| 676 | Tungans misbruk. | Jakobs Bref. | Kap. 3. |
gör stort wäsen af sig. Se, en liten eld, huru stor skog han antänder! Ords. 12: 18. 15: 2. Ps. 140: 3 f.
6 Tungan är ock en eld, en werld af orättfärdighet. Tungan ställer sig bland wåra lemmar såsom den der besmittar hela kroppen och antänder lifshjuset, sjelf antänd af helwetet. Matt. 15: 11, 18 f.
Den starke hästen kan ledas med betslet, då det rätt handhafwes, och det stora skeppet kan styras med det lilla rodret af den, som rätt kan handtera det; så kan den, som rätt beherskar sin tunga, också beherska hela sin öfriga kropp. Tungan är liksom själens närmaste lem af hela kroppen och tjenar själen till hållning och roder; med tungan uttryckas själens tankar och känslor, och derefter rättar sig wanligtwis menniskans hela öfriga wandel. Är en menniskas tunga en helgad eldstunga, som brinner af pingstandens heliga eld, Ap. G. 2: 3, 4, så kan den upptända den himmelska elden i andra menniskors hjertan. Men brinner ej i hjertat och tungan denna heliga eld, så brinner deruti syndaförderfwets eld, högmodets, sjelfwiskhetens, afundens, bitterhetens, otuktens orena eld, och denna eld har sitt ursprung från afgrunden, den inwerkar på menniskans hela wandel och den besmittar hela hennes wäsende. Och hwilken eld af ofrid, osämja, hat eller kättja kan icke uppstå genom ett enda ord, och hwilken willfarelse genom uttalandet af en enda förförisk eller förwillande tanke! Lifshjulet, grt.: wäsendets hjul eller krets, således hela den naturliga lifsrörelsen, tankegången, böjelserna, talet och lefnadssättet, detta allt beror och besmittas af tungans orena eld, då den är upptänd af den orena brand, som djefwulen genom syndafallet har upptändt i werlden.
7 Ty all natur, både fyrfota djurs och foglars och kräldjurs och wattendjurs, tämjes och har blifwit tamd genom den menskliga naturen,
8 men tungan förmår ingen bland menniskor tämja, ett obändigt ondt, full af dödande gift.
9 Med henne wälsigna wi Herren och Fadren, och med henne förbanna wi menniskorna, som äro skapade till Guds afbild.
10 Från samma mun utgår wälsignelse och förbannelse. Det bör icke, mina bröder, så wara.
Äfwen de wildaste, grymmaste djur kunna tämjas af menniskor, men ingenting annat än Herrens Ande gifwer kraft att tämja tungan; helwetesbranden kan icke släckas genom något annat medel än pingstandens heliga eldstungor; det dödande syndagiftet i tungan kan man hwarken hos sig sjelf eller andra öfwerwinna med någonting annat än lifskraften från honom, som upphöjdes på korset till läkedom för syndare, såsom Moses upphöjde ormen i öknen. Joh. 3: 11, 15. Se Ps. 144. Ords. 18: 21. Rom. 3: 13. (V. 9) Såsom ett af de många skälen, hwarföre det är så illa gjordt att med tungan försynda sig emot medmenniskor, anföres äfwen den höga wärdighet, hwartill menniskan skapades. Ätt menniskorna äro skapade till Guds afbild, har till ändamål deras ewiga salighet och en outsäglig härliggörelse. Detta höga mål kan menniskan i Kristus Jesus uppnå; och då du med tungan syndar mot en medmenniska, syndar du emot Guds afbild samt emot Herrens uttryckliga warning, Matt. 7: 1–5, och måhända är det en af dem, som en gång i skinande kläder skola lofsjunga Gud och Lammet i ewighet, då kanske den orena branden i din tunga är förwandlad till en pinande låga. Luk. 16: 24. Det händer ofta, och det är bedröfligt, att många menniskor stundom synas fulla af andakt, tala om Gud och salighetswägen, om Guds lof och ära, och samma tunga talar stundom bannor, bitterhet, smädelser, förtal och hårda domar, ja hos samliga till och med eder och swordomar. O, huru förskräckligt!
11 Icke gifwer wäl källan från samma åder sött och bittert watten?
Lika omöjligt som det är, att en källa kan från en och samma åder gifwa både sött och bittert watten, lika omöjligt är det, att både godt och ondt skulle kunna komma från samma hjerta och samma mun. Det skenbara goda är icke annat än skrymteri, då det onda stundom wisar sig herskande.
12 Icke kan wäl, mina bröder, ett fikonträd bära oliver, eller ett winträd fikon? Så kan icke heller en salt källa gifwa sött watten.
Se Matt. 12: 34. Då tungan är ond, så är hjertat ännu qwar i det onda och opånyttfödda tillståndet och kan derföre icke frambringa någon enda god frukt. Det är lika omöjligt, som för tistel att bära fikon.
13 Hwem är wis och förståndig bland eder? Han wise genom sin goda umgängelse sina gerningar med wishetens saktmod.
Wis och förståndig är blott den, som drifwes af Guds Ande och lärer af honom, Rom. 8: 14, och der han bor, der är också tungan frigjord från syndens träldom.
14 Men om I hysen bitter afund och partisinne i edert hjerta, så berömmen eder icke och ljugen icke mot sanningen.
Det är en falsk berömmelse, en falsk tro, det är en lögn mot sanningen, om någon menar sig wara en sann kristen, så länge bitterhet, afund, förtal, partisinne och annat syndigt tal wittnar om hjertats oomwända tillstånd. Se Ef. 4: 31.
15 Denna wishet är icke en som
_680.jpg&oldid=348764){kind=link}