| 514 | Förmaningar. | Pauli Bref | Kap. 4. |
menniskan, den efter Gud skapade, i sanningens rättfärdighet och helighet. 2 Kor. 5: 17. Kol. 3: 10 f.
Den gamla menniskan, nemligen syndaförderfwet, den syndiga naturen skall den pånyttfödda menniskan oupphörligt afkläda sig, aflägga och döda. De som tillhöra Kristus hafwa korsfäst sitt kött tillika med lustarna och begärelserna. Gal. 5: 24. De syndiga lustarna medföra blindhet och willfarelse, och förderfwet stegras, ju mera lustarna få sin wilja. De pånyttfödda skola förnya sig i sitt innersta, i sjelfwa anden, genom föreningen med Kristi Ande, så att deras ande blifwer af hans Ande mer och mer genomeldad, genomstrålad och förklarad. Detta är att ikläda sig den nya menniskan, att blifwa i själ och sinne återstäld till lifsgemenskapen med Gud, så att hans beläte och afbild åter inplantas och inpreglas. Det är sanningens rättfärdighet och helighet, då själen lefwer i Kristus, är iklädd hans rättfärdighet och drifwes af hans Ande bort från allt det, som är ondt, till allt det, som är sant och rätt och godt och skönt och ädelt och länder till Guds ära och egen och andras wälfärd för tid och ewighet.
25 Läggen derföre bort lögnen och talen sanning, hwar och en med sin nästa, emedan wi äro hwarandras lemmar. Sak. 8: 16. Rom. 12: 5. 1 Petr. 2: 1.
Här tillämpar aposteln den lärdom, som är gifwen i v. 15, särskildt på den inbördes kärleken kristna emellan, och wisar att upprigtighet och sannfärdighet äro så nödwändiga, att den rätta kärleken just måste bewisa sig i sanningen. Låtom oss älska icke med ord eller med tungan, utan i gerning och sanning. 1 Joh. 3: 18. Med sin nästas fel skall en kristen icke hafwa sådan fördragsamhet, att han derwid synes likgiltig, utan i sann kärlek förmana till bättring, åtminstone med en suck eller en bedröfwad blick, om han icke kan göra det med ord. Allt smicker och hwad som kan tjena till näring för högmod och syndiga begärelser måste sorgfälligt undwikas.
26 Wredgens och synden icke. Må solen ej gå ned öfwer eder wrede, Ps. 4: 5.
Wrede betyder här en syndig uppbrusning. Wredgades de, hwilket de, enligt v. 31, 32, icke skulle göra, utan sådant skulle wara långt ifrån dem, då skulle de akta sig för hwarje syndig gerning, som ur wreden härflyter, tillbakahålla den och derigenom blifwa i stånd att dess snarare bekämpa den, så att dagen icke slutades, medan wreden ännu warade. Rom. 12: 18–21.
27 och gifwen icke heller djefwulen rum. 1 Petr. 5: 9. Jak. 4: 7.
Då en menniska öfwerlemnat sig åt wrede, såsom ock åt hwarje annat utbrott af den gamla menniskan, så gifwer hon djefwulen rum, d. ä. tillfälle och magt att utföra sitt werk och bruka henne till sin tjenst.
28 Den som har stulit stjäle icke mer, utan arbete hellre, görande med sina händer det som är godt, att han må hafwa att dela med sig åt den behöfwande. 1 Tess. 4: 11 f. 2 Tess. 3: 8 f.
Lättja och sysslolöshet förleda ofta till stöld, bedrägeri och andra synder. Fåfäng gå lärer mycket ondt. Här wisar också aposteln, huru man icke blott skall öfwergifwa det onda, såsom stöld och andra synder, utan han wisar tillika det rätta ändamålet, för hwilket man skall arbeta och förwärfwa, nemligen icke för att samla och ega, utan för att också meddela åt den behöfwande.
29 Intet dåligt tal gånge ut af eder mun, utan det som är nyttigt till uppbyggelse, der så behöfwes, att det må wara dem tacknämligt, som höra det; Matt. 12: 36. Ef. 5: 3 f. Kol. 3: 16.
Dåligt tal, grt.: ruttet tal. Otuktigt, lättsinnigt tal, swordomar och Guds namns missbruk, träta, bannor, hädelse o. s. w. wisar en ruttenhet i själen och är liksom utflöden af en oren källa. Jak. 3: 11. Ruttet tal är både skadligt för den talande och andra och blifwer på domedag ett wittnesbörd emot dem, som blifwa förtappade. En kristens tal och gerningar skola tjena till uppbyggelse. Rom. 1: 11.
30 och bedröfwen icke Guds Helige Ande, med hwilken I hafwen blifwit beseglade till förlossningens dag. 2 Kor. 1: 22. 5: 5. Ef. 1: 13 f.
Den Helige Ande är så nära förenad med den pånyttfödda menniskosjälen, att han deltager uti allt hwad henne angår, och bedröfwas då hon syndar. Syndigt tal är ett uttaladt bifall till synd i hjertat. Genom den Helige Ande äro de pånyttfödde i gemenskap med Gud, och hans inneboende är liksom ett insegel, som wisar, att de äro Guds egendom, och är såsom ett aftryck af Guds wäsende i den troende själen. På detta insegel bör själen hafwa akt, såsom man aktar inseglet på ett wigtigt testamente.
31 All bitterhet och häftighet och wrede och rop och hädelse ware fjerran ifrån eder, äfwensom all ondska.
32 Men waren mot hwarandra godhjertade, barmhertiga, förlåtande hwarandra, såsom ock Gud i Kristus har förlåtit eder. Matt. 6: 14. Mark. 11: 25. Kol. 3: 12 f.
Alla dessa trons frukter i den inbördes umgängelsen werkar den Helige Ande, der han bor, och de innefattas alla uti det härliga ordet kärleken. Gud är kärlek, och den som förblifwer i kärleken, han förblifwer i Gud, och Gud i honom. 1 Joh. 4: 16. De troende skola alltid hafwa för ögonen hwad Gud i Kristus har gjort för dem och i dem, och deraf bewekas och upplifwas att göra sammaledes mot sin nästa.
5 Kapitlet.
Förmaningar till kristlig wandel. Äkta makars inbördes förhållande.Så waren nu Guds efterföljare, såsom älskade barn, Matt. 5: 45.
_518.jpg&oldid=348292){kind=link}