| 476 | Förmaning. | Pauli Andra Bref | Kap. 8, 9. |
Hwem denne brodren warit, nämnes ej, men från äldsta tider har man förmodat att det warit Lukas.
19 och icke det allenast, utan som ock blifwit wald af församlingarna att wara wår följeslagare på resan med denna af oss ombesörjda kärleksgåfwa, för att främja Herrens egen ära och wår beredwillighet.
20 Dermed wilja wi undwika, att någon skall klandra oss för hwad som rör detta rikliga sammanskott, som af oss ombesörjes,
På det sätt, som i 19:de versen nämnes, måste således aposteln förswara sig mot det förtalet eller den beskyllningen som hans wedersakare kunde wilja göra, att underslef bedrefs wid den ymniga kollektens handhafwande.
21 ty wi äro betänkte på det som är rätt icke allenast inför Herren, utan ock inför menniskor. Rom. 12: 17. Fil. 4: 8. Ap. G. 24: 16.
22 Men jemte dem hafwa wi sändt den wår broder, hwilken wi många gånger i många stycken hafwa pröfwat wara nitisk, men som nu är långt mera nitisk, i följd af sitt stora förtroende till eder.
23 Ehwad det är fråga om Titus, så är han min medbroder och medarbetare hos eder, eller om wåra bröder, så äro de församlingars sändebud och Kristi ära.
De woro nämligen ändebud från de macedoniska församlingarna, de ärade eller förhärligade Kristus och woro hans ära såsom helige medlemmar af hans rike.
24 Låten derföre bewiset på eder kärlek och på wår berömmelse öfwer eder inför dem warda uppenbart i församlingarnas åsyn.
Korintierna förmanas således att med ett rikligt sammanskott ådagalägga bewis af sin kärlek. Dermed skulle tillika apostelns berömmelse öfwer dem ådagaläggas wara grundad (jemför kap. 7: 14). De skulle bewisa detta allt ”inför dem” eller ”på dem”, nemligen på sändebuden, och ”i församlingarnas åsya”, från hwilka sändebuden woro, så att, när sändebuden återkommo till församlingarne, de skulle kunna aflemna ett godt witsord om Korintiernas kärlek och intyga att aposteln icke utan skäl berömt sig af dem.
9 Kapitlet.
Fortsättning af det föregående.Ty om undsättningen till de heliga är det öfwerflödigt att jag skrifwer till eder, 2 Kor. 8: 4.
2 ty jag känner eder beredwillighet, af hwilken jag berömmer mig angående eder inför Macedonierna, att Akaja sedan förra året har warit redo; och edert nit har eggat de flesta. 2 Kor. 8: 10 f.
Korintierna hade redan gjort sig redo till insamling förra året. Denna deras beredwillighet hade warit för Macedonierna uppmuntrande, ja, eggande till efterföljd. Macedonierna åter gingo särdeles långt i frikostighet, så att aposteln tagit dem till ett exempel att uppmuntra Korintierna på nytt till fulländande af den påbörjade kärlekstjensten, enligt kap. 8: 1 etc.
3 Men jag har sändt bröderna, på det att wår berömmelse öfwer eder i denna del icke må befinnas ogrundad, och att I, såsom jag sade, mån wara redo,
4 å det att icke, om några Macedonier komma med mig och finna eder oberedda, wi, för att icke säga I, då må komma på skam i denna fråga om berömmelse.
D. ä.: att wi icke må komma på skam i den tillförsigt wi haft till eder kärlek och i kraft af hwilken tillförsigt wi berömt eder för dem. Skammen skulle i sådant fall drabbat icke så mycket aposteln, som fastmer Korintierna.
5 Jag har derföre ansett nödwändigt att uppmana bröderna att i förwäg fara till eder och bereda den förut lofwade wälsignelsen från eder, så att den må wara tillreds såsom en wälsignelse och icke såsom en njugghet.
Det är således ”njugghet” eller snålhet äfwen när man gifwer, men gifwer knappt. I motsats dertill kallas den med kärlekens frikostighet gifna gåfwan en ”wälsignelse” eller en ”tacksägelse”, ty ordet betyder bådadera, alldenstund gåfwan då härflutit från ett mot Gud tacksamt och prisande hjerta.
6 Men det säger jag: Den som sår sparsamt, han skall ock skörda sparsamt, och den som sår med wälsignelse, han skall ock skörda med wälsignelse. Ords. 11: 24. 22: 9. Gal. 6: 8.
. . . med wälsignelse, egentligen med wälsignelser. Skörden blir uti tiden och ewigheten alltså i mån af utsädet, ehurudant det warit. Såsom detta gäller i allmänhet, så gäller det särskildt om det lekamliga gåfwoutsädet, hwarom i detta kapitel är fråga.
7 Hwar och en efter som han will i sitt hjerta, icke med olust eller af twång! Ty Gud älskar en glad gifware. 2 Mos. 25: 2. 35: 5. Rom. 12: 8.
D. ä.: Hwar och en gifwe såsom han föresätter sig med hjertat, icke af sorg eller af twång, ty Gud älskar en glad gifware. Gud gifwer alltid med glädje. Kärleken glädes att gifwa.
8 Men Gud är mägtig att låta all
_480.jpg&oldid=348186){kind=link}