Sida:Biblia Fjellstedt III (1890) 586.jpg

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
582 Lärares åliggande. Pauli Andra Bref Kap. 4.

kristlig wishet och kärlek behöfwas, för att både iakttaga det rätta ögonblicket och det rätta sättet att framföra detta ord, det lärer Guds Ande hwarje trogen lärare. Werlden tycker alltid, att det är otid att kalla till allwarlig bättring. — Sanningen måste förkunnas i sin helhet, så att den straffar synden, wisar de onda, att de äro på en ond wäg, trugar och nödgar dem att fly ifrån den tillkommande wreden, tröstar de ångerfullo med evangelium och wisar dem till Kristus, samt förmanar de swaga och warnar mot tröghet, fel och afwägar. Allt detta bör ske med innerlig kärlek, medlidande och tålamod och med grundlig lärdom och underwisning, ty den blotta känslorörelse, som ofta uppstår, är ingalunda tecken till omwändelse eller kristligt lif.

3 Ty en tid skall komma, då de icke skola fördraga den helsosamma läran, utan skola efter sina egna lustar samla åt sig hopar af lärare, emedan det kliar i öronen,

4 och wända sina öron från sanningen och wända sig till fablerna. 1 Tim. 1: 4. 4: 7.

Obotfärdiga menniskor wilja icke höra Guds ords helsosamma lära, som fordrar omwändelse och att synden måste öfwergifwas, werlden försakas och ett nytt lif börjas. De wilja hafwa sådane lärare, som kittla deras öron med rörande blomstertal och förespegla dem, att blifwa salige sådane som de äro. Allt sådant är fabler.

5 Men du, war nykter i allt, fördrag lidandet, gör en evangelii förkunnares werk, uträtta till embete fullständigt. 2 Tim. 1: 8. 2: 3.

Läroembetet är för trogna och nitiska lärare förenadt med möda och arbete, med försakelser och lidanden, och ofta med mycken sorg öfwer hårda hjertan, öfwer menniskors synder och obotfärdighet och öfwer somliga kristnas stora fel eller affall från nåden. I allt detta behöfwa ordets tjenare wara utrustade med kraft och frimodighet af Herrens Ande, och med den saliga wissheten om Herren Jesu beständiga osynliga närwaro och snara tillkommelse, v. 1.

6 Ty jag offras redan, och tiden för mitt uppbrott är inne. Fil. 2: 17. 2 Petr. 1: 14. Fil. 1: 23.

Paulus hade wäl, likasom Petrus, genom Guds Andes uppenbarelse fått weta att han snart skulle lida martyrdöden, se 2 Petr. 1: 14. Han war willig att blifwa offrad i Kristi efterföljelse och att af kärlek till honom och till församlingen gifwa lif och blod.

7 Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat loppet, jag har bewarat tron. 2 Kor. 9: 24 f. Fil. 3: 14. 1 Tim. 6: 12. Ebr. 12: 1.

8 Härefter är mig förwarad rättfärdighetens krona, hwilken Herren, den rättfärdige domaren, skall gifwa mig på den dagen, men icke blott åt mig, utan ock åt alla som älska hans tillkommelse. 2 Kor. 9: 25. 1 Petr. 5: 4. Jak. 1: 12.

Om kristnas kamp och lopp och segerkrona, se 2 Kor. 9: 24. Rättfärdighetens krona betyder den härlighet, hwarmed Kristus skall kröna alla, sam hafwa hans rättfärdighet. Icke blott en lärare, utan hwarje enskild kristen, är kallad att löpa med tålamod i den kamp, som honom förelagd är, och då loppet är fullbordadt, är en owansklig krona utlofwad af Jesus sjelf, som är trons begynnare och fullkomnare. Ebr. 12: 1–3. Ett tecken till att man älskar Herren Jesus, är själens längtan efter hans tillkommelse, såsom en brud wäntar på sin brudgumme, se Upp. 22: 17. Det är den rättfärdige domaren, som gifwer rättfärdighetens krona åt alla troende. I Kristus äro Guds rättfärdighet och kärlek fullkomligt förenade, och kronan är en nådelön för de troende, men den är en rättfärdighetens lön af Gud åt enfödde Sonen, som trädt i menniskornas ställe och uppfylt all rättfärdighet, så att denna lön är af honom förwärfwad åt alla, och gifwes af nåd åt dem, som tro.

9 Winnlägg dig att komma snarligen till mig.

10 Ty Demas har öfwergifwit mig, emedan han har fattat kärlek till denna werlden, och han har rest till Tessalonika, Kreskens till Galatien, Titus till Dalmatien. Kol. 4: 14.

11 Endast Lukas är hos mig. Tag Markus och för honom med dig; ty han är mig till god nytta med sin tjenst.

Det war ett ämne till bedröfwelse för aposteln, att Demas fått kärlek till denna werlden, se Kol. 4: 14. Filem. v. 24. Det har nu gått med en stor del af kristenheten på samma sätt, som med Demas. Dalmatien war ett landskap i Illyrien wid Adriatiska hafwet. Lukas är evangelisten, som war Pauli trogne följeslagare. Om Markus se Ap. G. 15: 37.

12 Men Tykikus har jag sändt till Efesus. Ef. 6: 21. Kol. 4: 7. Tit. 3: 12.

Tykikus sändes troligen såsom lärare till Efesus i stället för Timoteus, som aposteln uppmanade att komma till Rom.

13 När du kommer, så tag med dig den mantel, som jag lemnade qwar i Troas hos Karpus, och böckerna, i synnerhet pergamenten.

Pergamenten woro de wigtigaste böckerna. Pergament är ett garfwadt skinn, hwitt, slätt och glatt, som på den tiden brukades i stället för papper, och hade sitt namn af staden Pergamus. Konsten att göra papper war på den tiden ännu icke uppfunnen, men i Egypten bereddes ett slags papper af den så kallade pappersbusken.

14 Alexander, smeden, har tillfogat mig mycket ondt. Herren skall wedergälla honom efter hans gerningar. 1 Tim. 1: 20.

Det onda denne man bewisat aposteln, war det, att han med uppsåtlig ondska upprest sig mot evangelii erkända sanning, v. 15. Hade det