| 450 | Kärlekens pris och art. | Pauli Första Bref | Kap. 12, 13. |
gåfwan att på åtskilliga sätt tala med tungor, eller den underbara gåfwa, som först meddelades genom den Helige Andes utgjutelse. Ap. G. 2: 1–4. — Som nu icke hwar och en har alla gåfwor, så har följaktligen den ene behof af den andre, och en hwar måste med sin gåfwa tjena den andre.
29 Icke äro wäl alla apostlar? Icke äro wäl alla profeter? Icke äro wäl alla lärare? Icke hafwa wäl alla werkande krafter?
30 Icke hafwa wäl alla gåfworna att bota sjuka? Icke tala wäl alla med tungor? Icke kunna wäl alla uttyda?
31 Men sträfwen efter de yppersta gåfworna; och en ännu högre wäg will jag wisa eder. 2 Kor. 14: 1.
Ehuru således gåfworna äro mångahanda, den ena förträffligare än den andra, äfwensom enhwar måste wara tacksamt nöjd med den gåfwa, han fått, samt anwända den till kyrkans uppbyggelse, så är det dock så angeläget som lofligt att sträfwa efter eller ”nitälska” för att winna de gåfwor, som äro de nyttigaste till kyrkans uppbyggelse. Detta är ett skönt mål. Wägen, den höga och förträffliga, till detsamma wisar aposteln i det följande kapitlet.
13 Kapitlet.
Kärleken den yppersta nådegåfwa.Om jag talade med menniskors och änglars tungor, men icke hade kärlek, Så wore jag en klingande malm eller en ljudande cymbal.
Alla gåfwor få sitt wärde af kärleken. Gåfwan att tala med tungomål war framför andra högt skattad hos Korintierna. Derföre nämnes den här först i jemförelsen med kärleken. Om jag nu hunnit så långt i den gåfwan, att jag talade ej blott med menniskors utan till och med med änglars tungor och således med alla jordens och himmelens språk, men icke hade kärlek, så wore jag (med afseende på menniskospråken) blott 'en klingande malm, eller (med afseende på änglaspråken) på sin höjd 'en wäl ljudande men dock liflös cymbal.
2 Och om jag hade profetia och wisste alla hemligheter och all kunskap, och om jag hade all tro, så att jag kunde förflytta berg, men icke hade kärlek, så wore jag intet. Matt. 7: 22 f. 17: 20. 2 Kor. 12: 8.
Ett exempel på profetians gåfwa utan kärlek war Bileam. Om kunskap utan kärlek, se 2 Kor. 8: 1–3. Med tro menas här likasom kap. 12: 9, undertro eller undergörande tro, men icke den rättfärdiggörande tron, ty denna kan icke tänkas utan kärlek. Jemför Matt. 7: 22.
3 Och om jag utskiftade alla mina egodelar och gåfwe min kropp att brännas, men icke hade kärlek, så wore det mig till intet nyttigt.
4 Kärleken är långmodig och mild, kärleken afundas icke, kärleken förhäfwer sig icke, han uppblåses icke, 1 Petr. 4: 8.
Kärleken är långmodig, hwilket wisar sig i fördragandet af det onda man lider af andra, och mild, hwilket wisar sig i wälgörenhet mot andra, 1 Petr. 4: 8; kärleken afundas icke eller upptändes icke af afundsjuk ifwer mot andra (se Jak. 3: 11, 16); kärleken förhäfwer sig icke och är således icke begärlig efter andras bifall, han uppblåses icke i sitt inre öfwer eget förment wärde.
5 han skickar sig icke ohöfwiskt, han söker icke sitt, han förtörnas icke, han tillräknar icke det onda. 2 Kor. 10: 24. Fil. 2: 1, 21.
Han skickar sig icke ohöfwiskt, d. ä. groft och opassande, han söker icke sitt, utan ock andras bästa, han förtörnas icke, är icke snarsticken, han tillräknar icke det onda, utan glömmer det gerna och är icke en gång misstänksam.
6 Han gläder sig icke öfwer orättfärdigheten, men han gläder sig med sanningen. Ps. 10: 3. Ps. 15: 4. 2 Joh. v. 4.
Han gläder sig icke öfwer orättfärdigheten, d. ä. han har ingen skadeglädje öfwer det orätta, som andra göra eller andra lida, men han gläder sig deremot med och öfwer sanningen.
7 Han fördrager allting, han tror allting, han hoppas allting, han tål allting. Ords. 10: 12.
Han fördrager allting, genom att ”öfwerskyla” andras fel, han tror allting, d. ä. tror gerna alla menniskor om godt, så långt som han icke ser motsatsen, han hoppas allting, och det bästa om hwar och en, han tål eller uthärdar i tålamod allting.
8 Kärleken upphör aldrig; men profetiorna, de skola förswinna; talandet med tungor, det skall taga slut; kunskapen, han skall förswinna.
Kärleken upphör aldrig, egentligen faller aldrig af, utan är en oförgänglig ewighetsblomma, som står frisk och grönskande, när alla andra upphört; den står och förblifwer sig lik, ändock alla andra nådegåfwor upphöra, i det de blott äro till för detta lifwet. Kärleken, som omfattar tid och ewighet, faller således icke af; men profetiorna, de skola förswinna; talandet med tungor, det skall taga slut; kunskapen, han skall, likasom profetiorna, förswinna.
9 Ty wi förstå endels och profetera endels.
D. ä.: Ty, hwad kunskapen i detta lifwet beträffar, så är det så, att wi känna eller förstå endels, d. ä. delwis, och, hwad profetiorna beträffar, så profetera wi endels, så att det ena som det andra här på jorden blott är styckwerk.
_454.jpg&oldid=348113){kind=link}