| Om lagen och evangelium. | Till Galaterna. | Kap. 4. | 495 |
och kan derföre åkalla Herren Jesu Kristi Fader såsom Abba, Fader. Rom. 8: 15. Det ordet Abba, som betyder fader, är den pånyttfödda menniskans innersta barnarop. Anden manar godt för oss med outsägliga suckar. Rom. 8: 26.
7 Således är du nu icke mera träl, utan son; och är du son, så är du ock arfwinge genom Gud.
Du som är i tron förenad med Kristus, du är ett Guds barn och Guds arfwinge i Kristus, ty i honom har du barnaskapet, och i honom tillhöra dig alla nådens skatter, ewigt lif och ewig härlighet.
8 Men då, när I icke känden Gud, woren I trälar under dem som till sin natur icke äro gudar. 2 Kor. 12: 2. Ef. 2: 11 f.
Här wänder sig Paulus särskildt till de kristna, som förut warit hedningar och som dyrkat afgudar.
9 Men nu, när I hafwen lärt känna Gud, ja än mer, blifwit kända af Gud, huru kunnen I wända åter till de swaga och torftiga barnalärorna, under hwilka I åter på nytt wiljen blifwa trälar? 2 Kor. 8: 3. Kol. 2: 20 f.
Från den hedniska träldomen och blindheten hafwen I blifwit befriade genom evangelium; huru kunnen I nu wända tillbaka derifrån och gifwa eder under det gamla testamentets swaga och torftiga barnaläror (grt. begynnelsegrunder, elementer) eller skuggwerk och tjena dem på nytt, likasom wi, som warit Judar, förut hafwa gjort? Torftiga kallas det gamla testamentets inrättningar, ty de woro blott förberedelser till Kristus, och så snart Kristus war kommen, hade de uppfylt sitt ändamål. Wille man sedan fasthålla dem ändå, så förswann derutur allt det, som syftade på Kristus; då war meningen, anden och lifwet derifrån borta, och hwad som då qwarstod kunde icke gagna mer än hedendomen; det war en död bokstaf, likasom de afgudar, som hedningarne tjena.
10 I akten på dagar och månader och högtider och år. Rom. 14: 5. Kol. 2: 16 f.
11 Jag fruktar för eder, att jag måhända har arbetat förgäfwes på eder.
Då Galaterna wille hålla de judiska högtiderna, nyår, sabbatsår, nymånader och judendomens sabbat, så war det ett tecken, att de gifwit sig under lagens träldom och hade förlorat evangelii frihet. Då de ansågo det nödwändigt att hålla den levitiska lagen, så wisade de dermed, att de icke rätt kände Kristus och hans fullkomliga tillfyllestgörelse. De hade då icke rätt begrepp om trons rättfärdighet och trons lif i Kristus; derföre fruktade aposteln att han hade fåfängt predikat evangelium ibland dem. Då man will taga lagen till hjelp till rättfärdighet och salighet, så wänder man sig bort från Kristus och förlorar den rättfärdighet, som skänkes af nåd genom tron.
12 Mina bröder, jag beder eder, blifwen såsom jag, emedan ock jag är såsom I. I gjorden mig ingen orätt.
Blifwen såsom jag är, så att I söken rättfärdighet i Kristus genom tron allena, ty jag är såsom I, en syndare, som, fastän jag warit Jude, icke kan frälsas genom lagen, utan genom nåden. I hafwen icke gjort någon orätt mot mig, utan mot Kristus och mot eder sjelfwa. Härmed will aposteln öfwertyga dem, att han älskar dem såsom bröder.
13 Och I weten, att jag första gången i följd af en köttets swaghet predikade evangelium för eder.
Förmodligen så att en sjukdom qwarhållit aposteln wid en genomresa genom Galatien, hwilket tillfälle han då begagnade att predika evangelium. Jemför Ap. G. 16: 6.
14 Och det som i mitt kött war en frestelse för eder föraktaten I icke eller förkastaden, utan I mottogen mig såsom en Guds ängel, såsom Kristus Jesus. Mal. 2: 7. Matt. 10: 40. Joh. 13: 20.
15 Hwar är då nu talet om eder sällhet? Ty jag gifwer eder det wittnesbörd, att om det warit möjligt, haden I rifwit ut edra ögon och gifwit dem åt mig.
Oaktadt de lidanden, hwarmed Paulus hade att kämpa, och oaktadt hans lekamliga swaghet under det han första gången predikade för dem evangelium, — omständigheter som för dem hade warit en swår pröfning eller frestelse till anstöt — hade de dock anammat evangelii predikan och fått sådan kärlek till honom, att de icke hade kunnat wisa större glädje och kärlek, om en ängel eller om Kristus sjelf hade kommit till dem. Härmed påminner aposteln dem om den andeliga kraft och den saliga frid, som de hade fått erfara genom evangelium. De woro då i tron så salige, så uppfylda med himmelsk glädje. Då älskade de aposteln så, att de skulle welat gifwa honom det käraste och dyrbaraste, såsom sjelfwa ögonen.
16 Har jag då nu blifwit eder owän, då jag sagt eder sanningen?
17 De nitälska för eder, icke rätteligen, utan de wilja afspärra eder, på det att I mån nitälska för dem.
Kunnen I nu anse mig såsom eder owän, emedan jag i kärlek sagt eder sanningen? De falske lärarne hafwa ingen ren kärlek till eder, utan de wilja draga eder ifrån evangelium till lagen, afspärra eder från Kristus och hans församling, på det att I mån nitälska för dem. Det är icke kärlek till Kristus, utan deras egenkärlek, som drifwer dem. De wilja tillwinna sig anseende och herrawälde öfwer eder i andeliga ting.
18 Och godt är att alltid nitälska i
_499.jpg&oldid=348241){kind=link}