| 470 | Pauli tröst. | Pauli Andra Bref | Kap. 5. |
äro betungade, emedan wi icke wilja afkläda oss utan öfwerkläda oss, på det att det dödliga må warda uppslukadt af lifwet. Rom. 8: 11. 2 Kor. 15: 53 f.
D. ä.: Ty ock wi Som äro i detta kroppstältet, sucka efter den bättre hyddan, såsom nu betungade med det elände, hwilket åtföljer den jordiska kroppen, emedan wi icke wilja afklädas den jordiska kroppen, utan hellre öfwerklädas, d. ä. utan att dö, strax blifwa förklarade, på det att det dödliga måtte, utan att döden kommer emellan, warda uppslukadt af lifwet, att således lifwet sjelf, utan föregående dödskänsla, måtte fullända förklaringen.
5 Men den som har beredt oss till just detta är Gud, som har gifwit oss Andens pant. Rom. 8: 16. 2 Kor. 1: 22. Ef. 1: 13 f. 4: 30.
Den Helige Ande är de trognas pant derpå, att Gud har beredt dem till denna härliggörelse. Ef. 2: 10, 22. 1 Petr. 5: 10.
6 Derföre äro wi alltid wid godt mod och weta, att så länge wi äro hemma i kroppen, äro wi borta från Herren. 1 Krön. 29: 15. Ps. 39: 13. 119: 19. Ebr. 11: 13.
7 Ty wi wandra i tro, icke i åskådning. Rom. 8: 24 f. 2 Kor. 13: 12. 2 Kor. 4: 18. Ebr. 11: 1.
Ty wi wandra i tro, icke i åskådning; i tro wandra wi såsom främlingar i denna werlden, icke i åskådning, som först inträder, när den jordiska kroppshyddan är aflagd och wi få se Herren såsom han är. 1 Joh. 3: 2. Derföre kan man icke heller skåda, huru Gud bereder för själen det hus, som är ewigt i himmelen.
8 Men wi äro wid godt mod och hafwa mer lust att wara borta från kroppen och wara hemma hos Herren. Fil. 1: 23.
D. ä.: Men wi äro wid godt mod äfwen i tron, som gifwet oss mod att öfwerwinna kroppens, werldens och tidens skrankor och alla pröfningar och lidanden och i trons wisshet hafwa wi mer lust att wara borta eller bortflytta från kroppen och wara hemma hos Herren, fastän wi nu icke kunna se den härlighet, som wi i tron hoppas. Tron skall förbytas i saligt åskådande; från främlingskapet få wi flytta till det ewiga saliga hemmet.
9 Derföre, ehwad wi äro hemma eller borta, sätta wi ock wår ära i att wara honom behaglige.
Derföre, ehwad wi äro hemma, d. ä. hemflyttade ur kroppens hydda, eller wi äro borta, d. ä. ute wandrande i kroppens hydda, sätta wi ock wår ära i att wi må wara honom behaglige.
10 Ty wi måste alla warda uppenbarade for Kristi domstol, på det att hwar och en skall få igen sitt lifs gerningar, allt efter som han har handlat, ehwad det är godt eller ondt Matt. 25: 31 f. Joh. 5: 29. Rom. 14: 10 f. Ps. 62: 13. Jer. 17: 10. Kol. 3: 24 f.
Närmare: Ty wi måste alla warda uppenbarade för Kristi domstol, på det att hwar och en skall få igen eller uppbära (ware sig lön eller straff för) det' i eller genom kroppen gjorda, allt efter som han har handlat, ehwad det är godt eller ondt. Uttrycket: ”det genom kroppen” gjorda, betyder wisserligen det samma som ”sitt lifs gerningar”, men fäster tillika närmare uppmärksamheten derpå, att beskaffenheten af menniskans wandel, medan hon ännu wandrade i kroppen, kommer att hafwa ett särskildt inflytande på beskaffenheten af hennes tillkommande kropp i uppståndelsen. De, som i tron äro rättfärdige, komma icke i domen för att fördömas, men alla warda uppenbarade för Kristi domstol. Det warder då uppenbart, att de trogne äro iklädde Herren Jesus och att Guds rättfärdighet derigenom fått sin fulla rätt, så att de icke utan rättfärdighet blifwa salige. Deras gerningar i tron warda ock uppenbarade, och derefter bestämmes måttet af deras nådelön. Graden af klarhet och härlighet beror af det mått af Kristi Ande och härlighet som de emottagit medan de lefde. Detta skall då uppenbaras. Luk. 19: 16–19.
11 Då wi nu känna Herrens fruktan, söka wi öfwertyga menniskor; men för Gud äro wi uppenbare, och jag hoppas, att wi ock äro uppenbare i edra samweten.
Då wi nu känna Herrens fruktan, särskildt i kraft af Herrens tillkommande dom, v. 10, söka wi öfwertyga menniskor, fara wi sakta med dem, sökande att på öfwertygelsens milda wäg i kärleken winna dem för Guds rike; men för Gud äro wi uppenbara, inför honom hafwa wi icke behof att förswara oss, alldenstund wårt hjerta och wandel för honom städse ligga öppna, och jag hoppas ock hafwa blifwit uppenbar i edra samweten.
12 Ty wi förorda icke åter oss sjelfwa hos eder, men wi gifwa eder tillfälle att berömma eder af oss, på det att I mån wara försedda mot dem, som berömma sig af det som synes för ögonen, men icke af det som är i hjertat. 2 Kor. 1: 14. 3: 1. 10: 8. 11: 12.
13 Ty ehwad wi äro utom oss, så äro wi det för Gud, eller wi äro wid sans, så äro wi det för eder.
Aposteln tänker sig här de olika omdömen, som skulle fällas i den korintiska församlingen, om skildringen af hans embete och dess utförande. Somliga skulle säga, att han wore för sträng, eller ”utom sig” i sina, som dem syntes, öfwerdrifna påståenden; andra, att han wore måttlig eller hofsam eller ”wid sans” i hwad han sade. Han har dock hoppats kunna wädja till deras samweten (v. 11), att de måtte kunna
_474.jpg&oldid=348169){kind=link}