| Om Kristi uppståndelse. | Till Korintierna. | Kap. 14, 15. | 455 |
40 Men allt må tillgå skickligt och ordentligt.
D. ä. wälanständigt och med ordning.
15 Kapitlet.
Kristi uppståndelse och de dödas förestående uppståndelse.Jag kungör eder, mina bröder, det evangelium jag har förkunnat för eder, hwilket I ock hafwen mottagit, i hwilket I ock stån,
2 genom hwilket I ock blifwen frälste, om I behållen det ord, hwarmed jag för eder har predikat evangelium; så framt I icke förgäfwes hafwen kommit till tron. Rom. 1: 16. 2 Kor. 1: 21. Gal. 3: 4.
Deras tro war i fara för sådana willoandar i Korint, hwilka nekade kroppens uppståndelse, utan att neka det Kristus war uppstånden. Men nu påminner aposteln dem om det evangelium, som han dem förkunnat. Nu berodde det på, att de behöllo (fasthöllo) ej blott detta evangelium i allmänhet, utan äfwen den gestalt, i hwilken det af honom blifwit dem förkunnadt; ty då kunde de icke heller förgäta det nödwändiga sammanhang, i hwilket läran om de dödas uppståndelse stod med läran om Kristi uppståndelse. Om detta sammanhang handlar nu hela kapitlet.
3 Ty jag har i främsta rummet meddelat eder, hwad jag ock har undfått, att Kristus har dött för wåra synder, enligt skrifterna, Gal. 1: 12. Es. 53: 5. Dan. 9: 24. 2 Kor. 5: 7.
I främsta rummet, d. ä. bland de första och förnämsta troslärorna m. m. (jemför kap. 11: 23).
4 och att han har blifwit begrafwen, och att han har uppstått på den tredje dagen, enligt skrifterna, Es. 53: 9. Ps. 16: 10. Matt. 12: 40.
5 och att han wardt sedd af Kefas, sedan af de tolf. Mark. 16: 14. Luk. 24: 34. Joh. 20: 19.
Emedan det heter, att Kristus efter sin uppståndelse wardt sedd af de tolf, så hafwa en del uttolkare ansett, att äfwen Mattias, såsom den blifwande tolfte aposteln, med inberäknas. Men det war alldeles enligt med judarnas språkbruk, att, ehuru antalet war blott elfwa till en tid, likwäl låta tolftalet qwarstå i den berättelse derom, som gjordes sedan tolftalet åter war fyldt. Kefas är Petrus.
6 Sedan wardt han sedd af mer än fem hundra bröder på en gång, af hwilka de flesta ännu lefwa, men några äro afsomnade.
Således war ännu, när aposteln skref detta, antalet af de trosbröder stort, hwilka såsom åsyna wittnen kunde intyga wissheten af Jesu uppståndelse, således af den grundlära, på hwilken hela kristendomens tro och hopp hwilar. Och äfwen af de öfriga, som redan woro afsomnade, war samma läras wisshet beseglad, just derigenom att de woro afsomnade, nemligen att de i sin död somnat hädan uti tron på den uppståndne frälsaren och i ett fridfullt hopp om sina egna kroppars uppståndelse.
7 Derefter wardt han sedd af Jakob, och sedan af alla apostlarne. Luk. 24: 50.
8 Allra sist wardt han ock sedd af mig, som är såsom en otidigt född, Ap. G. 9: 3 f. 2 Kor. 9: 1.
Wid ett ofullgånget foster liknat sig Paulus i jemförelse med de öfriga apostlarne, af det skäl, som följande vers angifwer.
9 ty jag är den ringaste bland apostlarne och är icke wärd att kallas apostel, emedan jag har förföljt Guds församling. Ef. 3: 7 f. Ap. G. 9: 1 f. Gal. 1: 13. 1 Tim. 1: 13.
10 Men af Guds nåd är jag hwad jag är, och hans nåd mot mig har icke blifwit fåfäng, utan jag har arbetat mer än de alla, dock icke jag, utan Guds nåd, som är med mig. Rom. 15: 18 f. 2 Kor. 11: 23. 12: 11.
Paulus kallar sig den ringaste bland apostlarne, nemligen i anseende till sin person. Enligt en mycket gammal berättelse skall han hafwa warit liten och swag till kroppswäxten. Jemf. 2 Kor. 10: 10. Sjelfwa namnet Paulus synes häntyda derpå; ty detta namn betyder en om är ”liten” och ringa. Måhända har den forne Saulus, efter omwändelsen, i dopet antagit namnet Paulus och welat bära det just såsom en stadigwarande påminnelse ej så mycket om sin kroppsliga ringhet som fastmer om sin ringhet och owärdighet till den höga kallelse han fått, han som förut warit Guds församlings förföljare. Än mer: ett parti uti Korint sökte nedsätta hans wärde för hans yttre ringhets skull och synes hafwa gjort både hans person och namn till föremål för förakt. Om de nu föraktligt kallade honom den ringe, så twekar han icke sjelf att kalla sig till och med ”den ringaste” bland apostlarne i anseende till sin person. Men i anseende till sitt embete är han det icke. Hans personliga ringhet minskar icke, utan twärtom förhöjer wärdet af hans apostoliska embete; och den ödmjuka bekännelsen af hwad han i sig sjelf är, hindrar honom icke att framhålla hwad han är genom Guds nåd och att han genom nåden arbetat till och med mer än de andre.
11 Det ware nu jag eller de, så predika wi på detta sätt, och så hafwen I kommit till tron.
Sådant är det enstämmiga innehållet af wår predikan, att Kristus är uppstånden ifrån de döda, och just i kraft deraf att Jesu uppståndelse blifwit eder förkunnad, hafwen I kommit till tron.
12 Men om Kristus predikas såsom
_459.jpg&oldid=348126){kind=link}