Sida:Biblia Fjellstedt III (1890) 605.jpg

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
Mjölk och stadig mat. Brefwet Till Ebreerna. Kap. 5, 6. 601

swag förebild häraf war Jakob, som segrade då han brottades med Gud, han kämpade med ängeln och wann, ty han grät och bad honom, Os. 12: 4.

8 lärde han, fastän han war Son, lydnad af det som han led,

Kristi lydnad war fullkomlig allt ifrån hans spädaste barndom, men lydnadens allra swåraste prof genomgick han i sina lidanden, och genom hans tålamod och försakelse deruti bewisade sig lydnadens högsta fullkomlighet. Såsom menniska behöfde äfwen han att af Fadren få kraft till denna lydnad. Ängeln, som syntes i örtagården och styrkte Herren Jesus, gaf honom blott uppmuntran och kraft till mera bön, men det war Jesus allena som utkämpade hela den swåra kampen mot syndens, dödens och helwetets magt; i denna kamp stod han inför Gud icke såsom den älskade Sonen, utan såsom det enda syndoffret i allas ställe, 2 Kor. 5: 21.

9 och då han wardt fullkomnad, blef han för alla dem som lyda honom en orsak till ewig frälsning,

Det är swårare att lyda i lidandet än i görandet, och det war i synnerhet genom lydnaden i lidandet, som Kristus blef fullkomnad såsom wår försonare och medlare. På honom, som härdat ut i oändligt djupa lidanden kunna wi med fullkomlig tillförsigt förtrösta, att han will hjelpa oss och är trofast i sina löften, lika wisst som denna lydnad och detta offer af oändeligt wärde är en tillräcklig försoning för hela wår syndaskuld.

10 af Gud kallad en öfwersteprest efter Melkisedeks sätt.

Här upptager aposteln den förut anförda förebilden, v. 6, för att ännu tydligare framställa Kristi öfwerstepresterliga och konungsliga embeten. Kallad eller benämnd af Gud en öfwersteprest i Davids anförda ord i v. 6.

11 Härom hafwa wi mycket att säga, och sådant som är swårt att med ord förklara, emedan I hafwen blifwit så tröge till att höra.

Härom, nemligen om Kristi konungsliga prestadöme, såsom det hade blifwit förebildadt i Melkisedek. De hade förr haft en mera öfwad hörsel för sanningens röst. Försummelse i bruket af Guds ord och fruktan för lidandet afmattar tron och förslöar själens hörsel.

12 Ty fastän I för tidens skull till och med haden bort wara lärare, hafwen I åter behof af att man lärer eder de allra första grunderna af Guds utsagor och behöfwen mjölk och icke stadig mat. 2 Kor. 3: 1 f.

Fastän I, som förut warit Judar, alltid haft Guds ord, nemligen det gamla testamentets skrifter, så att alla dess löften, förebilder och profetior äro eder wäl bekanta, och I borden deruti kunna gifwa underwisning åt hedningarna, så ären I dock ännu i ett sådant andeligt barndomstillstånd, att man måste underwisa eder i de första grunderna af salighetsläran, likasom man åt ett litet barn måste gifwa mjölk, och icke stadig mat. Detta gäller också om en stor del af wår tids kristna, som från barndomen haft tillfälle att inhemta salighetens kunskap, men ändå i mannaåldern, ja till och med i ålderdomen äro i en bedröflig andelig okunnighet.

13 ty hwar och en som får mjölk är oerfaren i rättfärdighetens ord, ty han är ett barn. 2 Kor. 14: 20.

14 Men dem som äro fullkomliga tillkommer den stadiga maten, dem som hafwa sina sinnen genom wanan öfwade till att skilja mellan godt och ondt.

Evangelium såsom rättfärdighetens ord är hufwudsaken af Guds uppenbarelse, De andeliga barnen, fastän de hafwa lif i Kristus genom tro på honom, kunna likwäl hafwa många och stora brister i kunskap, erfarenhet och kraft, så att de ånyo behöfwa underwisas i de allra första grunderna af Guds ord, för att komma till allt mera ljus och stadfästelse samt till rätt öfning att urskilja och bedöma sanning och willfarelse, ljus och mörker, godt och ondt. Till en sådan fullkomligare underwisning för de fullkomliga eller mera erfarna öfwergår aposteln i det följande.

6 Kapitlet.

Faran af affall. Tillförlitligheten af Guds löfte.

Låtom oss derföre lemna de första grunderna af Kristi lära och fortgå till fullkomligheten och icke åter lägga grund med bättring från döda gerningar och med tro på Gud,

2 med lära om dop och händers påläggning, om de dödas uppståndelse och en ewig dom.

3 Och detta skola wi göra, om Gud så tillstädjer.

Emedan det enligt kap. 5: 12—14 hörer till det andeliga barndomstillståndet att stanna wid kristendomskunskapens första grunder, derföre will aposteln härefter handla om sådana sanningar, som föra till mera mogenhet och fullkomlighet i andeligt förstånd. Han will icke på nytt börja att lägga grund med bättring, sinnesändring o. s. w. Döda gerningar är menniskans hela tillstånd före omwändelsen, ty så länge hon är andeligen död, finnes icke heller i någon af hennes gerningar Andens lif; tron och kärleken fattas. Bättring eller sinnesändring, så att sinnet wändes om ifrån synden, innebär ånger och tro. Derpå följde döpelsen i församlingens första tider, såsom ännu sker, då hedningar omwändas till kristendomen. Och både före och efter döpelsen meddelades lärdom etter underwisning i salighetsläran, och wid dopet brukades händernas påläggande. Derwid