| Den nya menniskan. | Till Kolosserna. | Kap. 3. | 543 |
fördoldt, så att det ofta synes dem, såsom om Kristus wore borta, och såsom om hela nådens werk i deras hjertan wore utan framgång; de blifwa fattigare och fattigare, de få se djupet af syndaförderfwet och sin egen wanmagt mer och mer, så att de ingenting få behålla, utom Kristi ord, hwarwid tron håller sig fast. Stundom är detta lif så fördoldt, att de pånyttfödda i strid och pröfning, i swåra frestelser eller i djup dunkelhet knappt kunna hålla sig wid Guds ord, utan det är såsom om det för dem wore kraftlöst, till dess Guds Ande leder deras trosblick till något särskildt trösteord; och detta synes dem då såsom en ny gåfwa från himmelen.
4 När Kristus, wårt lif, warder uppenbarad, då skolen ock I uppenbaras med honom i härlighet. Fil. 3: 21. 1 Joh. 3: 2.
Kristus, som är de pånyttföddas lif, blifwer uppenbarad i härlighet wid sin tillkommelse, och då skola de alla i salig uppståndelse blifwa uppenbarade såsom delaktige af hans härlighet. Se Matt. 25: 31. 1 Joh. 3: 2. 1 Petr. 1: 5.
5 Döden derföre edra lemmar, som äro på jorden, skörlefnad, orenhet, lusta, ond begärelse och girigheten, som är afgudadyrkan, Rom. 6: 11 f. 8: 13.
Icke kroppens synbara lemmar skall menniskan döda, icke kroppens hand och fot är det som skall afhuggas, utan syndakroppens lemmar. Syndaförderfwet framställes såsom en hel kropp med sina särskilda lemmar, och dessa lemmar äro alla syndiga lustar och begärelser. Men allt detta skall dödas, köttet samt med lustar och begärelser korsfästas, qwäfwas och öfwerwinnas hos dem, som blifwit lemmar af Kristi kropp. Girighet är afgudadyrkan, ty derigenom fästes hjertat wid de jordiska tingen.
6 för hwilkas skull Guds wrede kommer öfwer otrons barn, 2 Kor. 6: 9 f. Gal. 5: 19 f.
Se Ef. 5: 6.
7 och i hwilka äfwen I fordom wandraden, då I lefden i dem.
Fordom, nemligen före eder omwändelse. Det war då eder lust och edert lif att tjena synden.
8 Men läggen nu ock I bort alltsamman, wrede, häftighet, ondska, hädelse och skamligt tal från eder mun. Ef. 4: 25 f., 29. 5: 4. Jak. 1: 21.
Se Ef. 4: 22–31.
9 Ljugen icke mot hwarandra, I som hafwen afklädt eder den gamla menniskan med hennes gerningar Ef. 4: 22.
10 och iklätt eder den nya, som förnyas till kunskap efter dens bild, som har skapat henne, Rom. 6: 4. Ef. 4: 24.
Efter I hafwen i dopet (kap. 2: 11, 12. Gal. 3: 27) afklädt den gamla menniskan, och hon är korsfäst med Kristus, på det att syndens kropp må warda om intet, att I icke mer skolen tjena synden, Rom. 6: 6, och hon således i kraft af Kristi död kan och skall dödas, så sen till, att I allt fortfarande afkläden henne, allt fort ¨ döden hennes lemmar (v. 5—9), de mångahanda syndalustarna, så att I icke efterföljen dem och gifwen edra lemmar till deras wilja. Rom. 6: 12, 13. Om I lefwen efter köttet, skolen I dö, v. 6. Rom. 8: 13. Och efter I hafwen i dopet blifwit iklädda den nya menniskan, som Gud efter sitt beläte skapat i eder genom tron, och I således blifwit uppwäckta med Kristus, kap. 2: 12, så winnläggen eder om dess fortsatta iklädande, att han allt mer framträder i de Andens frukter, som beskrifwas i v. 12 och följande. Den nya menniskan förnyas af den Helige Ande genom ordet och sakramenten till kunskap, till att allt mer känna Kristus och hans uppståndelses kraft och delaktigheten i hans lidanden. Fil. 3: 10. Ju mer den pånyttfödda menniskan wäxer i wår Herre Jesu Kristi kunskap, dess mer uppfylles hon af Guds bild, och dess mer afklädes den gamla menniskan med hennes gerningar.
11 der icke är Grek och Jude, omskärelse och förhud, barbar, Skyt, träl, fri, utan Kristus är allt och i alla. Rom. 10: 12. 2 Kor. 7: 21 f. Gal. 3: 28. 5: 6.
Der, i den gamla menniskans afklädande och i den nyas iklädande, är icke Grek och Jude. Der gör hwarken omskärelse eller förhud något till saken. Det hwarken hjelper eller skadar. Sådant hör till werldens barnaläror, kap. 2: 8, till det, som är på jorden, v. 2. Kristus är allt och i alla. Han allena gäller, han allena har, gör och gifwer här allt, och utan honom är intet bewändt, hwarken omskärelse eller förhud. Skyter (ett för råhet och wildhet beryktadt folk), barbarer och wilda hednafolk, såwäl som Judar och Greker, trälar såwäl som fria, blifwa nya menniskor, ett nytt slägte, genom tron på Kristus, och icke genom något hwad de äro eller hafwa eller göra.
12 Ikläden eder derföre, såsom Guds utkorade, heliga och älskade, en hjertlig barmhertighet, mildhet, ödmjukhet, saktmodighet, långmodighet, Ef. 4: 1 f., 32. Gal. 5: 22 f.
Hjertlig barmhertighet, grt.: barmhertighets hjerta, ett hjerta, som är idel barmhertighet.
13 fördragande hwarandra och förlåtande hwarandra, om någon har klagomål mot någon. Såsom Kristus har förlåtit eder, så gören ock I. Matt. 6: 14. Mark. 11: 25.
14 Men öfwer allt detta inkläden eder kärleken, som är fullkomlighetens band. Joh. 15: 12. Kol. 2: 2. 2 Kor. 13: 13.
Men öfwer allt detta, grt.: men till allt detta. Till uppmuntran, förmaning och tröst kallas de troende här, v. 12, med tre ljufliga namn på en gång: utkorade, heliga och älskade. De äro utwalde i Kristus före werldens grundläggning, Rom. 8: 29; Ef. 1: 4; de äro helgon, de äro heliga i Kristus, från werlden afsöndrade
_547.jpg&oldid=348374){kind=link}