| 458 | Om de dödas uppståndelse. | Pauli Första Bref | Kap. 15. |
wid hedniska skådespel. Således: Om jag blott och bart efter menniskomening eller menniskosätt samt således endast i hopp om det närwarande lifwet, men utan hoppet om den uppståndelse, som är af Gud att förwänta, har kämpat mot wilddjuren i Efesus, hwad gagn skulle jag wäl hafwa deraf? Om de döda icke uppstå, då wore det bättre att njuta det närwarande lifwet, bäst wi kunna, och följa de ogudaktigas lefnadsregel, som förkunna köttets evangelium, och säga till hwarandra: ”låtom oss äta och dricka, ty i morgon, d. w. s. snart måste wi dö”. Till en sådan hedna- och djeflalära, som ligger i dessa de ogudaktigas ord, leder ingenting så säkert som otron i anseende till uppståndelsen.
33 Låten icke wilseleda eder. ”Dåligt umgänge förderfwar goda seder.”
De sista orden äro en vers af en grekisk skald, en vers som blifwit ett ordspråk, och detta innehåller lika mycket wishet, som det i slutet af v. 32 anförda språket innehåller dårskap. Dåligt umgänge eller sällskap med det onda snack, som derwid brukas, är egnadt att i grunden förderfwa goda eller ”milda” seder, samt särskildt att förqwäfwa en menniskas tankar på uppståndelsen och det oförgängliga goda.
34 Waknen upp rätteligen och synden icke; ty somliga äro okunniga om Gud; eder till blygd säger jag detta. Rom. 13: 11. Ef. 5: 14.
Ordet ”wakna upp” betyder egentligen att ”wakna upp ut ett rus”, blifwa nykter, sansa sig. Deras tillstånd liknas således wid en slummer och andelig berusning, hwari de låtit införa sig genom deras ”dåliga umgänge”, som för dem förtydt läran om de dödas uppståndelse. Waknen upp eller sansen eder rätteligen, så som Guds sanna kännedom med sig för, och synden icke, ware sig med förståndsförwillelse eller dåligt umgänge eller förderfwade seder; ty somliga äro okunniga i dessa hufwudsanningar och weta således intet om Gud (Matt. 22: 29); eder till blygd säger jag detta — I som dock berömmen eder af att weta så mycket.
35 Men någon torde säga: Huru uppstå de döda, och med hurudan kropp komma de? Hes. 37: 3.
D. ä.: Nu torde någon inwända häremot med dessa frågor. Aposteln swarar:
36 Du dåre, hwad du sjelf sår, det får icke lif, utan att det dör. Joh. 12: 24.
Likasom det korn, som lägges i jorden, icke får lif eller warder lefwandegjordt, utan att det dör, så är det ock med menniskokroppen. Dess död är ingalunda ett hinder för dess lefwandegörelse; twärtom, lefwandegörelsen förutsätter döden, likasom skörden förutsätter utsäde af korn, som dött i jorden.
37 Och när du sår, får du icke den kropp, som skall warda, utan endast ett korn, det må nu wara af hwete eller något annat.
38 Men Gud gifwer det en kropp, sådan han welat, och åt hwart och ett frö dess egen kropp.
Den wäxtkropp, som Gud gifwer åt hwart och ett af sädesslagen, är på en gång en helt annan än sjelfwa sädeskornet, och dock tillika densamma; ty den låg fördold till sitt frö i sjelfwa kornet, hwarur Gud låter den utweckla sig. Sjelfwa kornet förmultnar, allt det synliga derpå förstöres, men ett fördoldt lifsfrö derur uppspirar i en ny wäxtkropp. Likaså menniskokroppen: han förmultnat helt och hållet, allt det synliga förstöres, men ett fördoldt lifsfrö qwarblifwer till en ny kropp, som i uppståndelsen framkommer och blir således på en gång ett med den förmultnade kroppen och dock en annan, mycket härligare kropp.
39 Icke är allt kött enahanda kött, utan ett är menniskors kött, ett annat är boskaps, ett annat är fåglars fött, ett annat är fiskars.
40 Och det finnes himmelska kroppar och jordiska kroppar, men en är de himmelskas härlighet och en annan de jordiskas.
41 En är solens härlighet och en annan månens härlighet och en annan stjernornas härlighet; ty den ena stjernan öfwergår den andra i härlighet.
42 Så är det ock med de dödas uppståndelse. Det warder sådt i förgänglighet, det uppstår i oförgänglighet.
D. ä.: Så mångfaldig skilnaden är mellan kropparne i allmänhet uti naturen, så är det ock med menniskokropparne i de dödas uppståndelse. Skilnaden mellan de kroppar wi nu hafwa och dem wi då skola få, är outsägligt stor: det warder (wid deras begrafning) sådt i förgänglighet, och det uppstår i oförgänglighet.
43 Det warder sådt i wanära, det uppstår i härlighet. Det warder sådt i swaghet, det uppstår i kraft. Fil. 3: 20 f.
44 Det warder sådt en naturlig kropp, det uppstår en andelig kropp. Det gifwes en naturlig kropp, och det gifwes en andelig kropp.
Närmare: Det sås en själisk (själen tillhörande) kropp, det uppwäckes en andelig (andan tillhörande) kropp. Det gifwes en själisk kropp, och det gifwes en andelig kropp. Den naturliga eller själiska kroppen will säga den, som helt och hållet genomtränges och sättes i rörelse af själen; den andeliga den, som helt och hållet genomtränges af anden. Den själiska kroppen är således den, som motswarar själens nuwarande beskaffenhet, till följd hwaraf kroppen har jordiska behof; den tillkommande andeliga kroppen är den, som skall helt och hållet motswara anden, hafwa helt och hållet andeliga egenskaper, wara andens rena käril samt följaktligen utan sådana behof, som kroppen hade, så länge den blott war själisk eller naturlig. ”Det gifwes en
_462.jpg&oldid=348133){kind=link}