| 546 | Helsningar. | Pauli Bref Till Kolosserna. | Kap. 4. |
och älskade brodern, som är en af eder. De skola fullständigt underrätta eder om tillståndet här.
Onesimus war en slaf, som tillhörde Filemon i Kolossæ. Han hade rymt ifrån sin herre och i Rom genom Paulus blifwit omwänd. Se Filem. v. 10, 11.
10 Aristarkus, min medfånge, helsar eder, äfwensom Markus, Barnabas’ syskonbarn, om hwilken I hafwen fått föreskrifter — kommer han till eder, så mottagen honom —
Om Aristarkus, se Ap. G. 19: 29; om Markus och Barnabas, se Ap. G. 12: 12, 25. Markus är evangelisten.
11 och Jesus, som kallas Justus, hwilka bland de omskurne äro de ende medarbetare för Guds rike, som hafwa warit mig till hugnad.
Se Ap. G. 18: 27. Medhjelpare till Guds rike woro desse, emedan de hade bistått aposteln i hans arbete att utbreda evangelium.
12 Epafras helsar eder, han som är en af eder, en Kristi tjenare, hwilken alltid kämpar för eder i sina böner, att I mån bestå fullkomliga och uppfylda i allt som är Guds wilja.
Epafras, se kap. 1: 7. Fullkomliga, se Fil. 3: 12, 15. Kol. 1: 28.
13 Ty jag gifwer honom det wittnesbörd, att han har stort nit för eder och för dem i Laodicea och för dem i Hierapolis.
Om Laodicea, se kap. 2: 1. Hierapolis war en berömd stad icke långt ifrån Laodicea. Ten är nu alldeles förstörd och öde. Der äro warma källor. Fordom war der ett biskopssäte.
14 Lukas, läkaren, den älskade, helsar eder, så ock Demas.
Lukas, läkaren, är evangelisten Lukas. Demas war ännu trogen, men blef sedan affällig. Se 2 Tim. 4: 10.
15 Helsen bröderna i Laodicea, och Nymfas och den församling, som är i hans hus.
Det synes, att Nymfas war en ansedd man, och att i hans hus de kristna församlade sig till gudstjenst och andakt.
16 Och sedan brefwet har blifwit läst hos eder, så lagen, att det ock blifwer läst i Laodiceernas församling, och att äfwen I fån läsa det bref, som kommer från Laodicea. 1 Tess. 5: 27.
Brefwet som skulle komma från Laodicea war detsamma som brefwet till Efesierna, hwilket också war bestämdt för Laodicea, som här nämnes, emedan Laodicea låg mycket närmare Kolossæ än Efesus. I de kristna församlingarna förelästes offentligen först ur det gamla testamentets skrifter och sedan evangelierna och de apostoliska brefwen, så fort de blefwo skrifna, och församlingarna fingo del deraf. Evangelisternas och apostlarnas skrifter blefwo kringsända, och afskrifter blefwo tagna och förwarades sorgfälligt i alla kristna församlingar. Utan twifwel skrefwos många afskrifter, så att icke blott hwarje församling hade en afskrift, såsom en gemensam tillhörighet, utan äfwen alla enskilda kristna, som möjligen kunde komma i besittning af denna dyrbara skatt.
17 Och sägen till Arkippus: Gif akt på det embete, som du har fått i Herren, att du fullgör det.
Arkippus war i församlingens tjenst och behöfde förmaningar.
18 Helsningen med min, Pauli, hand. Tänken på mina bojor. Nåden ware med eder! Amen. 2 Kor. 16: 21.
Se 2 Kor. 16: 21. Aposteln, som dikterade sina bref, så att en annan skref hwad han talade, underskref dem alltid med egenhändig helsning och namnteckning, på det intet försök af falska lärare måtte lyckas, att i församlingarna skaffa apostoliskt anseende åt andra skrifter, under föregifwande, att de woro af honom. Aposteln uppmanar församlingen att tänka på honom i hans fångenskap, och slutar med en tillönskan af nåd, såsom ett uttryck af den kärlek och förbön, hwaraf hans hjerta beständigt war uppfyldt.
_550.jpg&oldid=348382){kind=link}