| Fadrens kärlek. | Johannes’ första Bref. | Kap. 2, 3. | 655 |
utan såsom samma smörjelse lärer eder om allting, så är det ock sant och icke lögn; och såsom hon har lärt eder, så förblifwen i honom. Jer. 31: 34. Joh. 14: 26. 16: 13.
Med sanningens ord skola Guds barn möta Satans och werldens frestelser och alla som wilja förwilla och förföra dem. Smörjelsen omtalas här såsom en person, som lärer, ty den Helige Ande sjelf, den tredje gudomspersonen, är närwarande hos de troende i förening med sina nådegåfwor, se v. 20, och den Helige Ande är deras ledsagare och hugswalare.
28 Och nu, mina barn, förblifwen i honom, att, när han warder uppenbar, wi må hafwa frimodighet och icke med skam blifwa bortwillade från honom wid hans tillkommelse. Mark. 8: 38. 1 Joh. 3: 2.
Förblifwen i Jesus! Detta är nödwändigt för att kunna med glädje möta honom, då han kommer. Matt. 25: 1–7. Luk. 12: 36, 37.
29 Om I kännen, att han är rättfärdig, så weten, att hwar och en som gör rättfärdigheten är född af honom. 1 Joh. 3: 7, 10.
Emedan Kristus är rättfärdig och rättfärdiggöraren, i hwilken de troende lefwa och äro födde af honom till nytt lif, Joh. 3, så hafwa de hans rättfärdighet, den är dem af Gud tillräknad och skänkt af nåd. En frukt af denna rättfärdighet och ett tecken dertill är kärleken, waksamhet mot mörker och willfarelse, v, 11, 12; den, som tror rätt, gör också rätt; såsom du tror, så lefwer du. Är ditt lefwerne icke rätt, så är icke heller din tro rätt. Kristus den rättfärdige gifwer det lif, som är af Gud, så att Guds barn offra inför honom i helig prydning. Ps. 110: 3. Guds rike är rättfärdighet och frid och fröjd i den Helige Ande.
3 Kapitlet.
Skilnaden mellan Guds barn och djefwulens barn.Sen, hurudan kärlek Fadren har bewisat oss, att wi kallas Guds barn, hwilket wi ock äro. Fördenskull känner werlden oss icke, emedan hon icke känner honom. Joh. 1: 12. 16: 3.
Att den allsmägtige, ewige Guden, himmelens och jordens skapare och Herre, så älskat det syndiga menniskoslägtet, att han utgaf sin enda Son, är en så oändlig kärlek och barmhertighet, att äfwen änglarne blicka in i denna hemlighet med häpen förundran. 1 Petr. 1: 12. Att syndiga, fördömelsewärda menniskor upptagas till Guds barn och kallas Guds barn genom enfödde Sonen, är det fortsatta werket af denna heliga kärlek. En så outsäglig höghet att kallas Guds barn, hwartill Guds kärlek upphöjt oss skola de troende ständigt betänka och deraf förmås att föra ett lefwerne, som är öfwerens med en så hög kallelse. Werlden kan icke hafwa något rätt begrepp om detta barnaskap eller känna Guds barn, ty Gud sjelf år för werlden okänd. Se 2 Kor. 2: 14.
2 Mina älskade, wi äro nu Guds barn, och det är icke ännu uppenbart, hwad wi skola warda, men wi weta, att när han warder uppenbar, skola wi blifwa honom lika, ty wi skola se honom såsom han är. 2 Petr. 1: 4. Rom. 8: 18 f. 2 Kor. 15: 49. Fil. 3: 21. Kol. 3: 4.
3 Och hwar och en som har detta hopp till honom, han renar sig, såsom han[1] är ren.
Wi äro nu Guds barn, säger aposteln. Är det sant, att jag tror på Jesus, så måste jag ock kunna säga: Jag är Guds barn; ty det är just det jag tror, när jag tror på Jesus. Den outsägliga härlighet, som tillhör Guds barn, är icke än uppenbarad, utan så långe de wandra i nådatiden hafwa de den blott i tron och se den icke. De, som äro i Jesus Kristus, äro Guds barn, födde af Gud genom sanningens ord. Joh. 1: 12, 13. Jak. 1: 18. Genom denna födelse äro de delaktige af Guds natur, delaktige af Kristi förklarade menniskonatur och derigenom införlifwade med gudomen, 2 Petr. 1: 4. Derföre blifwa de i uppståndelsen förklarade och härliggjorda till likhet med Kristi härlighets kropp. Fil. 3: 20, 21. Detta skall ske, då Herren Jesus uppenbaras i sin härlighet. Kol. 3: 4. Ingen kan skåda Herren Kristus i denna härlighet, sådan han är, utan att hafwa blifwit delaktig af Guds natur och af sådan synförmåga, som kan fördraga denna härlighet. De andra önska att gömma sig i jordkulor och i bergsskrefwor, att dölja sig för hans ansigte då han kommer. Upp. 6: 15–17. Hwar och en, som hafwer detta hopp till Kristus, måste deraf drifwas till fortfarande rening från allt det widlådande onda, se 2 Kor. 7: 1. Salige äro de renhjertade, ty de skola se Gud. Matt. 5: 8.
4 Hwar och en som gör synden, han öfwerträder ock lagen, och synden är lagöfwerträdelse. 1 Joh. 5: 17.
Med hwarje willfarelse i läran och med hwarje eftergift för det naturliga sinnet i andeliga ting will alltid den falska föreställningen insmyga sig, att Gud icke tager det så noga med menniskans synder. Somliga mena, att Gud lätt förlåter, emedan menniskan är swag, och somliga mena, att det är lätt att få förlåtelse, emedan Kristus har lidit döden för wåra synder, och att det går an att synda och tro, att allt är förlåtet; men har säger oss aposteln, att all synd är orätt, och att den är en lagöfwerträdelse.
5 Och I weten, att han uppenbarades, på det att han skulle borttaga wåra synder; och synd är icke i honom. Es. 53: 1, 9. 2 Kor. 5: 21. 1 Petr. 2: 22, 24.
- ↑ Kristus.
_659.jpg&oldid=348701){kind=link}