| Uppmaning till sammanskott. | Till Korintierna. | Kap. 8. | 475 |
deras djupa fattigdom har flödat öfwer, så att de rikligen gifwit i enfald. Rom. 12: 8.
De kristna i Macedonien woro således på en gång rika på nåd och fattiga i timligt afseende. Glädjen öfwer nådesrikedomen hade bewisat sig i en stor kärleksrikedom, så att de oaktadt sin djupa timliga fattigdom hade meddelat rikligt, ja, sjelfwa fattigdomen hade blifwit en källa till deras rika gifmildhet. Detta deras exempel borde nu för de i timlig måtto wida bättre lottade Korintierna wara desto mer bewekande att göra det sammanskott, om hwilket aposteln redan i 2 Kor. 16 erinrat; likasom detta Macedoniernas exempel borde wara förödmjukande för dem ibland Korintierna, som tilläfwentyrs befunnits tröga till den äskade kärleksbewisningen.
3 Ty efter förmåga, jag betygar det, och öfwer förmåga gåfwo de sjelfmant,
4 bedjande oss med mycken enträgenhet om den ynnesten att få deltaga i undsättningen till de heliga.
Till de heliga, nemligen dem i Judalandet, som woro stadda i fattigdom och således i behof af en sådan tjenst, som bewisades dem genom insamlingen.
5 Och icke såsom wi hade wäntat. utan sig sjelfwa gåfwo de först åt Herren och så åt oss genom Guds wilja,
D. ä.: Och de gjorde icke blott så mycket som wi hade wäntat, utan de gjorde i sitt armod utöfwer hwad wi hade hoppats, ty äfwen sig sjelfwa med sina håfwor gåfwo de först åt Herren och så åt oss, till att göra hwad wi höllo för godt, genom Guds wilja, den de så willigt gjorde, i glad tacksamhet öfwer den rikliga nåd, han låtit dem wederfaras.
6 på det att wi måtte uppmana Titus, att likasom han förut hade begynt, så skulle han ock bland eder bringa till fullbordan äfwen denna nåd.
D. ä.: På det att wi måtte, eller så att wi måste, uppmana Titus, att icke längre fortfara med insamlingen i Macedonien, utan fara widare till Korint, och likasom han förut wid sitt förra besök hade begynt, så skulle han ock bland eder bringa till fullbordan äfwen denna nåd, d. ä. denna wälgerning eller wälwilja mot de behöfwande kristna i Judalandet.
7 Men såsom I uti allt öfwerflöden, i tro och i tal och i kunskap och i all ifwer och i eder kärlek till oss, så sen till, att I ock öfwerflöden i denna nåd. 2 Kor. 1: 5.
8 Icke såsom en föreskrift säger jag detta, utan emedan jag genom andras ifwer äfwen will pröfwa äktheten af eder kärlek
”Genom andras ifwer” will här säga: genom exemplet af andras, nemligen Macedoniernas, flit och angelägenhet i kärleksbewisningen.
9 Ty I kännen wår Herre Jesu Kristi nåd, att han, ehuru rik, wardt fattig för eder skull, på det att I genom hans fattigdom skullen warda rika. Matt. 8: 20. Luk. 9: 53. Fil. 2: 6 f.
Ehuru han, såsom Guds Son, war Herre öfwer och egare af himmel och jord, Ebr. 1: 2, så blef han dock för wår skull i förnedringsståndet så fattig, att han icke hade någon plats, der han kunde luta sitt hufwud, Luk. 9: 58. Genom sin förnedring, sin lydnad intill döden, ja, intill korsets död, förwärfwade han åt oss oändeliga, oförgängliga rikedomar af himmelska gåfwor och ewig härlighet. Af hans kärlek skall en kristen lära försakelse och kärlek. Fil. 2: 4, 5, 8.
10 Och ett råd gifwer jag härutinnan, ty detta är till gagn för eder, som sedan förra året hafwen warit de första icke blott att werkställa, utan ock att wilja. 2 Kor. 9: 2.
11 Fullborden nu ock werkställandet, på det att, likasom hågen war att wilja, så ock fullbordandet måtte framgå af egandet.
12 Ty om hågen är för handen, så är han wälbehaglig i mån af hwad han eget, icke i mån af hwad han icke eger. Ords. 3: 28. Mark. 12: 43. Luk. 21: 3. 2 Kor. 9: 7. 1 Petr. 4: 10.
Så att en fattig kristen med sin willighet att gifwa af det lilla, han har, är för Gud lika wälbehaglig, som en rik kristen med sin willighet att gifwa af de större håfworna, som han har.
13 Ty meningen är icke, att andra skola hafwa lättnad och I nöd, utan att det skall gå lika till;
14 i denna tid må edert öfwerflöd komma deras brist till hjelp, på det att ock deras öfwerflöd må komma eder brist till hjelp, att det må blifwa likhet,
15 såsom det är skrifwet: ”Den som samlade mycket hade intet till öfwerlopps, och den som samlade litet, honom fattades intet”. 2 Mos. 16: 13.
16 Men Gud ware tack, som ingifwer i Titi hjerta samma ifwer för eder!
D. ä.: Men Gud ware tack, som ingifwer (eller: som ingaf) i Titi hjerta samma ifwer för eder, samma flit eller sorgfällighet, som jag hyser för eder.
17 Ty han antog uppmaningen, men då han war mycket nitisk, for han sjelfmant till eder.
18 Och wi hafwa sändt med honom den broder, som i alla församlingarna har berömmelse i evangelium,
_479.jpg&oldid=348183){kind=link}