| Tacksägelser. | Till Filipperna. | Kap. 4. | 533 |
undfått och hört och sett hos mig, gören det; och fridens Gud skall wara med eder. 2 Kor. 13: 11.
Likasom i kap. 3: 17 hänwisar aposteln dem till sitt föredöme. I hans lefwerne hade de ett föredöme af sann kristendom och segrande kamp mot den söndrande willfarelsen. Hwad de af honom lärt och undfått och hört och i hans lefwerne sett, det uppmanar han dem att göra och blifwa wid. Fridens Gud, som gifwer frid i Kristus och i trons enhet widmagthåller och för söndringar bewarar sin församling, will att fridens barn skola hafwa frid med hwarandra inbördes, och han will wara med dem, som göra hans wilja. Söndring, twedrägt och parti emellan kristna uppstå deraf att de icke rätt wilja höra och lyda Guds ord.
10 Jag har storligen fröjdat mig i Herren, att I ändtligen en gång hafwen åter kommit i det wälstånd, att I kunnat tänka på mitt bästa, på hwilket I ock tänkten, men I haden icke tillfälle.
Icke öfwer sjelfwa gåfwan, som denna församling hade skickat till aposteln, utan öfwer den kärlek, som de dermed bewisat, war han glad. De hade wäl äfwen förut tänkt på honom, men icke haft tillfälle, antingen af egen nödtorft eller af brist på sändebud. Nu hade de haft Epafroditus, som war willig till detta Kristi werk, kap. 2: 30.
11 Detta säger jag icke derföre att jag har saknat något, ty jag har lärt mig att wara nöjd med de wilkor, i hwilka jag är. 1 Tim. 6: 6 f.
12 Jag kan äfwen finna mig i ringhet, jag kan ock finna mig i öfwerflöd. I allt och i alla förhållanden är jag inwigd, både att wara mätt och att hungra, både att hafwa öfwerflöd och att lida brist. 2 Kor. 4: 11. 2 Kor. 11: 27.
13 Allt förmår jag genom den som styrker mig.
Så skall en Kristi efterföljare lära att försaka sig sjelf, att wara ödmjuk i medgången, samt tålig, förnöjd och förtröstansfull i brist och nöd och motgång. Och allt detta förmår Kristus att werka hos dem, som bekänna för honom sin egen swaghet och bedja om hans kraft. Af winträdet erhålla grenarne kraft. — Mig förutan kunnen I intet göra. Joh. 15: 5.
14 Dock gjorden I wäl, när I deltogen i mitt betryck.
Detta deltagande war wigtigt, icke blott såsom ett bewis på församlingens kärlek, utan såsom ett tecken, att de wille hålla sig fast wid det rena Guds ord, som aposteln bland dem hade förkunnat.
15 Men I weten ock sjelfwa, I Filipper, att i evangelii begynnelse, då jag for ut från Macedonien, ingen församling satte sig i gemenskap med mig i fråga om utgift och inkomst, utom I allena, 2 Kor. 11: 8 f.
16 ty äfwen i Tessalonika sänden I mig både en och twå gånger till mitt behof.
Evangelii begynnelse, nemligen då början gjordes att förkunna evangelium. I andra församlingar hade aposteln lefwat af sina händers arbete. Se 2 Kor. 4: 12; kap. 9: 11, 15. Ap. G. 20: 34. 1 Tess. 2: 9.
17 Icke att jag traktar efter gåfwan, utan jag traktar efter den riktiga frukten för eder räkning.
Den kärlek, församlingen bewisade, war icke glömd inför Herren, fastän de icke sjelfwe höllo räkenskap deröfwer, ty han glömmer icke ens en bägare kallt watten, som är gifwen af kärlek till honom, utan en nådelön är utlofwad. Matt. 10: 42; kap. 25: 40. Men de, som undfå denna nådelön, weta icke och tänka icke derpå, att de hafwa gjort något godt, ty de weta blott, att de warit fattiga syndare, som blifwit frälste af idel nåd, och att det är Kristus allena, som hos dem werkat både tro och lif samt wilja och gerning efter sitt goda behag.
18 Men jag har nu fått allt, och det i öfwerflöd, och är rikligen försedd, sedan jag med Epafroditus bekommit eder gåfwa, en ljuf wällukt, ett täckeligt offer, behagligt för Gud. Ebr. 13: 16.
De gåfwor, som församlingen skickat till aposteln af kärlek till Herren och af tacksamhet för salighetens ord, woro såsom ett tackoffer, offradt åt Herren med trons rökelse, likasom offerröken i det gamla förbundet war en ljuf lukt inför Herren, då den, som offrade, frambar offret med tro på löftet om Messias. Sanna kristna äro lefwande offer, och hwad de gifwa och hwad de göra hörer till detta offer, ty det är hjertat, som skall brinna såsom ett beständigt tackoffer, och det är tron, som hemtar elden från himmelen. Ebr. 13: 16. Rom. 12: 1.
19 Och min Gud skall, efter sin rikedom, fylla alla edra behof i härlighet i Kristus Jesus. 2 Kor. 9: 8.
Eller ock: Efter sin rikedom i härlighet, d. ä. efter sin oändeliga härlighets rikedom skall Gud äfwen i det timliga sörja för eder såsom sina barn i Kristus Jesus, se 2 Kor. 9: 8–11.
20 Men wår Gud och Fader ware ära i ewigheters ewighet! Amen.
21 Helsen alla heliga i Kristus Jesus. De bröder, som äro med mig, helsa eder.
22 Alla de heliga helsa eder, och i synnerhet de som äro af kejsarens hus.
Se kap. 1: 13. Det war kejsaren Nero, som på denna tid regerade, och han war en stor fiende
_537.jpg&oldid=348347){kind=link}