| 630 | Tröst och förmaning. | Petri Första Bref. | Kap. 1. |
wisste, att de hade den Helige Ande: om hans ingifwelse hade de wisshet och klarhet; han talade till dem och genom dem. 2 Petr. 1: 21. Men i hans tal war mycket, som de icke kunde fatta, och derföre ransakade de och stundom frågade de såsom Daniel, Dan. 12: 8, och huru stor war icke deras längtan att kunna tränga djupare in i dessa uppenbarelsers fördolda djup, och huru tacksam bör icke nu hwarje kristen wara för det underbara ljus, som är oss gifwet! Det war Kristi Ande, som war i dem, och Kristus, såsom förbundets ängel, talade i det gamla testamentet om sin utlofwade tillkommelse både i förnedringen och i upphöjelsen, om sina lidanden och om uppståndelsen och härligheten. Om tiden, då dessa profetior skulle fullbordas, blef ingen tydlig uppenbarelse gifwen förr än genom profeten Daniel. (V. 12) Icke hufwudsakligen för profeternas egen skull, utan för allas skull, som tro på uppenbarelsens ord i alla tider, talade Kristi Ande genom profeterna; och dessa profetior woro icke blott för Israels folk, utan för alla folk en outsägligt stor wälgerning. I apostlarna war den Helige Ande i ännu högre mått än i profeterna. I evangelii härliga hemligheter, som predikas till syndares frälsning, hafwa äfwen änglarne en längtande åstundan att med forskande blickar intränga, såsom detta förebildades i gamla testamentet derigenom, att Keruberna i det allraheligaste böjde ned sina ansigten öfwer nådastolen, liksom försökande att skåda ned i nådeförbundets fördolda djup. Se 2 Mos. 25: 20. Ef. 3: 10.
13 Omgjorden derföre edert sinnes länder och waren nyktra och sätten ett fullkomligt hopp till den nåd, som tillfaller eder wid Jesu Kristi uppenbarelse. Luk. 12: 35. 21: 34. Ef. 6: 14. Rom. 13: 13. 1 Tess. 5: 6.
14 Såsom lydiga barn, rätten eder icke efter de förra begärelserna i eder okunnighet,
15 utan, såsom den helige, som har kallat eder, waren ock I heliga i all eder umgängelse.
(V. 13) Såsom de fotsida kläderna måste ordnas och fästas med en gördel till obehindrad wandring eller för kroppslig ansträngning i arbete, så måste sinnet hållas fritt, fast och frimodigt i tron på Kristus, och icke hindras af werldsliga omsorger, girighet, ärelystnad, menniskofruktan o. s. w., såsom kroppen hindras från arbete eller wandring genom långa, släpande kläder, se Luk. 12: 35. Till den andeliga wandringen behöfwes nykterhet och waksamhet, se 1 Tess. 5: 8. Den nåd, som tillbjudes genom evangelium, ar först uppenbarad i Kristus i försoningen här i nåderiket, men tillfaller de troende fullkomligt wid hans uppenbarelse i härligheten. Ett wisst och fullkomligt hopp till denna nåd gifwer kraft och frimodighet i striden under pröfwotidens korta bedröfwelser. Detta salighetens hopp är såsom en hjelm på hufwudet, som beskyddar mot fiendens swärd och pilar. Deras hotelser kunna icke till modfäldhet förskräcka, och smäleken kan icke så djupt såra den själ, som beskyddas af denna hjelm och lifwas af detta saliga hopp. (V. 14, 15) Eftersom I ären delaktige af en så hög kallelse med en sådan oändlig nåd och hafwen en oförgänglig härlighet att wänta, så är det nödwändigt, att I såsom Guds barn lyden honom, flyn all syndabegärelse och blifwen helgade genom nåden, så att Guds beläte tillwäxer i hjertat och uppenbarar sig i lefwernet. Så bildas Kristi församling efter Guds beläte, som är Kristus. Fil. 2: 5. Ebr. 1: 3.
16 Ty det är skrifwet: ”Waren heliga; ty jag är helig”. 3 Mos. 11: 44 f.
Guds lag fordrar helighet. Att blifwa helig efter lagen är icke möjligt genom lagen, men de troende äro helige i Kristi helighet, och såsom Kristi lemmar drifwas de af hans Ande till inre och yttre helighet. Rom. kap. 8. Trons helighet uppenbarar sig i lefwernets helighet, men heligheten är icke en frukt af lagen, utan af evangelium.
17 Och om I såsom Fader åkallen den som, utan anseende till person, dömer efter hwars och ens gerning, så wandren i fruktan under edert främlingskaps tid, Rom. 2: 11. Fil. 2: 12.
Deruti att de troende kalla Gud sin Fader, uttala de äfwen nödwändigheten att hafwa hans sinne och älska honom, likna honom och lyda honom, och derföre skola de af kärlek wara rädda för att göra honom emot, se Fil. 2: 12, under det de äro i främlingskapet. Efter gerningarne fälles domen. Blott genom tron winnes saligheten, men der tron finnes måste gerningarna wittna derom; och finnes icke detta wittnesbörd, så hjelper det icke, om någon säger att han har trott, ty Kristus säger: Icke skall hwar och en inkomma i himmelriket, som säger till mig: Herre, Herre, utan den som gör min Faders wilja, som är i himmelen. Se Matt. kap. 7; kap. 25.
18 wetande, att I icke med förgängliga ting, silfwer eller guld, hafwen blifwit återlösta från edert fåfängliga, fädernesärfda lefwerne,
19 utan med Kristi dyra blod, såsom ett felfritt och obesmittadt lams, 2 Kor. 5: 7. 6: 20. Ebr. 9: 12, 14. Upp. 5: 9.
20 hwilken wäl war förut bestämd före werldens grundläggning, men i de yttersta tiderna blifwit uppenbarad för eder skull, Rom. 16: 25 f. Gal. 4: 4. Ef. 1: 9 f. Ebr. 1: 2.
21 som genom honom tron på Gud, hwilken har uppwäckt honom från de döda och gifwit honom härlighet, på det att I skullen hafwa tro och hopp till Gud. Rom. 6: 4. Fil. 2: 9.
_634.jpg&oldid=348626){kind=link}