| Förmaning. | Till Korintierna. | Kap. 6, 7. | 472 |
D. ä. wedergällen nu också I lika med lika, min faderskärlek med barnakärlek och öppet barnaförtroende, ställen eder sålunda mot mig, som jag ställer mig mot eder, widgen edert nu för mig trånga hjerta, så att jag deri får ett rum af en lika omfattande kärlek, som den, med hwilken mitt hjerta omfattar eder.
14 Bären icke främmande ok tillsamman med otrogna, ty hwad har rättfärdighet att göra med orättfärdighet, eller hwad gemenskap har ljus med mörker? 5 Mos. 7: 2. Ords. 24: 1. 2 Kor. 5: 9 f. Ef. 5: 8 f.
Uttrycket: Bären icke eller egentligen ”blifwen icke dragande” uti främmande ok med de otrogna syftar bildligt på sådana ställen som 3 Mos. 19: 19. 5 Mos. 22: 10; kap. 7: 2, såsom om aposteln wille säga: sammanparen eder icke, såsom de olikartade djuren, under en onaturlig och för edert andeliga lif skadlig förbindelses ok med de otrogna. Undflyn all likställighet med werlden och de sällskap och samqwäm, der werldsandan herskar.
15 Och huru förlikar sig Kristus med Belial, eller hwad del har en troende med en otrogen? 2 Kor. 10: 21.
Närmare: Men hwad öfwerensstämmelse har Kristus med Belial eller Satan? Se 5 Mos. 13: 13. Kristus, Guds Son, uppenbarades på det han skulle nedslå djefwulens gerningar. Han will icke tåla syndens herrawälde hos dig och icke tillåta, att du will blanda och förderfwa hans Andes werk med werldsandens onda inflytelser.
16 Eller huru kan Guds tempel stå tillsamman med afgudar? Ty I ären ett den lefwande Gudens tempel, såsom Gud har sagt: ”Jag skall bo hos dem och wandra bland dem, och jag skall wara deras Gud, och de skola wara mitt folk”. 2 Kor. 10: 14. 3: 16. 6: 19. Ebr. 3: 6. 1 Petr. 2: 5. 3 Mos. 26: 11 f. Hes. 37: 27.
Närmare: Eller hwad sammanhang har Guds tempel med afgudar? o. s. w. Gud kan icke förlikas med någon afgud i ditt hjerta. Will du hafwa Herren derinne, så krossas afgudarne, likasom Dagon för Guds förbundsark. 1 Sam. 5: 3, 4. — Will du behålla afgudarne, så har du icke Gud i ditt hjertas tempel, som dock skulle tillhöra honom.
17 Derföre, ”gån ut ifrån dem och skiljens från dem”, säger Herren, ”och kommen icke wid det orent är; och jag skall mottaga eder Es. 52: 11. Upp. 18: 4.
18 och wara eder en fader, och I skolen wara mina söner och döttrar”, säger Herren, den allswåldige. Jer. 31: 1, 9. Upp. 21: 7.
Att gå ut ifrån de otrogna och ogudaktiga, är att med hjerta, själ och sinne skilja sig ifrån deras otrogna tänkesätt och syndiga lefwerne, Hes. 9: 4. 4 Mos. 16: 21. Äfwen genom förtroligt umgänge med de otrogna lider den, som tillhör Herren, en inre skada, likasom efter den levitiska lagen den, som war ren, blef oren blott genom att widröra en oren eller en död. Derföre skola de, som hafwa detta stora löfte att så wara Guds barn, Guds söner och döttrar, wara mycket angelägne att undfly allt hwad orent är och afhålla sig från allt slags ondt. 1 Tess. 5: 22.
7 Kapitlet.
Förmaning till helgelse. Apostelns fröjd öfwer Korintiernas bättring.Då wi nu hafwa dessa löften, mina älskade, så låtom oss rena oss från all köttets och andens besmittelse, fullbordande helgelsen i Guds räddhåga. Ebr. 10: 22. 1 Joh. 3: 3.
Denna vers utgör en sluttillämpning af det föregående kapitlet: Då wi nu hafwa dessa härliga af Guds nåd (kap. 6: 1) oss gifna löften, som de nyss (kap. 6: 16—18) framstälda, mine älskade, så låtom oss rena oss (kap. 6: 17) från all köttets och andens besmittelse. Köttets besmittelse är allt det, hwarigenom kropp och själ befläckas. Se 2 Kor. 6: 18; Tit. 1: 15. Matt. 15: 18, 19, 20, och allt sådant måste under den dagliga bättringen och helgelsen bortläggas. Andens besmittelse sker genom falsk lära och falska grundsatser. Det är ej nog med att hafwa börjat helgelsen, utan den måste dagligen eftersträfwas och fullbordas i Guds räddhåga eller fruktan, så att man af kärlek är rädd för allt det, som är Gud emot.
2 Gifwen oss rum[1]; wi hafwa icke förorättat någon, icke plundrat någon, icke gjort någon förfång. Ap. G. 20: 33. 2 Kor. 12: 15 f.
D. ä.: Gifwen oss rum, nemligen i edert hjerta (jemför 2 Kor. 6: 11–13); wi hafwa icke förorättat någon, icke plundrat (egentligen förderfwat) någon, icke gjort någon förfång (egentligen: icke skinnat någon). Trenne hufwudsakliga beskyllningar hade således apostelns wedersakare uppkastat emot honom, dels att han förorättat andra ellet gjort dem skada genom förolämpande bestraffningar, dels att han förderfwat eller skörtat dem i förderf genom allt för stor hårdhet t. ex. uti kyrkotuktens handhafwande, dels att han skinnat eller för högt uppskattat och sålunda beswikit dem genom penningesammanskotten.
3 Jag säger icke det för att fördöma eder, ty jag har förut sagt, att I ären 1 wåra hjertan för att dö och lefwa med oss. 2 Kor. 6: 11 f.
D. ä.: Icke till fördömelse eller en sådan förebråelse, som om I deltogen i de enligt v. 2 mot mig och mina medarbetare gjorda beskyllningar, utan af faderligt hjerta säger jag det, nemligen att wi ingen tillskyndat något af de lidanden, som innehållas i nämnda beskyllningar. I kärleken är jag med eder förenad i lif och död.
- ↑ Se 6 kap. v. 12, 13.
_477.jpg&oldid=348177){kind=link}