Pauli Bref Till Filemon.
Inledning.
Filemon bodde i Kolossæ, och hade genom aposteln Paulus blifwit omwänd till kristendomen. Han hade en slaf eller träl wid namn Onesimus, som rymde och kom till Rom, under det aposteln Paulus war der i sin första fångenskap. Onesimus blef genom aposteln omwänd till kristendomen, och ehuru Paulus behöfde hans biträde, sände han honom dock tillbaka till egaren och gaf honom detta bref med till Filemon. Brefwet är ett förträffligt mönster för kristna. Det wisar huru deras tro och andeliga lif skall ådagaläggas i lekamliga angelägenheter genom kärlek, ömhet, wänlighet, rättwisa och grannlagenhet.
Paulus, Kristi Jesu fånge, och brodern Timoteus till Filemon, den älskade, wår medarbetare, Ef. 3: 1. 4: 1.
2 och till Appia, den älskade, och Arkippus, wår medkämpe, och den församling, som är i ditt hus. Kol. 4: 17.
3 Nåd ware med eder och frid af Gud, wår Fader, och Herren Jesus Kristus! Rom. 1: 7.
Timoteus, som kallas brodern, war på denna tid hos Paulus i Rom. Om Arkippus, se Kol. 4: 17. De kristna i Kolossæ brukade församla sig i Filemons hus och hade der sin gudstjenst.
4 Jag tackar min Gud alltid, tänkande på dig i mina böner, 1 Tess. 1: 2. 2 Tess. 1: 3. Ef. 1: 15 f. Kol. 1: 3 f.
5 när jag hör omtalas din kärlek och den tro, som du har till Herren Jesus och mot alla de heliga:
Tron på Kristus och kärlek till honom bewisade sig mot alla de heliga, nemligen de kristna, som kallas heliga, emedan de äro rättfärdiggjorde i Kristus, och hans helighet är dem tillräknad, och de warda helgade i sanningen, Joh. 17: 17.
6 att din delaktighet i tron genom kännedomen af allt godt, som I hafwen, må wara werksam för Kristus Jesus.
Att eller på det att står i sammanhang med v. 4. Aposteln tänkte på Filemon med tacksägelse och bön, på det hans tro måtte blifwa ännu kraftigare och werksammare, i synnerhet trosgemenskapen och kärleken mellan de kristna inbördes.
7 Ty wi hafwa mycken glädje och hugnad af din kärlek, att de heligas hjertan äro wederqwickta genom dig, min broder.
Aposteln uttrycker sin glädje öfwer Filemons kärlek till andra heliga, och grundar på denna kärlek sin framställning och bön, att Filemon måtte wänligt emottaga och bemöta sin slaf Onesimus, då denne nu kom igen.
8 Derföre, ehuru jag med mycken frimodighet i Kristus kan befalla dig det som är tillbörligt,
9 beder jag dig hellre för kärlekens skull, jag som är en sådan, såsom den gamle Paulus och nu dertill en Jesu Kristi fånge.
10 Jag beder dig för min son, Onesimus, som jag har födt i mina bojor, Kol. 4: 9. 2 Kor. 4: 15.
11 hwilken förr war för dig onyttig, men nu för mig och dig är mycket nyttig[1], hwilken jag nu sänder tillbaka.
Aposteln hade såsom Kristi sändebud kunnat hafwa både rättighet och frimodighet att i Kristi namn befalla Filemon hwad han borde göra, men (v. 9) han will icke begagna denna rättighet, utan hellre i kärleken bedja och med rörande skäl beweka Filemon att bewisa godhet emot Onesimus, som aposteln (v. 10), kallar sin andelige son. Onesimus kunde nu, sedan han blifwit en kristen (v. 11), blifwa nyttigare för sin husbonde, än han förut hade warit. Namnet Onesimus betyder nyttig, men detta namn war en osanning, så länge han war hedning, det
- ↑ Aposteln syftar här på betydelsen af det Grekiska namnet Onesimos, nyttig.
_593.jpg&oldid=348505){kind=link}