| 690 | Efesus, Smyrna. | Johannes' | Kap. 2. |
Nikolaiterna woro menniskor, som wille förena andens och köttets frihet och menade, att det gick an att med anden tjena Gud och att med köttet tjena synden och werlden; de förwände Guds nåd till lösaktighet.
7 Den som har öra, han höre hwad Anden säger församlingarna. Den som öfwerwinner, honom skall jag gifwa att äta af lifwets träd, som är i Guds paradis. 1 Mos. 2: 9. Upp. 22: 2.
Med denna uppmaning och uppmuntran will Kristus så mycket eftertryckligare uppmana alla kristna att rätt akta på hans ord och strida i hans kraft. Nådelönen är härlig. Guds paradis med lifwets träd lofwas till segerlön åt dem, som öfwerwinna alla dessa frestelsen. Nikolaiter betyder folköfwerwinnare, segrande folkwäldes anhängare, alltså den rigtning i kristenheten, som will sjelf regera, äta af det förbjudna trädet och wara sjelfständig och fri till att synda, Denna riktning framträdde mägtigt redan i den apostoliska tiden genom dessa irrlärare, och har i wår tid framträdt med mycket större och widsträcktare magt. Och mot denna willfarelse gäller äfwen för oss Kristi warningsord till församlingen i Efesus.
8 Och skrif till ängeln för församlingen i Smyrna: Detta säger den förste och den siste, som blef död och wardt lefwande: Es. 44: 6. Upp. 1: 17 f.
Smyrna war en annan stor handelsstad i Mindre Asien, och det äro ännu kristna församlingar af Greker och Armenier, fastän utan kristendomens ande och lif, som dock i wåra dagar genom kristligt missionsarbete börjat att der och på många andra ställen i Mindre Asien åter upptändas. Icke långt efter den tid, då Johannes skref Uppenbarelseboken war den fromme Polykarpus biskop i Smyrna och led wid hög ålder martyrdöden med trofast bekännelse. Namnet Smyrna betyder detsamma som myrra, bitterhet, och denna församling hade särdeles bittra lidanden att genomgå. Efesus syftar mera på församlingens tillstånd i den apostoliska tiden, och Smyrna företrädeswis på den kristna församlingens egentliga martyrtid i det andra och tredje århundradet. Till denna församling nämner Herren Jesus sin död och uppståndelse, till tröst och uppmuntran för dem, som lida och dö i hans efterföljelse. Myrra är ett wälluktande, renande och stärkande läkemedel. Så är korset en wälsignelse i Kristi församling, och martyrernas blod ett dyrbart och härligt medel att stärka och upprätthålla Kristi kyrka.
9 Jag känner dina gerningar och din bedröfwelse och din fattigdom, fastän du är rik, och den försmädelse du lider af dem som säga sig wara Judar och icke äro det, utan en Satans synagoga. Joh. 8: 39, 44. Rom. 2: 28 f.
Alla, som äro motståndare till Kristi evangelium, falla under samma dom som dessa judar, att Kristus kallar dem en Satans synagoga eller skola.
10 Frukta icke för det som du kommer att lida. Se, djefwulen skall kasta somliga af eder i fängelse, på det att I mån warda försökta, och I skolen hafwa bedröfwelse under tio dagar. War trogen intill döden, så skall jag gifwa dig lifwets krona. 2 Kor. 9: 25. 2 Tim. 4: 7 f. Jak. 1: 12.
Tio dagar betyder en bestämd tid, under hwilken dessa bedröfwelser skulle fortfara. Wi böra noga gifwa akt på löftet om lifwets krona. Herren hjelper alltid sina troende, men ofta och hufwudsakligen består hjelpen just deruti, att han gifwer dem kraft och tålamod i bedröfwelsen, segrande ståndaktighet samt en salig död och en owansklig krona.
11 Den som har öra, han höre hwad Anden säger församlingarna. Den som öfwerwinner, han skall ingen skada få af den andra döden. Upp. 3: 6. 20: 6.
Med en sådan död, som omtalas, v. 10, en salig hädanfärd i Kristus, är den egentliga döden öfwerwunnen, den lekamliga döden är en hemförlofning till fadershuset, och den andra döden, den ewiga döden (se kap. 20: 6) har ingen magt öfwer dem, som wunnit denna seger genom lifwets furste. Allt detta gäller för alla tiders martyrer.
12 Och skrif till ängeln för församlingen i Pergamus: Detta säger den som har det skarpa, tweeggade swärdet: Upp. 1: 16.
13 Jag känner dina gerningar och hwarest du bor, der, hwarest Satans tron står; och du håller dig till mitt namn och har icke förnekat min tro, icke ens i de dagar, då Antipas war mitt trogna wittne, hwilken wardt dödad hos eder, hwarest Satan bor.
Pergamus war en konungsstad i Mindre Asien, nordost om Smyrna. Om swärdet, se kap. 1: 16. Denna stad war ett hufwudsäte för afgudatjensten, och derigenom hade Satan der sin tron. Desto större war motståndet derstädes mot kristendomen; och de kristna woro utsatta för swåra frestelser och lidanden. En swår pröfning hade redan öfwergått denna församling, och wi böra gifwa akt på den stora huldhet, hwarmed Herren sjelf nämner wid namn sitt trogna wittne Antipas, som der lidit martyrdöden. Om en menniska än hade många lif att gifwa för Kristi skull, så wore det dock intet emot det han har gjort för oss. och den nådelönen, att blifwa så ihågkommen af honom.
14 Men jag har något litet emot dig: att du der har dem som hålla sig till Balaams lära, hwilken lärde Balak att söka bringa Israels barn på fall, att
_694.jpg&oldid=348805){kind=link}