmålning af Kristus som andeligen följde dem, och detta watten förebildade den helsobrunn, utur hwilken tron öser watten med glädje, Es. 12: 3. Af wattnet från klippan fingo de trogna i Israel andelig kraft, de fingo derigenom i tron dricka af det watten, hwartill Kristus inbjuder, sägande: Om någon törstar, så komme han till mig och dricke. Joh. 7: 37.
5 Men de flesta af dem woro icke behagliga för Gud, ty de blefwo nedslagna i öknen. 4 Mos. 14: 29 f. 26: 65.
Att de icke behagade Gud, det har följden nogsamt bewisat, ty de blefwo hoptals nedslagna i öknen, till wälförtjent straff för deras knot och olydnad.
6 Men detta har blifwit förebilder för oss, att wi icke skola hafwa begärelse till det onda, såsom de hade begärelse dertill. 4 Mos. 11: 4 f.
D. ä.: Men detta allt, nemligen både de wälgerningar, som det folket rönte, de synder, som det begick, och det straff, som derpå följde, har blifwit förebilder för oss eller tecken af hwilka wi skola lära inse, hwad straff äfwen wi hafwa att wänta, om wi göra oss skyldiga till en lika olydnad: att wi icke skola, i falsk frihet, hafwa begärelse till det onda, såsom de hade begärelse dertill.
7 Waren icke heller afgudadyrkare, såsom somliga af dem, såsom det är skrifwet: ”Folket satte sig ned till att
_446.jpg&oldid=348092){kind=link}