| Församlingens enhet. | Till Efesierna. | Kap. 3, 4. | 511 |
outransaklig wishet i rådslutets utförande, och att höjden eller ändamålet är en oändlig härlighet. Är Guds kärlek inplantad i wåra hjertan, så måste den ock wara en bild af hans kärlek, och gerna med förbön och innerlig wälwilja omsätta alla menniskor på hela den wida jorden, fortfara dermed i längden, så att man icke förtröttas att göra godt; sträcka sig till djupet af de djupast fallna och allra otydligaste af wåra medåterlösta, och hafwa det höga ändamålet att, om möjligt, föra dem till höjden af ewig salighet och härlighet genom Guds nåd i Kristus.
19 och känna Kristi kärlek, som öfwergår kunskapen, på det att I mån warda uppfylda intill all Guds fullhet.
Kristi kärlek öfwergår kunskapen, ty den är oändlig, men då själen i tron emottager hans kärlek och låter tron werka i kärleken, så lär hon känna den af erfarenhet, likasom man känner och åtnjuter solens ljus och wärme, utan att hafwa någon fullkomlig kunskap derom. I kärleken ligger ett högre mått af ljus och kraft, än menniskan någonsin med sitt förnuft och med sitt wetande kan fatta, äfwen sedan hon blifwit upplyft af Guds Ande. ”Att älska Kristus är ett wida högre ting än att kunna mycket predika”. L. Se 2 Kor. 8: 1. Kunskapen uppblåser, men kärleken uppbygger. Guds fullhet, kap. 1: 23, är fullheten af hela hans gudomswäsende, som nu i Kristi förklarade menniskonatur will meddela sig åt menniskorna, så att de, som införlifwas med Kristus, blifwa delaktige af Guds natur. Att Andens omätliga gåfwor och krafter, lifwet, ljuset, nåden, kärleken, friden o. s. w. måtte rikeligen inströmma i de trognas hjertan och uppfylla dem, likasom Guds härlighet fordom uppfylde tabernaklet, 2 Mos. 40: 34, 35, allt detta är apostelns önskan och bön.
20 Men honom, som förmår göra utöfwer allt, wida mer än wi begära eller tänka, efter den kraft, som werkar i oss,
21 honom ware ära i församlingen genom Kristus Jesus, bland alla slägten i ewigheters ewighet! Amen.
Aposteln lärer oss härmed, att wi icke blott skola bedja om nådens gåfwor och krafter och allt det wi af Herren behöfwa, utan också tacka och lofwa honom för hans barmhertighets rikedomar.
4 Kapitlet.
Församlingens enhet. Den gamla menniskans afklädande och den nyas iklädande.Så förmanar jag nu eder, jag som är en fånge i Herren, att wandra wärdigt den kallelse, hwarmed I hafwen blifwit kallade,
Se kap. 3: 1. Kristinas wandel måste stämma öfwerens med deras höga och härliga kallelse att wara de heligas medborgare och Guds husfolk i Kristus. Apostelns fångenskap för Herrens skull och i hans tjenst skulle wisa dem hans djupa och innerliga allwar, och huru man i Kristi efterföljelse skall försaka sig sjelf och tåligt lida för hans skull.
2 med all ödmjukhet och saktmodighet, med långmodighet fördragande hwarandra i kärlek,
3 winnläggande eder om att bewara Andens enhet genom fridens band.
På detta sätt skall den sanna kärleken wisa sig werksam, se kap. 3: 17—19. I Kristus skola de älska hwarandra, fördraga hwarandra i deras fel och swagheter, bewisa ödmjukhet och mildhet i hela sin umgängelse och beflita sig om den enhet, som den Helige Ande genom tron på Kristus stiftat, så att de i sann kärlek blifwa förenade genom sanningens och fridens starka band.
4 En kropp och en Ande, såsom I ock hafwen blifwit kallade i ett eder kallelses hopp, Rom. 12: 5. 2 Kor. 12: 1, 11.
5 en Herre, en tro, ett dop, en Gud och allas wår Fader, 2 Kor. 8: 5 f. 12: 5 f.
6 som är öfwer alla, genom alla och i alla!
Sanna kristna äro Kristi andliga kropp, och således en kropp, de hafwa en Ande, nemligen Kristi Ande, Rom. 8: 9, 14, och en och samma härlighet är föremålet för deras saliga hopp. De hafwa en och samma Herre, en och samma tro, ett och samma dop, och Gud är deras gemensamme Fader, de äro hans barn genom tron på Kristus och genom dopet till Kristus. Han är öfwer eder alla, så att I ären under hans beständiga wård och ledning, han werkar genom eder alla, såsom hufwudet werkar genom lemmarna, och hans Ande bor i eder, han sjelf har sin boning i edra hjertan, och allt detta bör hos eder werka enhet, enighet, kärlek och frid; ty Gud kan ju icke wara oense med sig sjelf, och lemmarne af samma kropp kunna ju icke strida emot hwarandra. Om ibland Guds folk är strid och twist, oenighet, klandersjuka och kärlekslöshet, så är det icke Guds Ande, utan deras egen ande, hwaraf de drifwas. Rom. 8: 14.
7 Men åt hwar och en af oss har nåden blifwit gifwen efter Kristi gåfwas mått. Rom. 12: 3, 6. 2 Kor. 12: 11.
Fastän gåfworna äro mångahanda, och nåden wisar sig på olika sätt och i olika grader hos sanna kristna, komma de dock från samma Ande och böra ingalunda leda till skiljaktigheter Guds barn emellan, utan förenas till helig samwerkan, såsom kroppens lemmar hwar på sitt sätt tjena hwarandra, se 1 Kor. kap. 12. Eftersom gåfwans mått bestämmes af Kristus sjelf, så bör hwarken högmod finnas hos dem, som fått en större gåfwa, eller afund hos dem, som fått en mindre.
8 Derföre säger han: ”Han har uppfarit i höjden, han har tagit fångar till fånga och gifwit menniskorna gåfwor”. Ps. 68: 19.
Derföre säger han, nemligen David i Ps. 68: 19. Denna profetia om Kristi himmelsfärd
_515.jpg&oldid=348284){kind=link}