| Förmaningar. | Petri Första Bref. | Kap. 4. | 639 |
Att kristna gerna skola wara gästfria och herbergera hwarandra, och att detta skall ske utan knot, föreskrifwes i Guds ord på många ställen, och härwid bör särskildt märkas, huru nödwändigt det är för rika och förnäma, som kommit till tron på Kristus, att de gerna och med kärlek emottaga och herbergera ringa och fattiga bröder. Måhända wisar det sig snart, att dessa bröder äro ännu rikare och förnämare. Se Matt. 25: 20–23. Luk. 16: 9. Ebr. 13: 2.
10 och tjenen hwarandra såsom gode förwaltare af Guds mångfaldiga nåd, hwar och en efter den gåfwa han har fått. 2 Kor. 8: 12. 2 Kor. 12: 4. Tit. 1: 7.
Både naturens och nådens och det timliga lifwets gåfwor äro mångfaldiga och på ganska olika sätt utdelade, derföre böra de troende wara angelägna att tjena hwarandra med de gåfwor de hafwa fått, och besinna att de äro förwaltare af Guds gåfwor, hwilka alla äro förlänade af idel nåd, till att med dem tjena sin nästa, men ock att för dem göra räkenskap. Matt. 25: 14–30.
11 Om någon talar, tale han såsom Guds ord, om någon tjenar i församlingen, tjene han såsom af den förmåga Gud gifwer, på det att Gud må blifwa ärad i allt genom Jesus Kristus, hwilken äran och magten tillkommer i ewigheters ewighet. Amen. Rom. 12: 6 f.
Om någon talat i församlingen eller med någon enskild i andeliga ting, så får det icke ske efter egna tankar och hugskott, utan såsom Guds ord lärer. Den, som hafwer ett tjenareembete eller diakonembete, Ap. G. kap. 6, eller hwad embete i församlingen det må wara, bör deruti tjena af den förmåga Gud gifwer; märk: icke blott af den förmåga han har, utan han skall bedja om wishet, nåd och kraft; ty det är Gud, som gifwer och will fortfarande gifwa. Förmågan skall man utbedja sig, samt anwända den, på det Gud må blifwa ärad. Allt hwad de troende göra, skall gå ut på att tjena honom, i hwilkens rike de äro upptagne, för att gifwa honom äran, såsom han har lärt oss: Riket är ditt och magten och härligheten i ewighet. Till bönen och arbetet hörer lof och tacksägelse. Se Kol. 3: 17.
12 Mina älskade, förundren eder icke öfwer den glödhetta bland eder, som wederfares eder till pröfning, likasom hände eder något sällsamt, Es. 48: 10.
13 utan i den mån I deltagen i Kristi lidanden, så glädjens, på det att I ock mån glädjas och fröjdas wid hans härlighets uppenbarelse. Fil. 3: 10 f. Kol. 1: 24. 2 Tim. 2: 10.
Förföljelse och bedröfwelse hafwa gått öfwer de troende allt ifrån werldens begynnelse, då Kain mördade Abel. Kristus sjelf blef korsfäst och dödad, och ännu blifwer han förföljd af den otrogna werlden, som föraktar hans ord och hatar hans lemmar. Detta har han förutsagt: Om werlden hatar eder, så weten, att hon har hatat mig förr än eder .... hafwa de förföljt mig, så skola de ock förfölja eder. Joh. 15: 18–21. Derföre skola de troende icke undra på den pröfningseld, som öfwergår dem, såsom wore detta för dem något främmande, utan i samma mån de warda delaktige i Kristi lidanden, böra de glädja sig att de få lida med Kristus, se Matt. 5: 10–12. Rom. 8: 17. 3: 10. 2 Kor. 4: 17. Såsom de troende så bära korset efter Jesus och lida med honom, så få de ock glädjas och fröjdas med honom i härligheten.
14 Om I blifwen smädade för Kristi namns skull, saliga ären I, ty härlighetens och Guds Ande hwilar öfwer eder.
Att kallas kristna war på den tiden förenadt med samma hån och smälek, som i närwarande tid alla de smädenamn, hwarmed man brännmärker alla, som bruka Guds ord på allwar och wilja lefwa derefter, såsom t. ex. de orden: ”helige”, ”läsare”, m. m. Just derföre, att härlighetens och Guds Ande, den förhärligade Sonens Ande och Fadrens Ande, den Helige Ande, som utgår af Fadren och Sonen, bor i de troende, just derföre blifwa de af werlden smädade och förföljde; ty denna werldens Ande kan icke tåla Herrens Ande. Ef. 2: 1, 2. 2 Kor. 6: 19. Werlden smädar således Guds Ande sjelf genom sina smädelser mot Guds folk, men de troende prisa och förhärliga honom, då de i fromhet, kärlek och tålamod bewisa Andens sinne och bära Andens frukt. Gal. 5: 22.
15 Ty ingen bland eder lide såsom mördare eller tjuf eller illgerningsmän eller såsom den der blandar sig i andras ärenden. 1 Petr. 2: 20.
16 Men om han lider såsom Kristen, skämme han sig icke, utan prise Gud för detta namn. Fil. 1: 28 f.
Nywäckta och nykristna äro ofta i fara att tänka, att det ljus, som är nytt för dem, också är nytt för alla andra; och de frestas att inblanda sig i mångahanda ting eller strax uppträda med förmaningar och lärdomar. Aposteln warnar mot sådan oförsigtighet, jemte det han warnar mot grofwa synder. ”Lusten att ingripa i ett främmande embete drifwer djefwulen allra mest i de falska kristna, som alltid wilja hafwa mycket att skaffa och regera, ehuru ingenting ät dem anbefaldt.” L. Ordet blandar sig i m. m. betecknar på grundspråket egentligen en, som inlåter sig i upproriska stämplingar och oros stiftande, eller inblandar sig i främmande angelägenheter och tillwällar sig magt och tillsyn öfwer werldsliga ärenden.
17 Ty tiden är, att domen skall begynna på Guds hus, och om den börjar på oss, hwad skall då blifwa deras slut, som icke tro Guds evangelium?
18 Och om den rättfärdige med nöd blifwer frälst, huru skall det då gå den ogudaktige och syndaren? Luk. 23: 31.
19 Derföre böra ock de som lida
_643.jpg&oldid=348653){kind=link}