| Om lagen och evangelium. | Till Galaterna. | Kap. 4, 5. | 497 |
födas i Kristi kyrka andeliga barn, Såsom daggen af morgonrodnadens sköte, då segerhjelten Kristus, under det han blott andeligen, men icke synligen är närwarande. Hagar födde Ismael och hade således man och barn, medan Sara ännu war ensam, men Isaks säd blef talrikare än Ismaels. Det andeliga Israel, Kristi förbundsfolk, är och blifwer wida talrikare, än det gamla Israel efter köttet.
28 Och wi, mina bröder, äro löftets barn, likasom Isak. Rom. 9: 7.
Såsom Isak föddes efter löftet genom Herrens kraft, så äro de, som tro på Kristus och lefwa i honom, löftets barn, de äro delaktige af allt det goda, sam Gud hor lofwat åt sin Son Jesus Kristus och som han skänker af sin fria nåd åt dem som tro. Rom. 9: 7, 8.
29 Men likasom den som war född efter köttet då förföljde den som war född efter Anden, så ock nu. 1 Mos. 21: 9 f.
Ismael förföljde Isak med hån och bespottelse, 1 Mos. 21: 9, så förföljde Judarne de kristna, så förfölja werldens barn alla dem, som genom samma tro på Kristus wilja blifwa frälste. Alla de, som wilja lefwa gudligt i Kristus Jesus, skola lida förföljelse. 2 Tim. 3: 12.
30 Men hwad säger skriften? ”Drif ut tjensteqwinnan och hennes son; ty tjensteqwinnans son skall icke ärfwa med den frias son”.
Ismael blef utdrifwen ut fadershuset och hade ingen arfwedel att wänta, Isak såsom arfwingen fick allena blifwa qwar. Så blefwo Judarne förkastade, sedan de hade korsfäst Kristus, förkastat evangelium och med motstånd och förföljelse emot de kristna sökte hindra Messias’ rike. Så blifwa alla Kristi kyrkas motståndare afskilda och uteslutna från den utlofwade arfwedelen. Alla som wilja blifwa rättfärdige och salige genom egen dygd, egna gerningar och goda naturliga egenskaper, de äro lagens, de äro tjensteqwinnans barn, de utesluta sig sjelfwa från Guds barns gemenskap och gå miste om arfwedelen, som i Kristus ät utlofwad.
31 Alltså, mina bröder, äro wi icke en tjensteqwinnas barn, utan den frias.
Detta säger aposteln om alla trogna, och han säger det till Galaterna i det hopp, att de wille åtlyda den förmaning, han nu gifwit, och i tron återwända till nåden i Kristus. Äro wi i tron förenade med Kristus, så äro wi icke barn af lagens förbund, som förebildades genom tjensteqwinnan Hagar, utan wi tillhöra den oförskylda nådens rike i Kristus under evangelii frihet. Detta är löftets förbund, det är grundadt på Jesu försoning, och i honom hafwa wi rättfärdighet, ewigt lif och salighetens hopp.
5 Kapitlet.
Frihetens bruk. Köttets och Andens frukter.Till frihet har Kristus frigjort oss; stån derföre fast och låten eder icke på nytt fångas under träldomsok. Rom. 8: 1 f. 2 Kor. 6: 12. 1 Petr. 2: 16.
Kristus har genom sin fullkomliga tillfyllestgörelse, genom sin lydnad och sin försoningsdöd fullgjort hela Guds lag, och dermed har han förlossat oss ifrån lagens fordringar, anklagelse och fördömelse, som hwarje menniska för syndens skull är underkastad, emedan ingen kan hålla lagen. Genom denna förlossning är menniskan frigjord och klädd i Kristi rättfärdighet, så snart hon anammat honom och tror på hans namn, Joh. 1: 12. Men sedan hon så blifwit befriad från lagens ok och twång och kommit till den rättfärdighet, som gäller inför Gud, och till andeligt lif, så går dock denna rättfärdighet förlorad, så snart hon wänder sig från Kristus och tager lagen till hjelp, för att derigenom blifwa rättfärdig och salig; ty då will menniskan sjelf förtjena sin salighet och tager answaret på sig sjelf, ty hon tager uppå sig att hålla lagen, men emedan detta är omöjligt, så tager hon på sig lagens dom. Aposteln warnat strängt för denna fara.
2 Se, jag Paulus säger eder, att om I låten omskära eder, så gagnar Kristus eder till intet. Ap. G. 15: 1, 7 f.
3 Och jag betygar åter för hwar och en som låter omskära sig, att han är pligtig att hålla hela lagen. 5 Mos. 27: 26.
4 I ären alldeles skilda från Kristus, I som genom lagen wiljen rättfärdiggöras; I ären fallna ifrån nåden.
Om de läto omskära sig och således ingingo i lagens förbund, sedan de kommit till tron på Kristus, så blefwo de alldeles skilda ifrån honom, och förlorade så den rättfärdighet och salighet, som han förwärfwat, och som gifwes af blotta nåd. De woro då pligtiga att hålla lagen, pligtiga att sjelfwe betala sin syndaskuld, pligtiga att af egen kraft blifwa syndfria menniskor, såsom menniskan war före syndafallet. Detta kan ingen menniska, derföre tager menniskan på sig lagens straff och dom för ewigt, då hon ställer sig under lagen och will genom dess hållande blifwa rättfärdig. Galaterna wille wisserligen icke alldeles öfwergifwa Kristus, men Kristus kan icke delas. Den, som icke håller sig till Kristus såsom den enda och fullkomliga salighetsgrunden, förlorar honom och skjuter ifrån sig hela frälsningsnåden.
5 Ty wi wänta genom Anden af tron rättfärdighetens hopp.
De, som läto omskära sig, wäntade rättfärdigheten genom lagen, de åtogo sig att genom sin egen syndiga, köttsliga natur blifwa rättfärdiga, såsom lagen fordrar, och detta har aposteln förut wisat wara omöjligt. Ty wi, säger han, wänta genom Anden af tron rättfärdighetens hopp, wi wänta rättfärdighet af tron. Tron eger wäl redan här i tiden hela Kristi rättfärdighet såsom en fri nådegåfwa, men dess fulla uppenbarelse i den ewiga saligheten är hoppets föremål.
6 Ty i Kristus Jesus gäller hwarken
_501.jpg&oldid=348246){kind=link}