| Rikedomens wansklighet. | Jakobs Bref. | Kap. 5. | 679 |
3 edert guld och silfwer är förrostadt, och deras rost skall wara till ett wittnesbörd för eder, och den skall såsom en eld förtära edra kroppar. I hafwen samlat eder skatter på de yttersta dagarna.
Apostelen talar här till sådana menniskor, som fastän de wilja wara kristna, fästa sina hjertan wid jordiska egodelar. Äfwen i Gamla Testamentet finnas kraftiga warningar mot begäret efter rikedom och förgängliga ting. Se Amos 6: 1. Wår frälsares warningar äro starka, ja, förskräckliga: För dem som hafwa egodelar är det swårt att komma in i Guds rike o. s. w. Se Mark. 10: 23 o. f. Luk. 16: 19–23. (V. 2) Om alla jordiska egodelars förgänglighet, se Matt. 6: 19. De förmultna, de förtäras af rost och mal, och jordagodsen kunna lätt blifwa ödemarker. (V. 3) Då de ädla metallerna sammansparas och hållas förwarade, så ligger deruti ett bewis på deras egares hårdhjertade tänkesätt; och rosten är ett wittnesbörd emot dem inför Gud; detta wittnesbörd, denna anklagelse skall först förorsaka en inre tärande sweda i samwetet och slutligen blifwa en domseld. Girighet, förtryck emot fattiga och kärlekslöshet förorsaka stundom sådana straffdomar, som äro förtärande såsom eld. På domedag framhåller domaren sjelf just kärlekslösheten såsom det brott, den syndaskuld, för hwilken de orättfärdige dömas till ewig eld. Se Matt. 25: 41–46. De, som hänga hjertat wid det förgängliga, blifwa derigenom till den grad förblindade, att de äfwen i de yttersta dagarne, innan straffdomarne komma, eller innan de af Herren kallas att göra räkenskap, nedsänka sig allt mera i werldskärleken och blifwa i sina hjertan försoffade. Matt. 24: 6. Luk. 12: 33–48.
4 Se, de arbetares lön, som hafwa afmejat edra åkrar, hwilken I hafwen undanhållit dem, ropar, och skördemännens rop hafwa trängt in i Herren Sebaots öron.
Att undanhålla arbetarne deras förtjenta lön, att nedtwinga arbetslönerna till det ringaste belopp man kan, och att på sådant sätt wara hård och ohjelpsam emot de arbetande och de behöfwande, är således en synd, som ropar till den rättfärdige Guden; det är en himmelsskriande orättfärdighet, som ropar om hämnd; ty alla kärlekslösa hjertan likna Kains hjerta; och såsom Abels blod ropade från jorden, så ropa de fattigas suckar och tårar emot deras förtryckare, som gör deras tillwaro på jorden bitter och tung; och Herren Sebaot, den allsmägtige och rättfärdige domaren, hörer detta rop.
5 I hafwen på jorden lefwat i kräslighet och wällust, I hafwen gödt edra hjertan såsom på en slagtedag. Luk. 12: 19.
Såsom boskap gödes till slagtedagen, så göda de hårda, kärlekslösa, yppiga menniskorna sina hjertan intill domen eller dödsdagen, som för dem blifwet liksom en slagtedag. De måste lemna sitt gods åt andra — de måste hädan såsom fä. Ps. 49: 13. Se Luk. 16: 19.
6 I hafwen fördömt, I hafwen dräpt den rättfärdige. Han står eder icke emot.
I hafwen fördömt och dräpt Kristus sjelf, den fullkomligt rättfärdige; med alla edra synder och genom fortfarande obotfärdighet, otro och kärlekslöshet korsfästen I honom på nytt; I fördömen och döden dem, som Gud har skapat, som Kristus har återlöst; ty den som hatar sin broder, han är en mandråpare, och äfwen ohjelpsamhet är ett dräpande. Kristus stod ej emot sina mördare; de fattiga, som äro rättfärdiga, hafwa samma sinne efter Kristi anwisning, att icke motstå den som är ond. Matt. 5: 39. Fil. kap. 2. 1 Petr. 2: 20–25. 2 Tim. 3: 1–5.
7 Så waren nu tålige, mina bröder, intill Herrens tillkommelse. Se, åkermannen wäntar efter jordens dyrbara frukt och är tålig derwid, tills hon får höstregn och wårregn.
8 Waren ock I tålige, styrken edra hjertan; ty Herrens tillkommelse är nära.
Nu wänder sig aposteln här till de fattiga bröderna med uppmaning och uppmuntran till tålamod och ståndaktighet i allt förtryck, alla förföljelser och alla lidanden, som öfwergå dem; de böra wänta med frimodighet och tålamod på Herrens hjelp, likasom åkermannen wäntar på jordens dyrbara frukt genom höstregn och wårregn. Se 5 Mos. 11: 14. Åkermannen gör sitt arbete och lefwer i hoppet, till dess skörden kommer. Lika wisst, som Herren handlar efter sin lag i naturens rike, lika wisst, ja, ännu wissare handlar han efter sitt barmhertighets löften och wissa nådeförsäkringar uti nådens rike, och hans tillkommelse är wiss: Herren är nära.
9 Sucken icke, mina bröder, mot hwarandra, på det att I icke mån warda dömde. Se, domaren står för dörren.
Kristna skola ingalunda hysa owilja, bitterhet eller hämndlystnad mot någon, som behandlar dem orättwist eller förföljer dem, se Rom. 12: 14, 19, 20, icke ens sucka inför Herren mot någon menniska, utan sucka med förbön för owänner, förtryckare eller försmädare, se Matt. 5: 44–48. Att sucka mot någon innebär en åstundan, att Herren måtte straffa den menniskan; och detta är att försynda sig med kärlekslöshet och öfwerdådigt falla den redan för dörren stående domaren i embetet. Se Matt. 24: 33; kap. 7: 1. Hwar och en, som så suckar mot någon, ådrager sig sjelf fördömelsedomen.
10 Tagen, mina bröder, till föredöme i lidande och i tålamod profeterna, som hafwa talat i Herrens namn. Matt. 5: 12.
Profeterna woro Guds egentliga och befullmägtigade sändebud, och det war således så mycket större synd att förfölja dem, men de woro i bedröfwelsen tålige och saktmodige och suckade icke till Gud om hämnd öfwer deras förföljare och mördare. Kristna skola lära af Kristus. Han bad på korset för sina mördare. Detta hade blodswittnet Stefanus lärt; då han blef stenad,
_683.jpg&oldid=348773){kind=link}